Sveriges Florida

 Ulf och Ulla Älvgren tar en promenad genom Norrtäljes centrum. Det gäller att dra ned mössorna ordentligt för att skyla sig mot den yrande snön. Få skulle komma på tanken att här och nu prata om ett svenskt Florida. Norrtälje mitt i vintern har få likheter med »The Sunshine State«, Florida, som under decennier lockat folk från övriga USA att bosätta sig där när de blir pensionärer. Men om vi glömmer temperaturen för ett ögonblick och tittar på statistiken så framträder likheterna. Norrtälje är nämligen en av de kommuner i Sverige som är bäst på att locka till sig pigga – och lönsamma – pensionärer.

Varje år beräknas svenska kommuner satsa runt 50 miljoner på flytta-hit-kampanjer. Försäljningsargumenten brukar vara snarlika. Livskvalitet, kommunal service, natursköna omgivningar och, om det finns att tillgå, vågskvalp och stränder. Nästan varenda krona satsas på att locka barnfamiljer, eller unga som kan tänkas skaffa barn inom kort.

»Vem behöver Stureplan?«, undrade ett antal glesbygdskommuner när de gick samman till en Flytta hit-mässa bland resenärerna på Stockholms centralstation förra året. För dem är drömmen en barnfamilj. Och dalakommunen »Orsa bjuder upp«. Den som nappar på att flytta dit och finns kvar där efter ett halvår kan vinna 50 000 kronor, att dela på mellan inflyttaren och den som tipsat om att flytta dit.

Med fler barnfamiljer förväntar sig politikerna att skatteunderlaget ska stärkas. Fler unga som behöver daghem och skola ger ökade skatteintäkter och livskraft i kommunen. I de kommunala framtidsvisionerna ser det ut som en positiv spiral där kommunen i slutänden är vinnare. De lite äldre som också skulle kunna tänka sig att byta kommun betraktas däremot som en potentiell kostnad. De barfotavandrande och leende personerna i reklamen är sällan över 55.

Den ensidiga fokuseringen på barnfamiljer kan mycket väl visa sig vara ett stort strategiskt misstag. De lite äldre inflyttarna kan nämligen både bli aktiva medborgare och en kommunalekonomisk vinstlott.

De som blir pensionärer i dag har andra ambitioner med pensionärslivet än att sitta hemma och lyssna på dragspelsmusik på radion. De är också friskare och piggare än någon tidigare pensionärs­generation. De fyrtiotalister som nu i snabb takt går i pension var den första tonårsgenerationen, de första som inte bar hatt och kostym direkt efter konfirmationen. Om deras föräldrar hade myndiga herrar i hatt eller huskors som Julia Cæsar eller Dagmar Ebbesen som förebilder för hur de skulle bli som äldre, så har fyrtiotalisterna snarare Mick Jagger (född 1943) eller Bob Dylan (född 1941) som ideal. Fyrtiotalisterna har ofta har samma önskningar och framtidsbilder som tidigare generationer när de blir äldre. Skillnaden är att de har bättre förutsättningar att förverkliga dem än alla tidigare pensionärer.

De som nu går i pension är friskare och kommer att leva nästan 20 år längre än sina föräldrar. Utgångsläget är bättre för ett fortsatt aktivt liv långt efter 65. Det handlar också om de ekonomiska förutsättningarna. De tillhör »rekordgenerationen« där många under en lång rad år hade betydligt mer gynnsamma förutsättningar än både äldre och yngre generationer. De har generellt sett haft en god inkomstutveckling. När småhusutbyggnaden tog fart i slutet på 60-talet skaffade många av dem egna hem. Förmånliga skatteregler och bolån i kombination med låga realräntor har gjort att de bott billigt och har ett gediget sparkapital i form av villan eller radhuset som de nu kan realisera. Enligt Boverket finns det 512 000 villor i landet som är byggda 1969–1981. Av dem ägs runt hälften av personer som är över 50 år.

