Nu trappas piratjakten upp
Ingen av de runt 15 000 lobbyisterna i Bryssel behövde jobba särskilt hårt för att få EU-kommissionen att ta fram ett förslag till Ipred-direktivet. Underhållningsindustrin, som såg sina intressen hotade av illegal fildelning, fanns redan internt representerad på en central position: Ett utkast till Ipred-direktivet skrevs till stora delar av den franska EU-parlamentarikern Janelly Fourtou, gift med Jean-René Fourtou, då vd för Europas största mediebolag, Vivendi Universal.
Lobbyisterna i Bryssel anordnade hearingar, och både offentliga och informella möten hölls mellan branschföreträdarna och EU:s politiker och tjänstemän. Röstrekommendationer skickades till parlamentets ledamöter, och i synnerhet personer som arbetade med beslutsunderlaget till direktivet utsattes för ständiga påtryckningar.
– Musik- och filmindustrin har arbetat väldigt intensivt med Ipred, säger [[Carl Schlyter]], miljöpartiets parlamentariker i Bryssel.
Carl Schlyter tycker att informationen om direktivet varit ensidig och att det i grund och botten handlar om ojämlika resurser.
– Små aktörer som värnat den personliga integriteten och mänskliga rättigheter har inte haft samma möjligheter att bevaka utvecklingen som de multinationella företagen. Ofta måste parlamentarikern själv leta efter information som talar emot de stora företagens argument och intressen.
I april 2004 röstades Ipred igenom i Europaparlamentet och direktivet inkluderade nu även upphovsrätten på internet och bekämpandet av fildelning, en stor framgång för musik- och filmbranschen.
Ifpi, musikindustrins intresseorganisation med skivbolag och musikproducenter som medlemmar i 72 länder, har varit en av de mest inflytelserika aktörerna i frågan. När nu nästa steg var att implementera direktivet i de nationella lagstiftningarna fortsatte lobbyarbetet i de enskilda medlemsländerna.
– Precis som alla andra intresseorganisationer vill vi föra fram vår sak, säger Ludwig Werner, ordförande i svenska Ifpis styrelse.
Han berättar att det konkreta arbetet i Sverige kring Ipred har bestått i att träffa politiska företrädare och samarbeta med andra som har samma intressen. Man har också spridit informationsmaterial och gjort annonskampanjer.
Samtidigt säger han att Ifpi är medveten om sin impopularitet i media och har försökt hålla en låg profil.
– Därför har det varit viktigare att sprida information än att göra polisanmälningar mot fildelare, och ibland har det varit bättre att inte synas alls i media, säger han.
Det mesta verkade gå industrins väg och under 2007 presenterade justitiedepartementet planerna på en svensk variant av Ipred. Året därefter förbereddes en proposition av regeringen. Kritiken om att lagen var integritetskränkande och kunde kriminalisera en hel ungdomsgeneration, och att fildelning var en teknik som var här för att stanna, verkade rinna av beslutsfattarna. Inte ens det domslut i EG-domstolen som gjorde klart att det för varje medlemsland var frivilligt hur fildelningen skulle bekämpas förändrade något. Sveriges rykte som ett laglöst paradis för nätpirater skulle tvättas bort och den hårda linjen bestod.
Karl Sigfrid, riksdagsledamot för moderaterna och en av få inom alliansen som varit emot lagen, tror att branschlobbyn haft stor betydelse för lagens tillkomst.
– Representanterna för branschen har varit väldigt tongivande i frågan, vid såväl hearings i kultur- och näringsutskotten som vid offentliga utfrågningar i riksdagen. Till skillnad från motståndarsidan har man alltid sett till att ha folk på plats, säger han.
Riksdagsledamöterna har uppvaktats av både branschorganisationer och företag som arbetar med film, musik, dataspel och inom andra upphovsrättsskyddade områden.
– Det har skett officiella och slutna möten mellan politiker och svenska och multinationella företag, säger Karl Sigfrid som tycker att det funnits gott om utrymme för diskussion om frågan, men att debatten tidvis fått nästan religiösa drag.
– Ja-sidan har ibland fört fram argument om tidlösa värden som det ska kämpas för oavsett hur verkligheten ser ut, säger han.
Efter massiv kritik under hösten 2008 gjordes vissa mindre förändringar i regeringens proposition, lagen skulle exempelvis inte längre gälla retroaktivt, men huvuddragen var desamma.
När riksdagen samlades 26 februari 2009 antogs lagförslaget med bred majoritet. Bara vänsterpartiet och miljöpartiet röstade emot.
Hur det i praktiken ska gå till att hålla koll på de 1,4 miljoner svenskar som enligt World Internet Institute fildelar återstår att se, men musik- och filmindustrin verkar åtminstone än så länge nöjd.
– Direktivet är implementerat på ett sätt som vi tycker är tillfredsställande, säger Magnus Mårtensson, jurist med inriktning på nätfrågor på svenska Ifpi.
Frågan är dock om lagen överhuvudtaget får någon effekt. Öppna trådlösa nätverk med flera användare på samma IP-nummer gör det svårt att bevisa exakt vem som laddat ner, och tjänsterna för anonym fildelning och internetanvändning ökar.
