Det är synd om mannen

För tjugo år sedan gjorde de succé, tre män i rutig skjorta och väst med ett rådjur slängt över axeln och geväret i näven. Grabbarna på Fagerhult svettades och svor i tv. »Stora machoboken« sålde slut på nolltid med visdomsord som »alla riktiga karlar jag känner kan gå genom eld och vatten för en norrländsk jägarsmörgås« och receptet infogat i pedagogiska steg-för-steg-bilder: en tjock skiva söt limpa, en lika tjock skiva extrasaltat smör och fyra skivor rå falukorv. Allt skuret med morakniv mot magen som skärbräda.

Leif GW Persson, en av bokens författare, flåsfnissar i telefonen när boken kommer på tal.

– Du vänta, jag ska bara göra en grej som jag inte hade drömt om för tjugo år sedan – umfh, spänna på mig säkerhetsbältet.

Boken, fortsätter han, var ironiskt menad men det missade folk, det blev i stället det förväntade jublet. Poängen?

– Ja, i lika hög grad som vi drev med tomtar i manchesterkavaj och unge på magen ville vi driva med de här typerna – babianhannar som krökar och skiter i alla dietister.

Det var då det. Tjugo år och en evighet sedan.

Vad innebär det att vara man i Sverige idag? Det var frågan i en av senhöstens hetaste kulturdebatter, framkallad av en blandning av succéförfattaren Karl-Olov Knausgårds tradiga pappatillvaro, tv-serien »Våra vänners liv« och mängden människor med skägg i Skavlans fåtöljer.

»Våra vänners liv« var en harmlös historia om vänskap, men den rörde vid en nerv, nämligen den att det har skett en förskjutning i synen på det manliga idealet. Emotionell närvaro, hygglighet, pratsamhet, familjekärlek och samarbetsvilja i relationer är numera påbjudet. Mycket i den där diskussionen byggde på en idé att alfahannen är utrotad eller åtminstone rödlistad under trycket såväl av en flitig och privilegie-raserande kvinnoklass som av sig själv. Männen, sa någon, hade gått alldeles vilse när de i 2000-talet försökte hitta ett tillfredsställande svar på frågan hur man kan vara sexig samtidigt som man är snäll.

Åtminstone en del av problemet skulle ju kunna vara att mansrörelsen – i brist på bättre ord – saknar ett samtal och förebilder. Medan kvinnorörelsen har etablerats i det offentliga samtalet har mansidealet bytt skepnad under tystnad, machomässigt.

Det faktum att kvinnor på olika sätt missgynnas, diskrimineras och utsätts för våld är obestritt, omdiskuterat och föremål för omfattande forskning. Men mannen? Finns det något som talar för att det finns nackdelar med att vara man? Den där debatten handlade aldrig om det – den tittade ganska lite på verkligheten.

Bortom motsättningen mellan Fagerhultarnas brölande och bordspsykologin i »Våra vänners liv« finns ju andra frågor, som mer handlar om att männen generellt har allvarliga problem i samhället. Det handlar om att män på grund av sitt kön har andra förutsättningar än kvinnor: att män har större sociala problem, att män lever kortare, mer ohälsosamma liv, att konkurrensen från kvinnor ökar på område efter område, med följden att män riskerar att hamna i bakvattnet.

Män har ett sämre utgångsläge från start när det gäller hälsa och överlevnad. Redan i fosterlivet dör fler pojkar än flickor och det föds fler pojkar med dödliga missbildningar. Som nyfödda är pojkar mer sårbara och dör i högre utsträckning än flickor i samband med förlossningen eller kort därefter, särskilt gäller detta för tidigt födda. Plötslig spädbarnsdöd drabbar också fler pojkar än flickor.

Enligt professorn och barnläkaren Anders Hjern vid Centre for Health Equity Studies vid Stockholms universitet finns två huvudförklaringar till pojkars sårbarhet som spädbarn: de har mindre utvecklade luftvägar och är mer känsliga för svåra infektioner.

