Doldisar tänder stjärnorna
Hon satt i Göran Perssons regering i fyra år, de sista två som socialminister. Ändå finns hennes namn inte på en enda av de 600 boksidor som bygger på den förra statsministerns samtal med Erik Fichtelius. Hennes fyra senaste år, som ordförande i konstitutionsutskottet, resulterade inte heller i någon eldskrift på den politiska himlen.
Kanske är det just därför [[Berit Andnor]], 56-åringen från jämtländska Bräcke, i morgon lördag väljs för att leda arbetet med att hitta en ny partiledare för socialdemokraterna. Att döma av hennes företrädare verkar en viss gråhet tillsammans med lång erfarenhet vara det som efterfrågas för jobbet.
När [[Mona Sahlin]] valdes ledde Lena Hjelm-Wallén valberedningen. Trots nära två decennier som minister – fyra år som utrikesminister – var och är Hjelm-Wallén en doldis (bara tre gånger omnämnd i Ingvar Carlssons självbiografi).
Vid valet av Göran Persson sköttes valberedningen av Sven Hulterström, under halva 1980-talet minister och hela 1990-talet gruppledare i riksdagen. Också han en av arbetarrörelsens pålitliga men osynliga tjänare (sju omnämnanden hos Carlsson, noll hos Persson).
Gemensamt för alla tre är även att de inte enkelt kan placeras i höger- eller vänsterfacket. Det är viktigt, inte minst i dag, med en kluven arbetarrörelse.
Förklaringen till den låga profilen ligger nog i att det i praktiken är distrikten som tar fram partiledarkandidaten. Valberedningen och dess ordförande är snarast det kärl genom vilket de olika strömningarna ska filtreras.
