Bråk, hot och svågerpolitik

Stämningen var tryckt när socialdemokraterna i Östergötland samlades för att fastställa sin valsedel inför höstens riksdagsval. Valberedningen ville peta Linköpings populära riksdagsledamot Aleksander Gabelic till förmån för distriktsordföranden Johan Andersson från Motala.

Ledningen för Linköpings arbetare­kommun stod bakom beslutet och hade skrivit ett brev som skrämde upp ombuden. Det viskades om att de som röstade mot valberedningen skulle straffas. Så hade det gått till tidigare.

Det drog ihop sig till omröstning om femteplatsen på listan – skulle den gå till Gabelic eller Andersson? Det var då flera personer ur ledningen för Linköpings arbetarekommun skrev upp sig själva på ombudsförteckningen trots att de inte var valda ombud med rätt att rösta.

Omröstningen slutade 153–130. Andersson vann.

Några revisorer som granskade listan på ombuden fanns inte. Också det ett brott mot partiets stadgar.

Så kan det gå till när det ska avgöras vilka riksdagskandidater som väljarna får rösta på i höst.

Denna gång blev protesterna så stora att hela valkonferensen kommer att göras om.

Hur det går till när kandidater tas fram är helt oreglerade i lag. Ändå går riksdagspartierna tillväga på ett likartat sätt: medlemmar och lokala partiorganisationer föreslår kandidater, en nomineringskommitté sätter samman en lista på namn som sedan fastställs på en distriktskongress genom omröstning bland valda ombud.

I de flesta fall äger numera också provval rum där alla medlemmar har rätt att rösta. Dessa är dock enbart rådgivande, vilket gör att nomineringskommittéerna kan kringgå dem. Som i Göteborg där den tidigare radioteaterchefen Jasenko Selimovic placerades efter riksdagsledamoten Eva Flyborg på riksdagslistan trots fler röster i folkpartiets provval.

Liknande exempel återfinns på många ställen och i de flesta partier inför årets val.

Och det är sällan en distriktskongress går emot valberedningens förslag. Det syntes på socialdemokraternas valkongress i Östergötland om inte annat.

Stor makt ligger således hos valberedningarna, där gamla partiveteraner ofta sitter. De i sin tur väljer gärna andra med lång bakgrund i partiet.

– Nomineringsprocessen är delvis ett belöningssystem för gammal och trogen tjänst. Som sådan är det ganska effektivt, säger Jan Teorell, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, vars avhandling behandlade partiernas bristande interndemokrati.

– Partierna är väldigt toppstyrda och det här ett utslag av detta, säger han.

Man skulle kunna tro att de politiska partierna – den svenska demokratins fundament – själva vore demokratiska mönsterorganisationer. Men partierna har anledning att inte släppa ifrån sig allt för mycket makt till gräsrötterna.

– Partierna är rädda för att tappa kontrollen över sin partiorganisation, de är rädda för att inte kunna fungera effektivt och upprätthålla partidisciplin i riksdagen, säger Teorell.

En tanke med det svenska valsystemet, som är indelat i 29 valkretsar, är att politikerna i riksdagen ska representera väljar­kåren i sin valkrets.

Men samtliga partiledare för riksdagspartierna kommer att stå överst på riksdagslistorna i Stockholm, där den största och viktigaste väljargruppen finns.

Att Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, som båda är uppväxta i Stockholmsförorter, gör så är inte så konstigt. Att centerpartiets Maud Olofsson och kristdemokraternas Göran Hägglund gör det är en annan sak.

– Det är klart olämpligt att Maud Olofsson står överst på Stockholmslistan om hon samtidigt är skriven i Västerbotten. Jag förstår motivet bakom: centerpartiet har behov av att profilera sig i Stockholm. Det får de gärna göra, men inte så här. Detsamma gäller Göran Hägglund. I så fall får de väl flytta till Stockholm, säger Olof Ruin, professor emeritus i statsvetenskap.