När barn blir något äldre framträder andra könsskillnader: adhd är fyra till fem gånger vanligare bland pojkar än flickor, men när de subjektiva besvären blir tydligare i tonåren växer flickors psykiska ohälsa om pojkarnas.

Det allra tydligaste uttrycket för mäns sämre hälsa är skillnaden mellan mäns och kvinnors medellivslängd. Avståndet har förvisso krympt, från som mest sex år på 1970-talet, till i dag fyra år. Män blir i genomsnitt runt 79 år, kvinnor 83 år. Det är ur hälsosynpunkt en stor skillnad och betyder att män har samma medellivslängd i dag som kvinnor hade på 1950-talet. Det innebär att svenska män har nästan fem procent kortare liv, vilket motsvarar en timme varje dygn, en natt varje vecka, två och en halv vecka varje år.

Trots den stora skillnaden konstaterar läkaren Maria Danielsson vid Socialstyrelsen att det finns ganska lite forskning om skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor. Hon vill till att börja med slå fast att mäns hälsa förbättrats snabbare än kvinnors vilket gjort att avståndet har minskat.

– Jag tycker inte att det är långsökt att tro att en utjämning av livsvillkor mellan kvinnor och män kan ligga bakom en utjämning av skillnader i medellivslängd mellan kvinnor och män, säger hon och tillägger att förbättringen har mycket att göra med en ökad jämställdhet, vilket bägge könen vinner på ur hälsosynpunkt.

Hittills har forskarsamhället inte närmare problematiserat orsakerna bakom detta, vilket hon tycker är oklokt med tanke på den rejäla förbättringspotential som gömmer sig där. Samtidigt som man sällan berör olikheterna mellan kön, diskuterar man i stället de sociala skillnaderna, vilket har varit en betydligt mindre viktig förklaringsfaktor än kön.

Så sent som förra veckan kom en rapport från svenska forskare som visade att livsstilen är en tyngre faktor än det biologiska arvet när det gäller påverkan på hur länge man lever. Den kullkastar tidigare teorier om att det är de ärftliga faktorerna, alltså föräldrarnas ålder, som har störst betydelse.

Nu berörde den här studien inte könsskillnader – bara män deltog – men om ett sunt leverne förlänger livet innebär det också motsatsen. Det skulle betyda att mäns ohälsosamma livsstil är en bidragande faktor till att de lever kortare liv än kvinnor.

Även om män i dag är betydligt mer hälsomedvetna än förr, så lever män nämligen i nästan alla mätbara avseenden mer ohälsosamt än vad kvinnor gör. Bara var tredje man, jämfört med varannan kvinna, har vad Folkhälsoinstitutet betecknar som »hälsosamma levnadsvanor«¹. Män äter för lite frukt och grönt i alla åldrar. Män är mer stillasittande och bland dem som uppger att de inte motionerar över huvudtaget är majoriteten män. Även om de numera röker lite mindre än kvinnor så använder de många gånger mer snus. De är också klart tjockare än kvinnor

Vi kan ta en bondgrabb från Västergötland som exempel och kalla honom Peter. Han flyttade till Stockholm för många år sedan, bosatte sig i en lägenhet i Jakobsberg, tog jobb som väktare. Hade ingen familj, inga nära vänner. Han gick och skramlade med en nyckelknippa halvvägs ner på låret och avslutade arbetsdagarna vanemässigt på T-centralen med en snabb middag vid något korvstånd eller pizzeria. Sedan pendeln ut till förorten, in på 7-Eleven, köpa formfranska, Flora, hushållsost. Hem till tomheten och äta upp hela limpan. 22 rostisar. När han till sist kom till Stephan Rössners enhet på Karolinska sjukhuset vägde han 170 kilo.

– Hans egentliga problem var inte ätstörning utan total ensamhet, säger Stephan Rössner.

Fetma var emellertid Peters akuta problem. Övervikt är också den hälsorisk som ökat snabbast hos både män och kvinnor under de senaste åren, och hos män är problemet större.² Varannan man är numera överviktig eller fet, jämfört med var tredje kvinna. Enligt Stephan Rössner beror utvecklingen till stor del på att kvinnor drivs mer av estetik medan »män skiter i allmänhet i hur de ser ut«.

