Rapporten som gömdes

Sveriges kommuner och landsting har aldrig haft större resurser än i dag. Så är det faktiskt, vilket inte den allmänna debatten ger intryck av.

Kommunpolitikerna kräver ökade statsbidrag och folk i allmänhet lever i föreställningen att det var bättre förr, före alla nedskärningar, rationaliseringar, nedlagda skolor och sjukhus. Men det var inte bättre på 1960-, 1970- eller 1980-talet. Det framgår tydligt av rapporten »Välfärdsmysteriet?«, som utarbetats på Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) ekonomiska avdelning.

Kommuner och landsting har mer pengar än vad de någonsin haft tidigare, även i reala termer, alltså med hänsyn taget till kostnadsutvecklingen.

Problemet är att rapporten gömts undan. Strax före jul stoppade SKL:s ordförande [[Anders Knape]] (m) det stora utskick med tusentals försändelser som brukar göras till medlemmar och medier.

Att ena dagen skriva brev till regeringen och kräva ökade statsbidrag för 2009 och 2010 för att nästa dag skicka ut budskapet att resurserna till välfärden är rekordhöga höll inte.

– Den politiska ledningen gjorde en bedömning som innebar att rapporten blev kvar på lastpallarna. De var rädda att det skulle bli fel debatt i massmedierna när vi just nu är inne i en diskussion om att det behövs mer pengar till den kommunala sektorn, säger SKL:s chefekonom [[Clas Olsson]] till Fokus.

Anders Knape har – inte oväntat – en annan förklaring. Anledningen till att rapporten inte skickades ut var att följebrevet inte var korrekt.

– Rapporten är ganska snårig. Det behövs en bättre läsanvisning, säger Knape.

Oavsett vilket så kan än så länge bara den riktigt insatte hitta »Välfärdsmysteriet?«. Rapporten finns nämligen utlagd på SKL:s hemsida under rubriken »Beställ och ladda ner« och därefter under »Publikationer«. Hänvisningen på SKL:s första sida på webben fick dock bara ligga kvar en timme den 16 december som var tänkt publiceringsdag.

Förr eller senare ska dock »Välfärdsmysteriet?« skickas ut på vanligt sätt, lovar Clas Olsson. Men den här gången tänker han avstå från ett följebrev som ska granskas politiskt.

Enligt uppgift har Anders Knape, möjligen skämtsamt, sagt att den 20 januari vore en bra dag, alltså när Barack Obama installeras som USA:s president.

Men vad är då sant? Hur står det egentligen till med den kommunala ekonomin?

Svaret är att det beror på vilket perspektiv man har. De senaste 25 åren har resurserna vuxit kraftigt. De kommande åren blir det sämre, men inte så katastrofalt som det låter i den allmänna debatten.

»Välfärdsmysteriet?« bygger enligt förordet på »ett omfattande och banbrytande arbete med att ta fram pålitliga tidsserier« för kostnader och intäkter. Slutsatsen i rapporten är att kostnaderna för skola, vård och omsorg växte med 50 procent mer än befolkningsförändringarna motiverade under perioden 1980–2005.

Lite överraskande har ökad sysselsättning haft en mindre betydelse för standardförbättringen. I stället har de ökade resurserna huvudsakligen kommit från skattehöjningar och lägre löneökningar för kommun- och landstingsanställda jämfört med andra grupper. En nog så kontroversiell slutsats inför nästa avtalsrörelse.

Eftersom skatterna knappast kan höjas särskilt mycket mer framöver och de offentliganställdas löner måste hänga med i löneutvecklingen om kommuner och landsting ska få personal i framtiden måste pengarna komma från något annat håll. Annars kan inte medborgarnas krav på högre kvalitet i välfärden uppfyllas. Liksom tidigare långtidsutredningar flaggar nu SKL:s ekonomer för att kommuner och landsting måste koncentrera sig på sina kärnuppgifter och ta ut högre avgifter av dem som utnyttjar välfärdstjänsterna.

Men det är i det långa perspektivet. De närmaste åren är det fallande skatteunderlag på grund av ökad arbetslöshet och minskad sysselsättning som hotar. Kommunerna kommer att få ökade kostnader för bland annat socialbidrag när krisen slår till.

Inte så konstigt alltså att ropen på höjda statsbidrag skallar från oppositionen och ekonomer som [[Lars Calmfors]]. Mer pengar till kommunsektorn ses som effektiv krisbekämpning.

Hittills har regeringen och finansminister [[Anders Borg]] stretat emot. Före jul tyckte Borg att man skulle ta SKL:s framstöt med en stor nypa salt.

– Nedskärningarna är tre, fyra gånger större i industrin och den privata tjänstesektorn, förklarade finansministern för riksdagsjournalisterna.

Och faktum är att han kan söka stöd för sin restriktiva linje hos SKL:s egna ekonomer. De visar att visserligen ökar skatteunderlaget mycket mindre de kommande åren än vad det gjort de senaste åren. Men det ökar fortfarande, inte ens 2010 minskar skatteintäkterna. Och utgångspunkten efter de senaste årens stigande sysselsättning är god. Läget är alltså relativt gynnsamt även om kostnaderna ökar.

Trots detta kommer säkert regeringen med mer pengar till kommuner och landsting i budgeten inför valåret 2010. I dagsläget tror Anders Borg att det kommer att finnas pengar till ofinansierade reformer. Han inskärper dock att när välfärden prioriteras så måste alla vara medvetna om att det inte finns pengar till en massa annat.

Moderaternas upplägg är att vinna nästa val genom att ta ansvar för ekonomin, men  också genom att vara bättre än socialdemokraterna på vård, skola och omsorg.

Då måste rimligen valbudgeten innehålla satsningar. Annars kraschar strategin.