Både Olofsson och Hägglund kommer att stå på minst två listor – både i sina ordinarie valkretsar och i Stockholm – trots att de bara kan bli valda på en.

Fenomenen fungerar också i motsatt riktning: många politiker bor i Stockholm, vilket gör att de inte alla får plats på Stockholmslistorna. Därför söker de sig till listor i valkretsar utåt i landet dit de har mer eller mindre koppling.

I år gör bland andra vänsterpartiets Jonas Sjöstedt det, liksom socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan. Båda har de bott i Umeå och vill efter valet representera Västerbotten. Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm står som andra namn på miljöpartiets riksdagslista i Malmö, med hänvisning till att hon bodde där under studietiden.

Trots de interndemokratiska bristerna framhåller både Olof Ruin och statsvetarkollegan Jan Teorell att den svenska nomineringsprocessen har sina fördelar.

– Ibland finns det klart olämpliga personer som man av olika skäl måste sätta stopp för, även om de kanske lite populistiskt har fått stöd av kamrater i provval, säger Ruin.

Teorell frågar sig vad alternativet skulle vara: antingen kan man försöka demokratisera nomineringsprocesserna, eller kraftigt förstärka inslaget av personval så att väljarna bestämmer mer.

I båda fallen finns risken att det blir pengar och kändisskap som avgör vilka som hamnar i riksdagen. Om politiker från samma parti, som för det mesta tycker likadant, ställs mot varandra så finns det inte så mycket annat de kan konkurrera med. Personen, inte politiken, avgör.

– Nu tror jag inte att det skulle skada med mer av detta i Sverige. Men det får inte gå hur långt som helst, säger Jan Teorell.

1. Satte sig själv på listan

Folkpartiet: I provvalen till riksdagen slog nykomlingen Jasenko Selimovic – tidigare chef för Radioteatern – veteranen Eva Flyborg som suttit 18 16 år i riksdagsbänken. Det struntade nomineringskommittén i Både Selimovic och fyran Annika Beijbom petades ner. Merparten av kommittén placerade dessutom sig själva på listorna, varav ordföranden Kjell Björkqvist kom tvåa på kommunlistan trots en fjärdeplats i medlemmarnas omröstning.

2. Petning ledde till kaos

Moderaterna: Jönköpingsmoderaternas möte för att fastställa sin riksdagslista slutade i kaos. Riksdagsledamoten kommunpolitikern Sotiris Delis rusade ut från mötet i vrede sedan han hamnat på en i praktiken icke valbar femteplats i stället för den fjärdeplats som han fick i provvalet. »Jag vägar vara med på listan som ett invandraralibi«, sa Delis och drog tillbaka sin kandidatur.

3. 2:an blev en 5:a

Moderaterna: När moderaterna i Skåne läns västra valkrets samlades för att fastställa sina listor blev Helsingborgs båda riksdagsledamöter Marie Weibull Kornias och Mats Sander rejält överkörda. I provvalet hade de slutat tvåa respektive trea. Efter mötet var de plötsligt femma och sjua – och så många mandat har moderaterna aldrig tagit.

4. Anklagelser om förtal

Moderaterna: Två riksdags­ledamöter rök ihop på Malmö­moderaternas nomineringsstämma. Staffan Appelros anklagade Inge Garstedt för förtal och valde därefter att avstå från sin plats på riksdagslistan. Stämman valde därefter att flytta Garstedt från en andraplats – som hon fick i provvalet – till plats nummer sju.

5. »Rotskott« ansades

Moderaterna: Varför skicka folk till Malaysia när man kan spela in »Expedition Robinson« på kommunhuset i Kristianstad, undrade någon efter kaoset på moderaternas nomineringsstämma, som fick flera medlemmar att gå ur partiet. Redan provvalet till kommunlistan föregicks av insändare i lokaltidningen som uppmanade till att »ansa moderata rotskott!« På stämman ströks tre tunga kommunnamn helt från listan trots att två av dem hade placerat sig på en delad sjätteplats i provvalet. Därmed kom sju av de tio översta namnen att utgöras av personer som själva satt i nomineringskommittén.