Livsstilsrelaterade faktorer som övervikt eller dålig kost kan alltså förkorta livet, de kan också leda till allvarliga sjukdomar – som förkortar livet. Problem med övervikt är till exempel en faktor som har stor inverkan på risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Dödligheten har halverats i Sverige de senaste årtiondena, men den är fortfarande betydligt högre bland män än kvinnor. Risken att avlida i en hjärtsjukdom är i dag mer än dubbelt så hög bland män som bland kvinnor.³ Män drabbas dessutom av hjärt- och kärlsjukdomar ungefär tio år tidigare i livet än kvinnor.

En annan allvarlig sjukdom som drabbar män i större utsträckning än kvinnor är cancer. Enligt Cancerfonden är det totalt sett fler män som insjuknar och fler män som avlider i cancer, även om förhållandena bland yngre personer är de motsatta, till kvinnors nackdel. Förekomsten av den vanligaste cancerformen, prostatacancer, växer. Varje år diagnosticeras runt 9 000 fall, vilket är nära vart femte cancerfall, och dödligheten är relativt hög. Bland flera andra cancerformer har män högre dödlighet än kvinnor. När det gäller hjärntumör är det färre män än kvinnor som insjuknar, men betydligt fler som dör av sjukdomen. Överlevnaden för män i hjärntumör är bara 45 – 50 procent jämfört med kvinnors 65 – 70 procent. Män har också högre dödlighet när det gäller cancer i exempelvis magsäcken, ändtarmen och njurarna.

Så långt fysiken, och redan rämnar bilden av den starka mannen. När det gäller psykisk ohälsa är det kvinnor som säger att de mår dåligt, men män som får sådan ångest att de begår självmord.⁴ Eva Magnusson, professor vid Umeå universitet som forskat om genus och psykologi, säger att inom sjukvården är man medveten om att mäns psykiska ohälsa kan vara ett dolt problem eftersom män inte är tränade att tolka och förstå sina symptom på samma sätt som kvinnor.

– Vi vet ännu alldeles för lite om hur män mår i dag. För kvinnor är det mer okej att må dåligt och lida psykiskt medan det för männen är svårare att söka hjälp, säger hon.

Varför forskas det inte mer om orsakerna till skillnaderna mellan mäns och kvinnors hälsa? Maria Danielsson vid Socialstyrelsen tror att luckorna i forskningen kring medellivslängd beror på att man, mer eller mindre oreflekterat, utgår ifrån att män och kvinnor har olika biologiska förutsättningar och att skillnaderna därför är naturliga.

– En anledning kan vara att man automatiskt förknippar könsskillnader med biologiska, opåverkbara skillnader. Faktum är att skillnaden i medellivslängd mellan kvinnor och män är i högsta grad möjlig att utjämna, och det är också vad som håller på att hända.

En annan orsak kan vara gamla, manliga privilegier som har gett oönskade hälsoeffekter – till exempel att män hade friheten att välja att supa i stället för att ta hand om familjen, medan det var mindre accepterat för kvinnor. Många orsaker till mäns utsatthet, när det handlar om kriminalitet, missbruk eller ohälsa, springer fortfarande ur ett »frivilligt missgynnande« där män väljer att utsätta sig för risker. De får väl ändå skylla sig själva? Myndigheter och media backar, kvinnor saknar anledning att driva debatten och männen tittar bort.

– Det handlar om ett avståndstagande, man pratar ogärna om missgynnade män. Det finns ett jävligt starkt förakt mot misslyckanden när det gäller män, säger Leif GW Persson.

Slutsats: På området hälsa och livsstil är det en klar nackdel att vara man, även om utvecklingen sedan många år går åt rätt håll. Ju mer män tar efter kvinnor, desto bättre hälsa.

