Två tankar samtidigt

Man måste orka med att hålla två olika skeenden i huvudet när man funderar över stormen i spåren av Aftonbladets publicering av Donald Boströms artikel.Å ena sidan är det frågan om publiceringen. Min egen åsikt är att kvaliteten i artikeln som slogs upp stort på Aftonbladet kultur var undermålig. Gamla observationer hakades upp på en färsk nyhetskrok, där det inte fanns några som helst belägg för samband mellan de två. Däremot insinuationer och antaganden som är fruktansvärt grova. Åsa Linderborg borde ha satt stopp direkt, och i andra hand Jan Helin. Inte för att åsikter ska censureras, utan för att artikeln är för dålig för att platsa i Nodens största dagstidning. Att gömma sig bakom argumentet att publiceringen skedde på kultursidorna, inte på nyhetsplats, duger inte heller. Och att ropa om en hotad pressfrihet är inte heller konstruktivt, eftersom det helt enkelt inte håller. I TV4:s nyhetspanel i fredags, kom frågan upp.

Å andra sidan är det omvärldens reaktioner. Från alla håll i debatten höjs nu tonläget, och skyttegravarna grävs djupare. Aftonbladet beskylls för antisemitism, vilket är bisarrt. Den israeliska regeringen kräver ursäkter av Carl Bildt, vilket är under all kritik.

Bort kommer de röster som försöker förstå mekanismer och historiska samband. Och bort kommer diskussionen om situationen i Israel och Palestina i dag, där läget i Gaza är förtvivlat till följd av den israeliska blockaden, där Netanyahu håller ihop sin högerregering mot alla odds, där den då kallade fredsprocessen har gått in i ett nytt skede efter valet av Obama till president, där Fatah precis haft sin första kongress på 20 år.

Jag är ju chefredaktör för en tidning, och har möjlighet att påverka i någon mån. Det ska Fokus också göra, och kan bli bättre på. Det blir vårt bidrag till debatten.