Nobelpriset i litteratur: Favoriterna
Spekulationerna har tagit fart. Fem kritiker och författare väljer varsin gigant.
1. Vem förtjänar Nobelpriset i litteratur?
2. Varför?
Jenny Aschenbrenner, litteratur- och teaterkritiker:
1. Herta Müller.
2. För att hon lyckas fånga både ett historiskt skeende: förtrycket och förföljelsen under den rumänske diktatorn Ceausescu, och samtidigt ett mer allmänmänskligt tillstånd av yttre och inre främlingskap, existentiell paranoia, med ett kärvt och poetiskt språk där orden ifrågasätter sig själva. Herta Müller skapar en egen värld där det mest välbekanta och vardagliga blir främmande och skrämmande, det skrämmande något vardagligt genom själva sättet hon skriver på. Hon skakar om mig på ett sätt som få andra författare.
Karin Magnusson, radioprofil och kulturjournalist:
1. Joyce Carol Oates.
2. Jag älskar hennes skärpa och hennes no-nonsen-språk. Även om hennes romangestalters liv är extrema gör hon erfarenheterna allmänmänskliga och lätta att identifiera sig med. Få böcker har gjort lika starkt avtryck hos mig som »Blonde«. Skulle kanske vara Margaret Atwoods »Kattöga«, som jag också älskade. Av samma skäl. Så: Joyce Carol Oates eller Margaret Atwood vill jag höra när det är dags.
Jessika Gedin, litteraturkritiker och f d förläggare:
1. Gitta Sereny.
2. Jag svarar alltid samma sak numera och det är Gitta Sereny. Hennes outtröttliga arbete med att söka efter roten till det onda – utan att dra förhastade slutsatser eller falla för det politiskt korrekta – är enastående i sitt slag. Och livsviktigt. Och spännande. Hon är som en sanningsdetektiv. Dessutom är hon en fantastisk stilist och en förebild på så många sätt att jag blir andfådd bara jag tänker på det. Det finns ingen som hon. Gitta Sereny gör inte bara läsaren en tjänst med sina böcker, utan världen.
Sigge Eklund, författare:
1. Milan Kundera.
2. För hans enorma inflytande på andra romanförfattare. Hans tänkvärda böcker om romanen är ju lika värda ett Nobelpris som hans romaner. Det är dags för ett pris till en meta-skribent, till en författarnas författare.
Malte Persson, författare och poet som också ägnar sig åt litteraturkritik:
1. Thomas Pynchon.
2. För att han med mästerverket »Gravitationens regnbåge« skrivit den mest storslaget visionära amerikanska efterkrigsromanen. För att han är den ende som i skönlitterär form lyckats förena arvet från Richard Wagner och Bröderna Marx. För att han med sitt anarkistiska förhållningssätt till alla slags etablissemang gjort sitt bästa för att avskräcka varje seriös akademi från att försöka bjuda in honom till en prisceremoni. För att det vore kul att se vad han skulle hitta på om han fick det.
Thomas Pynchon, född i USA (i år fyllda 70). Har vunnit världsrykte med romaner som »Gravitationens regnbåge« och »Buden på nummer 49«.
Gitta Sereny , född i Österrike. Mest känd för sina skildringar av Nazityskland, men också för sina porträtt av barn som mördat: Mary Bell och pojkarna som slog ihjäl tvåårige James Bulger.
Herta Müller, född i Rumänien. Det mesta hon skriver kretsar kring Ceausescus terrorvälde, varifrån hon flydde 1987 till Berlin.
Milan Kundera , född i Tjeckoslovakien. Gav ut poesi redan 1953, men fick sitt stora internationella genombrott mer än 30 år senare med romanen »Varats olidliga lätthet«.
Joyce Carol Oates, född i USA. Produktiv som få. Väckte för några år sedan uppseende med tegelstenen »Blonde« om Marilyn Monroe.