Så till nästa område som lite slarvigt får kallas sociala villkor. För visst är det så, att män härskar i näringsliv, kultur, media, finans, politik, industri – nära nog överallt syns män i toppen av näringskedjan. Men det är också så, att män dominerar samhällets botten där de sociala villkoren är svårast, i missbruk, våld, hemlöshet.

På föreningen Ny Gemenskap i centrala Stockholm kan samhällets olycksbarn få ärtsoppa och pannkakor för en tia. Vid långbordet i matsalen sitter Niklas bland ett fyrtiotal andra män och en handfull kvinnor. Välansat skägg, hel och ren. Han hade en tuff uppväxt i Västerås med en pappa som var yrkesmilitär, hård i ton och nypor. Som trettonåring fick han sin första omgång av samhället i form av fyra väktare som klådde upp honom och avslutade med att ta strypgrepp och dänga ansiktet mot en grind. Under åren har Niklas försökt jobba men inte passat in, känt sig missförstådd av psykiatrin och ifrågasatt av sociala myndigheter.

– Redan när jag blev misshandlad första gången förstod jag att jag inte var mycket värd. Män är mer utsatta socialt sett. De kvinnor som hamnar här har det nog ännu svårare – men de är många färre, säger han och ser sig omkring.

Hemlöshet och socialt utanförskap är inte alldeles enkelt att sätta siffror på, men enligt en beräkning från 2005 är tre av fyra hemlösa män.⁵

Alkoholism är ett större problem bland män än kvinnor och när Folkhälsoinstitutet mäter folks levnadsvanor framgår att runt 10 procent av kvinnorna och 16 procent av männen har riskabla alkoholvanor, och att män dricker mer än kvinnor i alla åldersgrupper.⁶ Ändå är man mer bekymrad över kvinnors och ungdomars missbruk.

– Trots att alkoholism är ett större bekymmer bland män talar man sällan om det, man är mer tillåtande. Män har alltid fått dricka alkohol så som de behagar och att själv kunna bestämma över sin alkoholkonsumtion är närmast en del av att vara en »riktig man«, säger läkaren Maria Danielsson vid Socialstyrelsen.

Män har också mindre sociala kontakter och nära vänner än vad kvinnor har. Enligt SCB saknar var femte man en nära vän, medan motsvarande siffra för kvinnor är var tionde. Kvinnor tycks också ha närmare till social gemenskap. Ensamhet på julafton mäts numera regelbundet av SCB och undersökningarna visar att 90 000 ensamstående män tillbringar julafton ensamma medan hälften så många singelkvinnor gör det.

Bland de sociala problemen återfinns även kriminalitet, där män är överrepresenterade i flera avseenden. Brottslighet är i mångt och mycket ett klassrelaterat problem, men kön har stor inverkan på i vilken utsträckning en individ begår eller faller offer för brott. När genus behandlas har det på senare år kommit att handla nästan uteslutande om att kvinnor är mer utsatta för sexuellt våld eller våld i hemmet, och det är långt vanligare att kvinnor blir dödade av sin partner än tvärtom – allt enligt Brottsförebyggande rådet.

Män begår fyra av fem brott i landet⁷ och bär därför skulden till stor del av den kriminalitet som finns. Då är det lätt att bortse från det faktum att män också är mest utsatta för brott. Inte minst gäller det våldsbrott. Redan små pojkar blir utsatta för misshandel i större utsträckning än flickor, ungefär två tredjedelar av anmälda fall i åldrarna noll till sex år.⁸ Mönstret fortsätter uppåt i åldrarna, värst utsatta är unga killar, och bland vuxna män går det 1,5 misshandlade män på varje misshandlad kvinna. Det våld som män utsätts för är ofta grovt, och det vållar skador som gör att de i mycket större utsträckning än kvinnor måste vårdas på sjukhus.⁹ Nästan dubbelt så många män som kvinnor avlider till följd av dödligt våld.¹⁰

Mäns överrepresentation bland våldsoffer är sällan i blickfånget i media eller politiska handlingsplaner, vilket kan ha att göra med att de ofta rör sig i riskabla miljöer av eget val. Deras utsatthet är i regel relaterad till deras livsstil och det finns ofta viss överlappning mellan gärningsmän och brottsoffer.