Ulf och Ulla Älvgren i Norrtälje är ganska typiska för fyrtiotalistpensionärerna och fortsätter att leva ett aktivt liv. Han har tidigare arbetat som ekonom på Alfa Laval och Pharmacia, hon var gymnasielärare. Men även nu, som pensionärer, har de inga problem att få dagarna att gå.
Ulf är engagerad i bostadsrättsföreningen och lär seniorer mer om datorer. Ulla träffar sygänget, och de går på konserter och utställningar. Och när barnen, två av dem bor i Stockholm och ett tredje i New York, kommer på besök finns det plats för dem i lägenheten i centrala Norrtälje.

För några år sedan stod de inför valet att renovera radhuset i Nacka eller skaffa ett nytt boende. Barnen hade redan flyttat hemifrån.

– Vi såg oss runt i Nacka men konstaterade ganska snart att vi inte skulle få så mycket för pengarna där. Så vi vidgade vyerna, att vi hamnade i Norrtälje var egentligen en slump. Vi tittade på allt från Norrtälje i norr till Kalmar i söder, säger Ulf Älvgren.

Besöket i Norrtälje när de tittade på det blivande bostadsområdet var faktiskt deras första i staden. Men de strosade runt bland träkåkarna i centrum och tänkte att de skulle kunna trivas.

I början av 2008 flyttade de in i det nybyggda huset. Med hiss från garaget rakt upp i lägenheten, centrum precis intill bostaden och busstationen bara några minuter bort, tycker de att de har nära till det mesta.

– Vi såg vad som hänt med våra föräldrar, hur de hade haft det som gamla. Det fick oss att göra något åt vår situation medan vi själva är med och bestämmer, säger Ulla Älvgren.

Deras nya grannar har ofta någon anknytning till staden sedan tidigare, många genom att de har eller har haft fritidshus i närheten.

– Och så de som tröttnat på Stockholm. Här är allt så nära, vad man än ska göra tar det bara en kvart, säger Ulla Älvgren.

Fast sjöutsikten blir de snart av med. Norrtälje växer och ännu ett nytt hus med bostadsrätter byggs på granntomten.

Fenomenet med äldre som flyttar inom landet när de nått eller närmar sig pensionsåldern är ganska lite beskrivet. Desto mer har vi hört om Spaniensvenskarna. När de svenska charterresorna tog fart på 70-talet bestämde sig en del för att flytta dit för gott. Bättre klimat och lägre skatter lockade en ny generation pensionärer att bosätta sig främst på »Solkusten«. Uppskattningarna av antalet Spaniensvenskar i dag varierar mellan 40 000 och 50 000 personer. I Frankrike kan det röra sig om 20 000 och i Thailand högst 10 000. Hur många av dem som är pensionärer finns inga uppgifter på.

Men under det senaste decenniet har samtidigt över 300 000 personer i åldern 55 till 70 år flyttat till en ny kommun i Sverige.

De kommuner som i första hand lockar åldersgruppen är de typiska sommar­orterna, de ligger nästan undantagslöst vid havet eller vid de större insjöarna. Bohuslän, Skåne och Öland är de starkaste svenska pensionärsmagneterna.

Men när de kommunerna ska peka ut sina framtidsvisioner är det knappast pensionärerna som intresserar dem. Trots att många nyinflyttade barnfamiljer betyder ökade krav på kommunernas barnomsorg och skola. Visserligen ökar kommunens skattekraft, men kostnaderna stiger minst lika mycket.

– Om kommunen lockar friska 75-åringar gör de däremot ett klipp, säger Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco.

På 90-talet var han direktör på Kommunförbundet och studerade hur profilen på inflyttarna påverkade kommunernas ekonomi.

– Typexemplet var Staffanstorp som på 70-talet inte ville gå upp i Malmö eller Lund. I stället lockade de till sig välbärgade familjer som flyttade till de nya villaområdena. Men inflyttarna födde en massa barn och det skapade oerhörda behov av daghem och skolor.

Längre norrut i Skåne ligger Båstads kommun som redan då hade en inflyttning av äldre.

– De som flyttar när de är runt 60 utgör ett positivt urval, de är lite friskare än andra. Flera av dem som flyttade till Båstad drev också småföretag som skapade en positiv sysselsättningseffekt.

Björn Sundström, ekonom på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, bekräftar bilden av de här kommunerna som vinnare.

