Avdragsgill fantasi

Den som inför deklarationen – blanketten ska vara inne den 4 maj – summerar förra året och inser att mycket tid gick åt till att plocka kottar, undrar antagligen hur det kommer sig.

Svaret är att vi ofta gör saker för att lagar, regler och ren nöd styr oss i den mest gynnsamma riktningen. När Birgit Friggebo tog bort kravet på bygglov för byggnader som är mindre än 10 kvadratmeter fylldes till exempel svenska villaträdgårdar snabbt med fula små hus. Och när Douglas MacRae startade sin tidning Financial Times på 1890-talet och var tvungen att hålla hårt i pengarna, valde han ett billigt, oblekt papper som skiftade i laxrosa.

Det kom att ge eviga avtryck i en värld av klädkod där den lilla rosa utmanande avviker från det yllegrå.
Men det färgrikaste exemplet finns att beskåda i den svenska dansbandsskatten från 1970-talet. En genombläddring av boken »Svenska dansband« som kom häromåret bjuder ett fyrverkeri av grällt färgad viskos. Band som Gert-Jonnys, Kjell-Åkes och Eldorados visste verkligen att klä sig.

Men det var inte tidsandan och akut nedsättning av sinne för kulör och form som gav de svenska dansbanden deras stil, utan skattereglerna: för att göra avdrag för scenkläderna var banden tvungna att klä sig i »fantasikostymer«.

Och kottarna?

Behöver inte tas upp i deklarationen om intäkterna från försäljningen understiger 12 500 kronor.