– Män är en offergrupp som inte är särskilt prioriterad. Det finns nog en allmän uppfattning om att det är lite trivialt att prata om män som offer eftersom det ofta handlar om något som de själva har gett sig in i, säger kriminologen Marie Torstensson Levander som är professor i hälsa och samhälle vid Malmö högskola.

Lite apart i sammanhanget finns en annan viktig förklaring till att män dör i förtid och att de har kortare livslängd än kvinnor: risken att drabbas av olyckor. I alla åldrar är den risken avsevärt större för män.¹¹ Skador är den fjärde största dödsorsaken i Sverige, och den vanligaste orsaken till för tidig död bland män under 45 år. Återigen gäller den ökade risken redan för mycket små barn. Pojkar upp till tre års ålder drabbas oftare av barnolyckor som att sätta i halsen, brännskador och förgiftning.

Anders Hjern vid Stockholms universitet har ett par hypotetiska, antagligen samverkande, förklaringar: det kan handla om att pojkar är mer omogna eller klumpiga, att de är mer undersökande och prövande eller att det beror på samspelet mellan barn och förälder.

Slutsats: i flera avseenden med sociala förtecken är det en nackdel att vara man. Män lever oftare farligt än kvinnor och dessutom är det ofta deras eget fel.

För att ta diskussionen ett steg till handlar det om de nya villkor och förutsättningar som har vuxit fram på senare tid. Under flera årtionden har jämställdhetsarbetet lett till ökad konkurrens från kvinnor när det gäller till exempel utbildning och arbetsmarknad. Trenden är tydlig i Sverige och övriga västvärlden: det kvinnliga inflytandet växer stadigt och mäns maktmonopol försvagas. Nu betyder det inte att det är en nackdel att vara man, snarare att det inte längre är samma självklara fördel att vara det.

Det var länge sedan utbildning var ett enbart manligt privilegium men det har definitivt varit mansdominerat, i synnerhet ju högre upp i systemet man tittar. Numera är det tvärtom. Utbildning är det område där kvinnor excellerar – från dagis till universitet.

Under flera år har flickorna som går ut nionde klass haft högre betyg än pojkarna.¹² När de går ut gymnasiet har skillnaden ökat något ¹³ och inför högskolan har skillnaden vuxit ännu lite till. Vid antagningen till universitet och högskolor uppgår andelen antagna kvinnor numera till runt 60 procent. Kvinnor har också bättre prognos för att fullfölja sina studier.¹⁴

Av doktorandnybörjarna 2009 utgjorde kvinnor 53 procent om man räknar bort de utländska studenterna. Kvinnorna är flest inom medicin, samhällsvetenskap och humaniora medan män är i majoritet inom teknik och naturvetenskap. Under den senaste tioårsperioden har andelen kvinnor av den forskande och undervisande personalen ökat från 35 procent till 42 procent, och på femton år har kvinnors andel bland professorerna ökat från 7 procent till 20 procent.

Robert Erikson, professor vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, har noterat ökningen av kvinnor på universitetet som kommer till uttryck i att de till exempel får in många fler kvinnliga assistenter och forskare än tidigare. Såvitt han känner till finns det ingen forskning kring varför män tappar i förhållande till kvinnor på utbildningsområdet.

– Delvis handlar det om att en sak ger en annan – halkar man efter i grundskolan, så fortsätter man i regel på gymnasiet och så vidare. Men det är svårt att ta reda på det på ett seriöst sätt – alla saker är inte forskningsbara, säger han.

Slutsats: det manliga övertaget på utbildningsområdet har ersatts av kvinnligt dito på alla nivåer utom de allra högsta i den akademiska världen. Klar nackdel att vara man så länge man inte strävar efter professur, då tvärtom.