6. Räknade fel

Moderaterna: Riksdagsledamoten Gustav Nilsson hann knappt ta emot gratulationerna innan sekretariatet på nomineringsstämma meddelade att de hade räknat fel. Det var inte han, utan riksdagsledamoten Annicka Engblom som hade fått flest röster och därmed ska stå överst på listan.

7. Brott mot stadgar

Socialdemokraterna: Ett hotfullt brev från Linköpings arbetarekommun hade skrämt bort en del ombud när socialdemokraterna i Östergötland skulle utse sin riksdagslista. Ledande företrädare för socialdemokraterna i Linköping skrev i stället dit sina egna namn i ombudsförteckningen trots att de inte var valda ombud. Med hjälp av deras röster petades sedan riksdagsledamoten Aleksander Gabelic till förmån för distriktsordföranden Johan Andersson. Efter att stadgebrottet uppmärksammades ska nu hela valkonferensen göras om.

8. Svågerpolitik i praktiken

Folkpartiet: Svågerpolitiken fick ett ansikte när folkpartiet skulle utse sin lista till landstingsfullmäktige. Erik Wassén, som tidigare har retat upp folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg genom att förespråka sprututbytesprogram för narkomaner, placerade sig på en nionde plats i provvalet. Efter att nomineringskommittén hade hanterat listan fanns han plötsligt inte kvar bland de 36 namnen. Ordförande i nomineringskommittén: Lennart Rydberg, Birgittas Rydbergs svåger.

Straffades för FRA

Moderaterna: Karl Sigfrid var den enda moderata riksdagsledamot som satte sig emot FRA-lagen. Det var inget som imponerade på nomineringskommittén, som petade ner honom från plats elva till en icke valbar fjortondeplats på listan för Stockholms län.

Bloggade om hemligheter

Miljöpartiet: Helene Sigfridsson bloggade om att hon vunnit miljöpartiets provval till landstingslistan. Det fick hon dock snabbt ta tillbaka sedan partiutsända uppmärksammat henne på att resultatet skulle förbli en hemlighet utanför partiet.

Obekväm petades

Kristdemokraterna: »Jag kommer inte gå till historien som den person som stred för ett politiskt uppdrag i landstinget«, meddelade värdekonservativa Erik Sjöstedt och hoppade av sin kandidatur. Det efter att han petats av kristdemokraternas nomineringskommitté från den valbara sjätteplats han fick i provvalet ner till en tiondeplats.

Petades av Maud

Centerpartiet: Den kända riksdagsledamoten Fredrick Federley vann centerpartiets provval i Stockholm. Men nomineringskommittén ville ha in både partiledaren Maud Olofsson, som bor i Västerbotten, och miljöminister Andreas Carlgren före Federley på listan.

9. Ogiltiga röstsedlar

Folkpartiet: Det krångliga postförfarandet gjorde att hela 30 procent av rösterna i folkpartiets provval i Sörmland för att fastställa riksdagslistan ogiltigförklarades.

10. Massavhopp

Folkpartiet: Åtta folkpartister på lanstingslistan i Västmanland hoppade av i protest mot att nomineringskommittén struntade i resultatet från provvalet. Kommittén möblerade om på listan, enligt dem själva för att korrigera för ålder, kön och hemvist, något som kandidaterna inte köpte.

Bad om ursäkt för placering

Piratpartiet: Primärvalet hölls på nätet där medlemmarna kunde sätta ihop sina egna drömvalsedlar, som sedan jämkades samman till sex regionala listor. Det var dock partiledaren Rick Falkvinge, som senare hamnade överst på alla listor, som själv hade byggd datorsystemet och därmed hade tillgång till resultatet innan omröstningen var klar. Två företrädare lämnade sina uppdrag i protest och Falkvinge fick be om ursäkt.