Åsa-Nisses mörka arv

På fredag har den nya Åsa-Nisse-­filmen »Wälkom to Knohult« premiär under sedvanligt stort medieståhej. Filmen mönstrar några av Film-Sveriges största stjärnor. Kjell Bergqvist och Michael Segerström spelar Åsa-Nisse och Klabbarparn och i övriga roller syns bland andra Ann Petrén, Sissela Kyle, Johan Glans och Henrik Dorsin.

Förhandsreklamen utlovar »en vild komedi med allt vad man kan önska sig av galenskap, underfundig humor och action«. Och nog hade det varit rätt galet om sverigedemokraternas Jimmie Åkesson skrivit filmens manus.

Men verkligheten är galnare än så. Pappan till böckerna om Åsa-Nisse är Stig Cederholm, en övertygad nazist.

Och för Cederholm var det inte frågan om någon »ungdomssynd«, så som Ingvar Kamprad försvarat sig med när han 18 år gammal gick med i Per Engdahls fascistiska Nysvenska rörelsen.

Nej, Cederholm var känd som nazist hemma i Jönköping och 1941, 36 år gammal, tog han som en av 270 svenskar värvning i en av det tyska nazipartiets elit­divisioner i Waffen-SS. Han skickades till Sennheim, på gränsen mellan Tyskland och Frankrike, där han drillades att älska Hitler och hata judar, och senare till Klagenfurt i Österrike där han fick sin vapenutbildning. Han skickades till Ukraina, där han deltog i de hårda striderna vid Dnepr, som pågick i fyra månader. Senare flögs Cederholm till det ockuperade Oslo för vidare tjänstgöring.

I en tysk tidning stoltserade Cederholm iförd sin SS-mössa med den berömda dödskallesymbolen. Bildtexten lyder: »En germansk frivillig. Broder under hakkorset.«

Det här berättade författaren Bosse Schön om redan för tio år sedan i boken »Svenskarna som stred för Hitler«, men Cederholms nazism tycks ha fallit i glömska sedan dess.

I förra veckan hyrde till exempel kristdemokraternas förre riksdagsman Lennart Sacrédeus en biograf för att förhandsvisa filmen för lokala partikamrater. Vid samma tillfälle fick publiken också höra om smålänningen Sacrédeus ömsinta relation till Åsa-Nisse, ett förhållande som kd-politikern utvecklade i tidningen Dagen.

– Åsa-Nisse är väldigt svensk. Han står för en klurighet och finurlighet. Han ­böjer sig inte för överheten men är också en ­levnadskonstnär som tar dagen lite som den kommer.

På småländska Vetlanda kommun »tänker man så det knakar« för att försöka kapitalisera på den nya Åsa-Nisse-vågen. En filmfestival i sommar är en tanke, ett Åsa-Nisse-land inspirerat av Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, en annan.

Katarina Forsberg, kommunikationsstrateg på Vetlanda kommun, är lyckligt ovetande om Cederholms mörkbruna förflutna.

– Jag hade ingen aning om att Stig Cederholm var nazist, säger hon på telefon.

Är det ett problem?

– Om det är sant så är det inte roligt, men jag uppfattar inte Åsa-Nisse som nazist.

Katarina Forsberg säger att hon behöver fundera på hur hon känner inför de här »helt nya uppgifterna«. Innan vi lägger på så tillägger hon för säkerhets skull:

– Nazism är inget som vi står för i Vetlanda kommun.

Bland filmens upphovsmän finns dock en medvetenhet om att Stig Cederholm var nazist.

Filmen produceras av Strix, där Robert Aschberg är styrelseordförande. Samtidigt sitter han i stiftelsen Expos styrelse, som granskar svensk högerextremism. Men Aschberg ser inga problem med hur han ska fördela tyngden på de två stolar han sitter på.

– Jag känner till hans bakgrundshistoria, men jag tror inte på arvssynd, säger Robert Aschberg.

Filmen är regisserad av Fredrik Boklund. Manus har Henrik Dorsin (som spelar Ove i Solsidan) och Rikard Ulvshammar skrivit.

– Det är bra att vara medveten om Stig Cederholms bakgrund, men var ska man dra gränsen? Det finns en massa kommunister som också skrivit böcker, säger Rikard Ulvshammar.

En uppfattning som inte delas av regissören Roy Andersson.

– Den nya filmen är en skam. Åsa-Nisses upphovsman var en fanatisk nazist och antisemit. Han var, med stor säkerhet, med och avrättade judar i Ukraina.

I Norge var han med och såg till att landet blev »judenrein«, säger Roy Andersson.

– Cederholm hade möjlighet att vittna om sina erfarenheter i Ukraina och Norge, men i stället skrev han billig underhållning om stereotypa smålänningar.

Roy Andersson tog upp sin kritik redan för ett år sedan, i ett tal vid Göteborgs filmfestival. Där riktade han in sig på ett möjligt stöd till filmen från Svenska filminstitutet (den fick aldrig något). Trots att uppståndelsen i filmkretsar var stor då, har uppgifterna om Åsa-Nisses härkomst snarast varit en icke-fråga i debatten.

Men där filmen »Svält« från 1966, med Per Oscarsson i huvudrollen, fick kritik för att upphovsmannen Hamsun var nazist, har kritiken mot Åsa-Nisse-filmerna i stället skjutit in sig på om det är bra eller dålig underhållning. Harry Schein, Svenska filminstitutets första chef, anmälde till och med SVT till radionämnden för att ledningen 1970 tänkte sända ett par Åsa-Nisse-filmer; det stred mot sändningsavtalets sjunde paragraf om god underhållning, ansåg Schein.

Huvudfrågan, att Cederholm var nazist, berördes aldrig.

Vill man veta hur Åsa-Nisses och Klabbarparns andlige fader formulerar sin nazism kan man gå till Säkerhetspolisens arkiv, där det finns ett brev till Stig Cederholms »älskade lilla fästmö«. I brevet uppmanar han henne att skilja sig från sin judiske man:

»Polen blir judestaten nu och där kan han få sina korkskruvslockar växa och kaftan kan han också få ha – såvida inte S.S. gör rakborstar av skägget. Hit kom de från polska ghetton och fan vet varifrån. Slingrade sig in bland läkare, jurister och bankirer (…) Jag skulle titta ikull kräket om han vore här, det försäkrar jag dig. Jag har en SS glimt i ögat när någon tummar på det käraste jag har.«

Stig Cederholm dog 1980. Minnestalet på begravningen hölls av Per Engdahl, Nysvenska rörelsens ledare.