Om utbildningsområdet har blivit alltmer kvinnligt dominerat så behåller män sitt försprång på arbetsmarknaden, men även här är skutan på väg att svänga. Män har fortfarande högre lön, även om löneskillnaderna har minskat långsamt sedan en tid.

Lönegapet mellan män och kvinnor har krympt från ungefär 20 procent för 20 år sedan till ungefär 15 procent i dagsläget. Tar man sedan hänsyn till olika motiv för löneskillnader, som ålder, utbildningsnivå, yrkes- eller näringsgrenstillhörighet, företagsstorlek eller geografi, uppskattas den »omotiverade« löneskillnaden till mellan 1 och 8 procent, beroende på vem man frågar.¹⁵

Samtidigt finns en annan bild av arbetsmarknaden, där utvecklingen bort från det gamla industrisamhället innebär att efterfrågan på den traditionella arbetarens flit och styrka minskar. I det framväxande tjänstesamhället är det traditionellt sett kvinnliga egenskaper som söks.

Professorn Arne Jernelöv vid Institutet för framtidsstudier är författare till rapporten »Amazonia – en framtid där kvinnor styr« och har studerat hur platsannonsernas språk har förändrats över tid, från att under 1950-talet efterfråga förmågor som »stark«, »frisk« och »ordentlig«, till 1970-talets önskemål om »ambitiös«, »självgående« och »initiativrik« till dagens arbetssökande som gärna ska vara »samarbetsinriktad«, »serviceinriktad« och »lagspelare«. Han citerar en headhunter vid ett internationellt företag som säger: »Jag tar kvinnor till de flesta jobb närhelst jag hittar några. De kanske inte alltid är storartade men det är väldigt sällan som de misslyckas helt och hållet.« En annan: »Det är helt klart att förmågan att kommunicera, nätverka och samarbeta är de mjuka kvaliteter som är mest eftersökta«.

Så länge som svenska industriprodukter efterfrågas kommer den manligt dominerade industrisektorn att leva vidare, men med varje lågkonjunktur skälver marken under fötterna på jobbarna. Finanskrisen 2008 slog hårt mot svensk exportindustri och mäns arbetslöshet sköt i höjden mer än kvinnornas. I Trollhättan var arbetslösheten bland IF Metalls medlemmar som högst uppe i 33 procent.

I grannkommunen Åmål sitter Jonas Rydh. Förra året förlorade han jobbet på den verkstad han varit på i 23 år, men sedan ett par veckor har han bytt arbetslöshet mot skolbänk. Han har bakgrund inom facket och med sin nya utbildning ser han fram emot att kunna hjälpa andra med omställning från ett jobb till ett annat. Jonas Rydh började på verkstaden efter lumpen 1986. Då hade han gått samma väg som de andra i hans situation, »inte mycket läshuvud, dåliga betyg, jag visste vad jag skulle få hålla mig till, tvåårig verkstadsmekanisk«. På utbildningen var det bara killar, på hans avdelning bara killar. För honom var det ett hårt slag att kastas ut från den trygga miljön.

– Som man ska du inte vara arbetslös. Du ska kunna ta notan på krogen när du går ut med tjejen, så är det bara, säger han.

Slutsats: mäns position på arbetsmarknaden är fortsatt stark om man ser till löner, men omställning till framtidens tjänstesamhälle fordras.

En annan domän där kvinnor klivit fram, bokstavligen på bekostnad av den manliga makten, är den ekonomiska. För hundra år sedan hade kvinnor en rad ekonomiska begränsningar men i dag är de på väg att ta över majoriteten av västvärldens samlade förmögenhet. Ser man på Sverige sitter en procent av befolkningen på 30 procent av förmögenheten, och så är det i stora delar av västvärlden. Det innebär att det är familjeband som i stor utsträckning styr stora förmögenhetsöverföringar, och skiftet från män till kvinnor har därför i huvudsak skett genom arv, äktenskap och skilsmässor. I USA äger kvinnor redan över 50 procent, i Europa drygt 40 procent av förmögenheterna, i Norden 45 procent.

