Guy von Dardel

Nämn partikelfysikern Guy von Dardels namn utanför de invigdas krets och få torde reagera. Fysik? Jodå. Men partiklar? Jaså! Ung teknologie doktor, endast 24 år gammal, och året därpå en i kretsen av dem som tog initiativet till Cern-acceleratorn utanför Genève i Schweiz. Med tiden professor i elementarpartikelfysik i Lund. Och sedan ut i Europa för att tillsammans med Nobelpristagaren Burton Richter accelerera runt världen som en annan stjärnpartikel.

Men Guy von Dardel blev också känd i vida kretsar över hela världen, och det långt utanför partikelfysikernas skara, som Sveriges dåliga samvete. Tillsammans med sin syster Nina Lagergren kämpade han intill sin död för att bringa klarhet i Raoul Wallenbergs öde. Det var en av de saker han till sist misslyckades med.

När Raoul Wallenberg föddes hade hans far just gått bort i cancer. Några år senare gifte den unga änkan Maj Wallenberg om sig med Fredrik von Dardel. Ur det äktenskapet föddes Guy von Dardel och hans yngre syster Nina Lagergren, alltså halvsyskon till Raoul Wallenberg. Liksom hans föräldrar Fredrik och Maj så länge de levde, fortsatte även Guy von Dardel intill sin död att forska kring Raouls öde.

Guy von Dardels engagemang i »fallet Wallenberg« hade säkerligen något att göra med den dubbla tragedi ur vilken det föddes. Inte bara hade hans halvbror, efter att i andra världskrigets slutskede ha räddat ett okänt antal av Budapests judar undan Hitlers gaskamrar, försvunnit i Stalins gulag. Hans föräldrar hade också båda dött 1979, med endast  två dagars mellanrum. Det var inte en slump, det vet vi sedan inte så länge. Självmordet tycktes dem som enda utvägen ur deras förtvivlan.

Guy von Dardel och hans syster Nina Lagergren fortsatte där föräldrarna inte längre orkat. Artiklar i pressen. Brev till denna världens mäktiga. Vid sin död lär Guy von Dardel i sin bostad i Gènève ha haft ett Wallenbergarkiv med 50 000 dokument.

En symbolisk delseger, men endast en liten sådan, vann han när han hösten 1989 besökte Moskva. I KGB:s arkiv hade tjänstemän nyligen »av en slump« hittat ett antal föremål tillhörande Raoul Wallenberg: en ask innehållande hans diplomatpass, lite pengar, en fickalmanacka, några andra småsaker. Guy skulle få ta hand om dem på villkor att han skrev under ett papper som sade att de tillhört den »tyvärr« avlidne Gulagfången Raoul Wallenberg.

Han vägrade naturligtvis, det hade inneburit att acceptera Moskvas version av Raouls död. Till sist gav KGB:s arkivansvariga med sig. Varken Guy eller Nina skrev under. Men asken finns i dag ändå i Stockholm.

Guy von Dardel hade väl när han dog sannolikt gett upp hoppet att någonsin få veta hela sanningen om Raouls försvinnande. Men in i det sista arbetade han vidare. I början av 1990-talet, när friska vindar blåste i Boris Jeltsins Ryssland, tillsattes en officiell bilateral svensk-rysk arbetsgrupp för att bringa ökad klarhet – förhoppningsvis fullständig klarhet – i fallet. I den arbetsgruppen ingick Guy von Dardel. Fullständig klarhet uppnåddes inte. Jeltsins Ryssland hade sakta glidit över i Putins Ryssland och där förblev Wallenbergs namn, liksom i det upplösta Sovjet, ett irritationsmoment.

Ett irritationsmoment förblev Guy von Dardel in i det sista, det skall också sägas, även i ögonen på de UD-tjänstemän – jag var under ett antal år en av dem – som hade ansvar för »fallet Wallenberg«, den största persondossiern i UD-arkivet. Han knöt till den svensk-ryska arbetsgruppen amerikanska »oberoende forskare« som uppvisade glödande entusiasm, men stundom också ofullständig forskarkompetens.

När den svensk-ryska arbetsgruppen i början av år 2001 presenterat sin slutrapport framförde Göran Persson en formell ursäkt till Raoul Wallenbergs familj för det sätt på vilket »fallet« under åren efter hans försvinnande hanterats av Sverige och den svenska regeringen. Guy von Dardel var naturligtvis ändå inte nöjd. Ursäkten framfördes av Göran Persson endast per telefon.