Ett fall och en lösning

Samfällt betvivlades i början av säsongen deras kapacitet och båda kraschade när de ställdes på prov.

Att närma sig mållinjen i hög hastighet utan att ha rekognoserat terrängen ordentligt och där i luften inse att man lutar alldeles för mycket åt vänster, och senfärdigt försöka återfå balansen och veva med armarna men i panik se benen spreta åt varsitt håll och därefter känna att höger skida löser ut, och att braka ner på stenhård snö och snurra tre varv i branten och höra publiken kippa efter andan, det kräver sin människa att komma igen från det.

Anja Pärson reste sig. Det gjorde aldrig [[Mona Sahlin]].

– En enorm resa på några timmar, sa skidstjärnan självsäkert ett dygn efter vurpan i Vancouver.

Då tog hon emot sin sjätte OS-medalj.

Socialdemokraternas enorma resa gick bara neråt. De som en gång burit landet på sina axlar såg sitt parti förtvina till ett bland andra – inte självklart störst, inte maktbärande, inte agenda­sättande. För att bevisa metamorfosen kickade man partiledaren, efter tre år, likt ett grälsjukt folkparti. De som stått för analysen och viskat råden? Nej, de fick vara kvar. [[Thomas Östros|Östros]], Öster­berg och [[Ibrahim Baylan|Baylan]] kom på fötter – skickligt – men kan någon av dem vinna en OS-medalj? Vem är Anja Pärson i rörelsen som en gång rörde sig? Så löd årets politiska fråga.

Det fanns ett utropstecken också, klarblått. En reinfeldtsk triumf byggd på en höger som förstod sin samtid och insåg att 2010 inte handlade om skatt kontra välfärd, utan om arbetsmoral och ansvar.

Moderaterna var – och är – Sveriges viktigaste parti, inte socialdemokraterna. På det sättet förändrades allt.

Som vanligt sa tv-sporten att det inte gick att begripa en så stor bragd som den i Vancouver. Det gick det ju visst. Passionen att lösa problemen, helt enkelt, viljan att verkligen vinna.

Allt det som [[Anders Borg]] hade.

Årets ord: Jämkande uddatal. Den valavgörande aritmetiken som under några dagar fick svenskarna att intressera sig för matematik.