– I Europa sker förmögenhetsöverföringen snabbt. Inom tio år kommer kvinnor att sitta på 60 procent av den ekonomiska makten, säger Arne Jernelöv vid Institutet för framtidsstudier.

Slutsats: den ekonomiska makten upplevs som stabilt manlig, men med en majoritet av den samlade förmögenheten kan kvinnor göra vad de vill med alltifrån gubbstyrelser till verksamhetsinriktning. Om de vill.

Vad har vi så här långt? Ett stort antal områden där det är negativt att vara man och ytterligare ett antal områden där det manliga försprånget krymper. Innebär det att de manliga maktstrukturerna är på väg att försvinna? Knappast.

Ta politiken som exempel. På det politiska området har män också sett sin oinskränkta makt inskränkas alltmer av kvinnor. Kvinnors deltagande i parlament och regeringar har ökat stadigt, och även om män fortfarande dominerar så håller den kvinnliga närvaron i det politiska rummet på att normaliseras. Men fortfarande är det patriarkala mönster och strukturer som styr. Inte heller innebär den ökade kvinnliga närvaron att det blivit mindre fördelaktigt att vara man, däremot att en del män kan uppfatta att den manliga gräddfilen inte längre är lika självklart bred och välkomnande.

Man kan argumentera för att allmän rösträtt, demografi och valdeltagande kan komma att gynna kvinno- och jämställdhetsfrågor på sikt. Enligt SCB utgör kvinnor i dag 50,8 procent av landets röstberättigade, och sedan 1980-talet är valdeltagandet högre bland kvinnor än män. Alltså är det inte opportunt att driva en politik som är öppet kvinnofientlig. Kvinnovänlig, jämställd politik behöver å andra sidan inte vara till mäns nackdel, tvärtom.

Det är liknande konsekvenser på alla områden vi gått igenom. Sammantaget kan man säga att de senaste årens förändringar som skett inom utbildning, arbetsmarknad, ekonomi och politik inte innebär att manliga maktstrukturer har blivit kvinnliga.

Det är det som ofta saknas i den svenska mansdebatten. Delar av den härskande manliga klassen kan rent subjektivt uppleva det negativt att deras exklusiva ställning är hotad. Som killarna i »Våra vänners liv« gjorde.

– De privilegierade ser inte sina egna privilegier. Men när de känner sig hotade, när privilegierna inte längre är självklara, reagerar många negativt och känner sig kränkta, som Lars Jalmert, mansforskare vid Stockholms universitet, uttrycker saken.

Men i vilken grad männen i Sverige verkligen har det besvärligt ­ och på vilka områden ­ är en annan sak. Man kan förstås säga att det är ett stort steg framåt att man överhuvudtaget diskuterar manlighet i samhället. Eller att påpeka att det finns vinnare och förlorare bland både män och kvinnor när män och kvinnor ställs emot varandra.

Mansrollsdiskussionerna som intar kultursidorna med jämna mellanrum må angå många män med otydlig könsidentitet, men ligger inte mäns verkliga problem på ett annat plan? Den relevanta frågan, utifrån vad som är faktiska, statistiska problem för män i Sverige, är ju inte hur man ska bete sig som man i sin heterosexuella parrelation, utan hur man ska få fram politiska förändringar på de områden där män ­ på grund av individuella eller strukturella orsaker ­ har det sämre än kvinnor.

Hälsan är kass. Stryk får man ibland. Dör gör man tidigt. Plugget är trist. På jobbet pratar man serviceminded i stället för resultat. Pengarna har tanten. Kvinnorna tar över i partitoppen.

Hallå, mansrörelsen,­ var är du? Du som accepterar att det finns en könsmaktsordning och inser att män befinner sig både i toppen av samhället­ och i botten.

Hittills har den feministiska diskursen och jämställdhetspolitiken i Sverige främst handlat om kvinnor, att jämföra med övriga Norden där båda könen mer har stått i centrum. I Sverige får man till exempel inte särbehandla på grund av kön, och därför skrotades kvoteringen av män på kvinnligt dominerade utbildningar. Eftersom jämställdhetens företrädare inte prioriterar manliga problem är det också svårt att säga något om efterfrågan på politiska förändringar. I valrörelsen, till exempel, var det knappast slagord om manlig ohälsa eller pojkars dåliga betyg som drog storpublik till torgmötet.

