Utbrytare med språket som vapen

Förstår du den matematik och vetenskap som du har lärt dig? Längst bak i klassen sitter Alfredo, 11, som kom från Bolivia för fyra månader sedan. Han tvekar, ler lite generat och svarar undfallande: »Nej, jag förstår inte.« Alfredo säger inte ett knyst under sina långa lektioner. Ändå uttrycker sig Alfredo obehindrat på spanska och åker varje dag till grundskolan i Badalona, 15 km utanför Barcelona. Men i skolan talar alla lärare katalanska.

I Katalonien gäller en enda regel, modersmålet.

– På rasterna talar barnen spanska, om än gatuslang, nyanserar rektorn.

– Med många grammatikfel, erkänner bildläraren Natalia. Och det gör mig ledsen.

Förra året tillfogade Katalonien nationalspråket ännu en förödmjukelse. Engelska ska börja läras ut ett år före spanskan. Regeringen i Barcelona, »Generalitat«, har ryckt loss det otänkbara från Madrid, en autonom status som motsvarar en delstats. Hittills har Katalonien styrt över frågor som utbildning, hälsa, polisväsende och kultur. Nu tillkommer hamnar, flygplatser och järnvägar. Men framför allt – och detta är konfliktens kärna – kontrollerar katalanerna hälften av de insamlade skatterna. En present från den socialistiska regeringschefen José Luis Rodriguez Zapatero, som är fast i övertygelsen om ett Spanien bestående av en mångfald olika nationer.

I Katalonien sänder tunnelbanorna och tågen bara ut budskap på katalanska. Nike och Microsoft ombeds visa sin reklam på det regionala språket. Arenorna tar hellre emot cirkusföreställningar än tjurfäktningar som bedöms som »för spanska«. Den mäktiga katalanska kanalen TV3 visar serier om invandrare som talar perfekt katalanska. Till och med internet dras med av den katalanska ångvälten. Domännamnet – »cat« (för Katalonien) ersätter snart »es« (för Spanien). Biografägarna försvarar dock i lönsamhetens namn sina spanskdubbade filmer. Men på TV3 ska det dubbas på katalanska:

– Vi räknar med att investera tio miljoner euro i systematisk dubbning av de stora filmerna, säger TV3:s chef Frances Escribano.

En brigad av Generalitat-tillsatta språkinspektörer arbetar med att se till att katalanskan sprids på ett optimalt sätt.

– Jag vet att de kommer att söka upp mig, men det skulle kosta mig mer än 700 euro att ändra på mina etiketter!, protesterar Josep, bland sina uppradade fläsklägg på en marknad i Barcelona.

– Glöm inte att vårt språk oupphörligen förtrycktes under »Franco-diktaturen«, framhåller Jordi Porta, chef för kulturföreningen Omnium. Det är ett rättfärdigt återställande av saker och ting.

Andra spanska regioner är på jakt efter samma privilegier. »Vi vill ha samma status!« säger de ansvariga i Galicien och Andalusien. Och de självständighetssträvande baskerna bröstar sig.

– Det är ett steg mot Stor-Baskien, trumpetar Arnaldo Otegi, den radikale ledaren för terrororganisationen ETA:s politiska gren Batasuna.

De baskiska nationalisterna, även de mest extrema, tycks ha tagit intryck av vad Katalonien uppnått på fredlig väg. Den 22 mars tillkännagav ETA utan förvarning permanent eldupphör tio år efter förebilden IRA. En dryg vecka senare krävde tiotusentals demonstranter i Bilbao oberoende för Baskien — men utan våld. På en banderoll fanns texten »Det är tid för en lösning«, på baskiska.

I Katalonien finns dock de som oroar sig för att utvecklingen gått för långt:

– Här finns en enorm obalans mellan befolkningen och en politisk klass i händerna på nationalister, säger Felix de Azua, filosofiprofessor och medlem av rörelsen Medborgare för Katalonien.

– Katalonien och dess sju miljoner invånare är först och främst en smältdegel där 70 procent talar spanska och 50 procent är invandrare, framhåller han.

Den mest omtvistade språkzonen är skolan. Fler och fler föräldrar kräver undervisning på spanska åt sina barn. Över två tusen klagomål ska ha inkommit. »Vi är ju trots allt i Spanien!« protesterar Carmelo Gonzales, en läkare som är redo att inleda en hungerstrejk för att hävda sin rätt.

– De ber till och med eleverna att fylla i enkäter som intygar att läraren verkligen genomför lektionen på katalanska, berättar José Domingo, en advokat med ansvar för att handlägga dokumenten.

I Badalona-skolan är den bolivianska pojken Alfredo inte ensam om att inte kunna katalanska. Indiska Pria började i hans klass för en vecka sedan och ser rädd ut, med händerna hoppressade mellan knäna.

– För att kommunicera med henne behöver vi en översättare från Punjab som talar katalanska, anförtror oss rektorn.

Översättning och bearbetning: Nanushka Yeaman