– Att locka till sig friska pensionärer är rena bingon i skatteutjämningssystemet. Varje frisk 85-åring ger kommunen 160 000 kronor om året. En lika frisk 30-årig miljonär ger däremot kommunen bara 30 000 kronor. En inflyttning av pigga pensionärer gör att kommunen får mer resurser än de gör av med, säger Björn Sundström.

De kommuner som är magneter för 55-plussarna är också de ställen där vi Sverigesemestrar eller skaffar fritidshus.

Och de som i aktiv ålder skaffar sig ett fritidsboende lär som sommargäster känna kommunen och känner sig alltmer hemma där. När pensionen närmar sig är steget inte lika stort till att bosätta sig där för gott.

– Ja, det börjar ofta med sommarboende. Fast en del kommuner upplever ju det som en belastning, att de har utgifter för folk som inte är skrivna där. Men i det långa loppet kan det vara tvärtom. Vi har studerat de typiska turistkommunerna och de klarar sig ganska bra, säger Björn Sundström.

Mats Abrahamsson är kommunalråd (m) i Sotenäs, den kommun som haft högst andel 55-plussare av inflyttarna under 2000-talet.

– Vi hade välkomstkalas för nya kommuninnevånare i går. Och det var säkert 80 procent av dem som var 55+. Rätt många har fritidshus här, när de kommer upp lite i ålder bestämmer de sig för att flytta hit, säger han.

Bohuslänska Sotenäs, med orter som Smögen, Kungshamn, Hunnebostrand och Bovallstrand, uppfyller med råge också det andra synliga kriteriet för att bli en pensionärsmagnet: närheten till havet eller en större insjö.

– Klart det vore roligt med fler yngre. Men all inflyttning hit är bra. Och det är knappast fattigpensionärer som flyttar in, de flesta är relativt välbärgade. De belastar inte hemtjänsten förrän de är över 80. Fast det är klart, när de får ett tungt vårdbehov så betyder det också stora kostnader, säger Mats Abrahamsson.

Men Sotenäs, Borgholm, Simrishamn, Båstad och Norrtälje är rätt otypiska bland svenska kommuner. Hos de flesta lever ännu drömmen om en befolkningspyramid som ser ut just som en pyramid, bred nedtill i yngre åldrar och smal upp till bland de äldre.

– Vår befolkningspyramid tar mer formen av ett vattentorn, den breder ut sig upp till. Enligt våra prognoser kommer äldregruppen att fortsätta öka, säger Gunnel Löfqvist, planeringschef på Norrtälje kommun.

Norrtälje är en av de kommuner i landet som har högst andel fritidshus. De 25 279 fritidshusen betyder att kommunens befolkning mångfaldigas sommartid och många helger. Bara de typiska vintersportorterna i fjällen har en högre andel fritidshus.

– Utbyggnaden av fritidshus började på 60-talet, och redan på 70-talet blev fler permanentboende, säger Gunnel Löfqvist.

Björn Sundström på SKL märker i sina kontakter med svenska kommuner att en stor inflyttning av äldre inte är något de direkt skryter om.

– Jag hade ett uppdrag i Borgholm för en tid sedan och där har de insett att det inte är en belastning att få dit många äldre. Fast i folkmun låter det lite så fortfarande.

I Kungshamn vet kommunalrådet Mats Abrahamsson att det är lättare att locka sommargäster att bli permanentboende.

– Det är idé med det, de har halva foten här. Men kampanjer med annonsering i tidningarna eller annan reklam mot folk i största allmänhet har vi utvärderat och det ger absolut ingenting, säger Mats Abrahamsson.

Björn Sundström på SKL varnar samtidigt för att stirra sig blind på en svensk »Floridaeffekt«.

– I en kommun kan man inte ensidigt satsa på detta. Det måste finnas folk som kan ta hand om de äldre också. Det stora problemet i kommuner och landsting framöver blir personalförsörjningen, att se till att det finns tillräckligt med personal för att hantera en åldrande befolkning.

Fast om någon i slutet av 70-talet hade sagt att en inflyttning av äldre skulle kunna bli rena vinsten för en kommun hade den personen blivit utskrattad.

Under 70-talet växte kommunsektorn fort, men många såg ett problem i hur en snabbt växande äldre befolkning skulle tas om hand. Och i framtidsprognoserna såg det hotfullt ut: antalet över 80 år i befolkningen skulle öka med 85 procent mellan 1980 och 2005.