Fotnoter

1

34 procent av männen äter för lite frukt och grönsaker, kvinnor 17 procent; 15 procent av männen är stillasittande på fritiden, kvinnor 13 procent; 13 procent av kvinnorna röker, jämfört med 12 procent av männen men män snusar å andra sidan betydligt mer, 20 procent jämfört med kvinnors 4 procent; 4 procent av männen har riskabla spelvanor jämfört med 2 procent av kvinnorna.

Folkhälsoinstitutet. Tillbaka

2

Från 1980 till 2005 ökade andelen överviktiga eller feta män från 35 procent till över 50 procent, medan kvinnor ökade från 27 till 36 procent under samma period.

ULF-undersökningen, SCB, Andel med övervikt* respektive fetma** bland kvinnor och män i åldern 16–84 år 1980/81 jämfört med 2004/2005. Tillbaka

3

Dödligheten för män i hjärt- och kärlsjukdomar, stroke undantaget, är 60 – 70 procent vanligare än för kvinnor. Stroke är generellt mindre vanligt hos bägge könen, men bland män är dödligheten ungefär 20 procent högre.

Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009. Tillbaka

4

Drygt 1 000 män tar livet av sig varje år jämfört med drygt 400 kvinnor.

Dödsorsaksregistret. Tillbaka

5

Av 17 800 inrapporterade fall av hemlösa under vecka 17, 2005, var runt 13 500 män.

Socialstyrelsen, »Hemlöshet i Sverige 2005. Omfattning och karaktär«. Tillbaka

6

En svensk man dricker i dag 6,3 liter sprit per år jämfört med en kvinnas 2,9 liter.

Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009. Tillbaka

7

År 2009 uppgick antalet lagföringsbeslut gällande män till drygt 72 100 beslut, vilket är cirka 82 procent av samtliga lagföringsbeslut.

Brottsförebyggande rådet. Tillbaka

8

2009 anmäldes 1 317 fall av misshandel mot pojkar i åldern 0 till 6 år, 878 fall mot flickor i samma ålder.

Brottsförebyggande rådets statistik över anmälda brott 2009.Tillbaka

9

Under åren 2005–2007 vårdades omkring 2 000 pojkar och män på sjukhus på grund av våld, medan samma siffra för flickor och kvinnor var 600.

Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009. Tillbaka

10

Årligen runt 50 män jämfört med 30 kvinnor dör av våld.

Dödsorsaksregistret. Tillbaka

11

Män står för knappt två tredjedelar av dödsfall på grund av skada, och då räknas även självmord och mord in i statistiken.

Räddningstjänsten (Myndigheten för samhällsberedskap), »Olyckor i siffror«. Tillbaka

12

Flickor har i snitt 220 poäng jämfört med pojkarnas i snitt 198 av 320 möjliga.

Skolverkets pm »En beskrivning av slutbetygen i grundskolan våren 2010«. Tillbaka

13

Flickor har ungefär 1,5 poäng bättre betyg än pojkar i den betygsskala där 20 (MVG) är högsta poäng – 14,7 poäng jämfört med pojkarnas 13,3.

Skolverkets pm »Betyg och studieresultat i gymnasieskolan« 2009/10. Tillbaka

14

Kvinnors examensfrekvens ligger nästan 30 procentenheter över männens. Läsåret 2008/09 utgjorde kvinnorna 65 procent av de examinerade, männen 35 procent.

Högskoleverkets rapport 2010. Tillbaka

15

Den »omotiverade« löneskillnaden enligt SCB: 8 procent (»Löneskillnader mellan kvinnor och män i Sverige«, 2004), Svenskt Näringsliv: 4,8 procent (2004), Medlingsinstitutet: 5,3 procent (2006), Landstingsförbundet 1 procent (2002). Tillbaka