Vad är en våldtäkt?

Det påhittade paret Agdas och Herberts hypotetiska kärleksliv hamnade i blickfånget när kammaråklagaren Rolf Hillegren i veckan gav sig in i våldtäktsdebatten. Med det gamla gifta paret ville åklagaren åskådliggöra skillnaden mellan »riktiga« våldtäkter och »rena ordningsförseelser«.

Rolf Hillegrens uttalande utlöste en storm av kritik som spretade från bristfällig lagstiftning till olämpliga åklagare. Men så länge som Herbert bara hade »kört på« och varken använt våld eller hot skulle det med dagens lagstiftning aldrig varit fråga om våldtäkt, eftersom brottet förutsätter att något slags tvång i form av våld eller hot har ägt rum.

Offrets bristande samtycke är alltså inte tillräckligt för att handlingen ska betraktas som våldtäkt. Men inför ändringen av sexualbrottslagstiftningen, som infördes 2005, fördes långa diskussioner i just den frågan och sedan dess har den blivit en vattendelare mellan två grupper, för eller mot samtyckesreglering.

Lite förenklat tycker »samtyckes­lägret« att sexuellt umgänge utan samtycke bör utgöra brott, eftersom det skulle ge gärningsmannen ansvaret för att ta reda på om någon vill ha sex eller inte. Synen är att samhället bör slå fast i vilka situationer det är acceptabelt att ha sexuellt umgänge med en annan person och att utgångspunkten måste vara att båda ska vara med på saken.

Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud argumenterar för kriminalisering av sexuella akter där inte båda parter deltar frivilligt. Hon anser att normgivningsmakten har en viktig roll att spela på ett område som utgör grunden för mänsklig samvaro.

– Det måste krävas mer av män och deras sexualitet. Det är helt oacceptabelt att rättssystemet fastnar i frågor om kvinnors beteende i stället för att klart och tydligt slå fast detta: hur kvinnor än beter sig har de rätt att bestämma över sin kropp, säger hon.

Det andra lägret anser att en reglering som fäster avgörande vikt vid offrets samtycke skulle sätta alltför stort fokus på offret i stället för att ha gärningsmannens handlande i centrum för rättsprocessen. Risken skulle vara att rättsprocessen skulle handla om hur offret klädde sig, vilka inviter som gjordes, vad offret sa och så vidare.

I England har bristen på samtycke sedan länge varit avgörande i våldtäktsmål. Där krävs att målsäganden inte gett sitt samtycke och att gärningsmannen kände till det eller var likgiltig för om samtycke förelegat eller inte. Våld eller hot är alltså inte nödvändigt, däremot kan det vara del i bevisningen. Men det engelska exemp­let har tjänat båda sidorna i debatten – samtyckeslägret har pekat på det som en förebild medan de som motsätter sig en ändring menar att tillämpningen i England och Wales bekräftar farhågorna om att det ökar fokus på brottsoffret.

Inför den nya våldtäktslagstiftningen som trädde i kraft 2005 vann alltså »icke-samtyckeslägret« men strax innan lagen klubbades i riksdagen kom Europadomstolen med krav på konventionsstaterna att straffbelägga sexuella handlingar som begås utan bägge parters samtycke. Och med den nya borgerliga regeringen växte kraven från samtyckeslägret. En utredning tillsattes för att se över tillämpningen av lagstiftningen och återigen titta på hur en samtyckesreglering skulle kunna utformas.

En av de politiker som drivits samtyckeslinjen hårdast är centerns Johan Linander.

– Jag tycker att samtycke är en självklar utgångspunkt för hur det ska vara i normala relationer – det kan inte vara så att det är okej att köra på så länge som någon inte uttryckligen säger eller visar att de inte vill ha sex, säger Johan Linander.

Han pekar på orimligheten med att Sverige fortfarande har »en sexualbrottslag som utgår från att kvinnan är sexuellt tillgänglig så länge som hon inte säger något annat«.

Nu har domaren och utredaren Nils Petter Ekdahl fram till oktober 2010 på sig att komma med ett förslag och Madeleine Leijonhufvud räknar med att det blir en samtyckesreglering, men inte förrän om fyra-fem år.

Detta har hänt

I början av juli meddelade Högsta domstolen två beslut där man förtydligade kraven på bevisningen i våldtäktsmål. Ett par domstolar har meddelat friande domar efter HD:s beslut. Meningarna går i juristkretsar isär om huruvida besluten innebar en skärpning av praxis och en höjning av beviskraven. Med anledning av diskussionen om bevisföring i våldtäkter sa kammaråklagaren Rolf Hillegren i en intervju i SvD den 15 augusti:

»När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschyst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse...«

Onsdagen 19 augusti vill han förtydliga på SvD:s debattsida Brännpunkt: »Jag borde inte ha använt ordet ’ordningsförseelse’, men jag står fast vid min uppfattning. Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än lagböcker… Jag vågar påstå att min syn på våldtäktsbrottet inte nämnvärt skiljer sig från mina kollegers.«

Senare samma dag meddelades att Rolf ­Hillegren inte längre får handlägga sexualbrott.

Fakta | Lagstiftning

Våldtäkt: När någon genom misshandel eller annars med våld eller hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller annan jämförlig sexuell handling. Våldtäkt är också när någon otillbörligt utnyttjar en person genom samlag eller jämförlig sexuell handling när den befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.

Skärpningen av lagen 2005 handlade dels om att kraven på våld och hot sänktes, dels det andra fallet då det bredare uttrycket »hjälplöst tillstånd« infördes för att täcka alla fall då en person är oförmögen att värja sig från angrepp.