Sverigeporr på tyska

Det finns inte en tysk som inte känner till hennes namn. Säg Inga Lindström och stora delar av befolkningen börjar lyriskt prata om det vackra svenska sommarlandskapet, de tjusiga männen, och om hur mysigt det är att krypa upp i soffhörnet på söndagskvällen med en ask praliner och drömma sig bort en stund. Inga Lindströms tv-filmer lockar nästan åtta miljoner tyskar, varje säsong.

Inga Lindström? Ja, det låter svenskt, men den mörkhåriga kvinna med sydländskt utseende som kommer in på caféet vid Hackescher Markt i Berlin är allt annat än svensk. Egentligen heter hon Christiane Sadlo, men henne är det nästan ingen som känner till.

– Jag tog förnamnet från den mörkhåriga flickan i »Alla vi barn i Bullerbyn«, och Lindström, ja, det lät svenskt, men är inte så krångligt att vi tyskar inte kan uttala det, säger Christiane Sadlo och syftar på Anna i Mellangården som heter Inga på tyska.

Christiane Sadlo är manusförfattare och har arbetat för tysk tv i snart 20 år. Idén att skriva kärlekshistorier som utspelar sig i Sverige och ta sig det fiktiva namnet Inga Lindström, fick hon när hon gjorde manus av Rosamunde Pilcher-noveller. »Svenska kärlekshistorier« blev en omedelbar succé, redan första filmen som sändes i januari 2004 sågs av sju miljoner människor.

Konceptet är enkelt. Vacker olycklig kvinna flyttar från storstaden ut på landet, antingen för att komma bort från en man eller för att hitta sig själv. Nyss ankommen träffar hon sin stora kärlek, komplikationer uppstår, men till slut får hon sin älskade.

Allt sker i ett svenskt sommarlandskap som är så pittoreskt och idylliskt att det fått miljoner tyskar att se Sverige som ett paradis. 90 minuter svensk reklamfilm på bästa sändningstid. Det är nästan Sverigeporr.

– Ja, det kan man nog kalla det. Det är de vackra miljöerna som är den egentliga huvudpersonen. Egentligen borde jag ta betalt av Svenska Turistföreningen, skrattar Christiane Sadlo.

Hon säger att Sverige alltid har varit lite av ett drömland för henne och att hon i likhet med de flesta andra tyskar är uppväxt med Astrid Lindgren och hennes berättelser. De är grunden till den stora Sverigekärleken i Tyskland. Men har hon då aldrig funderat på att bosätta sig i Sverige, åtminstone en tid, så att hon vet vad hon skriver om?

Christiane Sadlo, som precis kommit hem från Italien där hon bor under delar av året, ler och säger diplomatiskt att hon tycker om att åka till Sverige, och att Stockholm inte bara är ett av hennes favoritresmål utan en av världens vackraste städer. Men hennes historier hade egentligen kunnat utspela sig var som helst. Inte har hon några planer på att lära sig svenska heller.

– Jag har försökt. Jag skulle gärna vilja, men jag kan inte lära mig uttalet, så jag har gett upp. Dessutom kan många av mina vänner i Sverige tyska, säger hon och tillägger att hon tror att de flesta svenskar är hemmablinda och inte ser hur vackert det är runt omkring dem.

Men hur känns det då att vara en relativt anonym manusförfattare, som helt plötsligt får jätteframgångar när hon utger sig för att vara någon annan? Christiane Sadlo har antingen inte tänkt så mycket på frågan, eller så ser hon inte något problem i att det är »Inga« som är känd och inte hon. Eller så har hon helt enkelt inte lust att visa det, för hon börjar prata om att de andra tv-manus hon har skrivit också dragit miljonpublik, och att de aldrig har dolt att Inga Lindström är en pseudonym.

– Däremot så ville inte Ikea sälja den roman jag skrivit som Inga. Vi tyckte att det kunde vara en rolig grej om de hade den i Sverigeshopen på sina varuhus, men de sa nej. Den var inte tillräckligt svensk.

Serien är inte särskilt svensk heller. Karaktärerna bär namn som Emma Svensson och Lasse Holm och säger »hej« och »hejdå« till varandra, i övrigt talar de enbart tyska. Samtliga skådespelare är tyskar, och hela inspelningsteamet åker upp till Sverige under de månader man spelar in.

Första året hade de ett delvis svenskt team, men det fungerade inget vidare.

– Rent språkligt var det inga problem, vi pratade engelska, men de förstod sig nog inte riktigt på oss och vad det var vi höll på med, säger Christiane Sadlo.

Även de som bor runt om i Södermanland, där inspelningarna alltid görs, var skeptiska först. I början var det svårt att få hyra de herrgårdar och villor man behövde. I dag är tongångarna annorlunda. Turistbyrån i Trosa talar om en tydlig Inga Lindström-effekt och resebyråerna ordnar populära Inga Lindström-resor.

Kanske kommer även vi svenskar att återupptäcka vårt vackra landskap och åka på resor i Inga Lindströms fotspår så småningom. I dagarna visar Sveriges Television två av hennes filmer. Men Christiane Sadlo känner sig långt ifrån säker på att vi kommer att ta Inga Lindström till våra hjärtan.

– De blir väl galna på SVT om jag säger det här, men ni svenskar verkar inte vara så förtjusta i kärleksfilmer. Dessutom tycker många att mina karaktärer är mycket trevligare mot varandra än vad ni är i verkligheten, säger hon och tillägger att svenskar kanske känner igen sig mer i de mörka, ofta dystra miljöer som visas i svenskproducerade deckare.

Christiane Sadlo funderar länge på frågan om det finns något hon inte gillar med Sverige, och efter en bra stund svarar hon att det är så mörkt på vintern. Och att Tyskland inte är lika populärt i Sverige som omvänt.

– Men egentligen är det inget jag själv märkt av. Däremot så säger ni ofta att ni inte gillar oss.