Slutet för den svenska modellen

»Go home!«, skrek blockadvakterna från Svenska Byggnadsarbetarförbundet till de lettiska arbetarna vid skolbygget i Vaxholm. Temperaturen i den lilla arbetsplatskonflikten hade höjts rejält. Hela den svenska modellen stod på spel. Byggnads, uppbackad av sju andra LO-förbund, hade försatt byggföretaget Baltic Bygg, ett dotterbolag till lettiska Laval, i blockad. De krävde svenska lönenivåer och ett undertecknat kollektivavtal. Företaget vägrade.

I 101 dagar höll de ut innan de i februari 2005 lämnade Vaxholm. En månad senare gick Baltic Bygg i konkurs. Men konflikten var långt ifrån avgjord. Laval, som menade att blockaden var olaglig, drev processen vidare. Svenskt Näringsliv betalade advokatkostnaderna. Frågan hamnade hos EG-domstolen som i december 2007 kom med sin dom: blockaden stred mot den fria rörligheten inom EU.

Lavaldomen gör att Sverige måste reformera sin lagstiftning. Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth har på uppdrag av regeringen utrett frågan och presenterar i dag, fredag, sina slutsatser. Lavalutredningen är dock bara en av många processer som nu håller på att forma om spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden.

Det stora avgörandet pågår i stängda förhandlingar mellan LO:s mångårige avtalssekreterare [[Erland Olauson]], Privattjänstemannakartellens, PTK:s, förhandlingschef [[Lars-Bonny Ramstedt]] och Svenskt Näringslivs vice vd [[Jan-Peter Duker]]. Arbetsmarknadens parter ser nu hur den svenska modellen, som gett dem ett oerhört inflytande, attackeras från flera flanker samtidigt. EU kräver ändringar, globaliseringen minskar spelutrymmet och facken tappar medlemmar.

– Inte minst den senaste avtalsrörelsen visar att det råder en fullständig oreda på den svenska arbetsmarknaden, säger Lars-Bonny Ramstedt.

Situationen har gjort att parterna inte själva har förmått hålla ordning i de egna leden. Tjänstesektorn protesterar mot att industrins avtal ska sätta ramarna. De manligt dominerade LO-facken har öppet kritiserat kvinnopotterna. Och arbetsgivarsidan har haft svårt att upprätthålla en enhetlig linje i avtalsförhandlingarna.

Läget är så akut att det behövs ett nytt Saltsjöbadsavtal. Det gamla avtalet, som i 70 år har utgjort grunden för den svenska modellen, är sedan länge överspelat. Om det är båda sidor ense. Men tanken var att förhandlingarna skulle vara klara till 70-års-jubileet den 20 december i år. Så blir det inte. Färdiga förslag ligger nu på bordet, men förhandlingarna går trögt. Intressena krockar när 34 arbetsgivarorganisationer, 26 tjänstemannaförbund och 15 LO-förbund ska komma överens. LO talar om att rädda den svenska modellen, medan Svenskt Näringsliv vill reformera arbetsrätten. I stridens centrum står konfliktreglerna och turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (Las).

Flera förhandlingsdatum är inbokade i januari och februari och en ny deadline är satt till sista mars. Är de inte överens då blir det inget, enligt förhandlarna.

– Vi är i en situation nu med ekonomisk kris. A-kassa ger vanliga löntagare bara hälften av sin gamla lön, samtidigt som personer som har jobb får skattelättnader. Skillnaderna kommer bara att öka, säger Erland Olauson.

Och om ett drygt år, på våren valåret 2010, ska i stort sett samtliga löntagare i Sverige förhandla om nya kollektivavtal.

– Det kommer att bli en oerhört jobbig avtalsrörelse med väldiga motsättningar om vi inte lyckats komma överens om ett nytt huvudavtal, säger Olauson.

På Svenskt Näringsliv finns samma känsla: det är nu eller aldrig.

– Om vi inte lyckas komma överens om spelreglerna nu, ja då har vi tappat greppet om arbetsmarknaden och helt misslyckats. Då kan man knappast tala om en svensk modell längre, säger Jan-Peter Duker.

Parterna har alltså allt att förlora. Blir det inget nytt Saltsjöbadsavtal är risken stor att utvecklingen går mot förhållanden liknande dem som rådde före 1938, då Sverige ledde den internationella statistiken över konflikter på arbetsmarknaden. Eller så går staten in, som på 1970-talet, och reglerar. Det är scenarier som skrämmer både arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Ändå har de svårt att enas.

Möjligtvis kan Claes Stråths Lavalutredning sätta fart på processen. Men risken är minst lika stor att utredarens förslag sätter käppar i hjulen, genom att parterna har invändningar mot förslagen.