Det skulle dock visa sig att fler äldre inte automatiskt betydde högre kostnader för kommunerna. Mellan 1980 och 2005 minskade i stället antalet som behövde äldreomsorg, från 320 000 till 260 000 personer. Ställt i relation till att det finns allt fler äldre i dag, och att de lever längre, har kostnaderna i kommunerna för äldreomsorgen rent av minskat.

I SKL:s rapport »Välfärdsmysteriet« från 2008 konstaterar de om perioden mellan 1980 och 2005: »Välfärdstjänsterna för barn har ökat med 45 procent i förhållande till antalet barn samtidigt som äldreomsorgens prestationer har minskat med 36 procent i förhållande till antalet äldre.«

Vi har fått betydligt fler äldre, men de är piggare och friskare än någonsin. Och tack vare bättre sjukvård, nya tekniska hjälpmedel, bättre bostäder och serviceinsatser som gör att äldre kan bo kvar längre hemma, behövs mindre hjälp till de äldre.

I dag talar man på nytt om en kommande kris för äldreomsorgen. På 25 år väntas antalet personer över 80 år öka med nära 60 procent.
Förra året väckte rapporten »Framtidens utmaning« från SKL:s Programberedning för välfärdsfinansieringen stor debatt. De förutspådde ett stort gap mellan behov och offentliga resurser de kommande 25 åren, inte minst genom ökade kostnader för äldreomsorgen.

– Fortsätter vi att finansiera välfärdstjänsterna på samma sätt som i dag motsvaras det av en skattehöjning med ungefär 13 kronor år 2035, konstaterade programberedningen.

Men kritikerna av SKL-rapporten pekar på en OECD-rapport från 2006 som visar att Sverige redan är det OECD-land som lägger mest på den offentligt finansierade äldreomsorgen, att den är ganska välutbyggd och att kostnadsökningen därför blir mycket mindre i Sverige än i andra OECD-länder. De offentliga kostnaderna för äldres vård och omsorg kommer att öka i alla länder, men betydligt mindre i Sverige än i något annat land inom OECD. Och de pigga pensionärerna har överraskat de kommunala planerarna förr. I Sotenäs, Borgholm, Simrishamn och Norrtälje fortsätter kommunernas ekonomer att räkna hem vinsterna på de inflyttande pensionärerna.

Fakta | Pensionärsstaten Florida

Från snöbältet till ­solbältet, så har det hetat om de amerikanska pensionärer som söker sig till Florida. Vid sidan av invandringen från Latinamerika och Karibien har inflyttade pensionärer svarat för en stor del av Floridas befolkningsökning de senaste decennierna.

Florida är den delstat som har den äldsta befolkningen, 17,6 procent är över 65 år. Men Florida har också en hög andel »flyttfåglar«, invånare som bor där under vinterhalv­året. Här dominerar invånare från de nordliga delarna av USA, men också en kvarts miljon kanadensare.

Florida lockar med värme året runt, låga skatter, milsvida stränder, ett hyfsat kultur- och fritidsutbud – inklusive otaliga golfbanor – och social samvaro med andra i samma ålder.

Från en befolkning på 2,8 miljoner 1950 beräknas Florida i dag vara uppe i 18,7 miljoner, vilket gör den till den fjärde största delstaten.

Men finanskrisen och bostadsbubblan har bromsat upp Floridas snabba expansion. 2008 var första året då delstatens befolkning minskade sedan 1900, med undantag för krigsåren under första och andra världskriget. Även om de flesta tror på en återhämtning för Florida har allt fler andra delstater och städer upptäckt möjlig­heterna i att locka den äldre befolkningen. »Florida har varit en pensionärsmagnet i många år, men andra stater har aktivt börjat försöka locka till sig pensionärer eftersom de ses som en ekonomisk tillgång«, skriver Stanley K Smith och Scott Cody vid Univesity of Florida i en analys av migrationen till Florida.

När en amerikansk pensionärsorganisation 2010 undersökte var blivande pensionärer helst ville bosätta sig var 23 orter i Florida på topp 100-listan. Men North och South Carolina liksom Arizona och Kalifornien börjar ge Florida konkurrens.