Sex är ingen bra morot

Förr i tiden brukade man vid hoven anställa rådgivare som gav kungen politiska rekommendationer utifrån att avläsa mönster i inälvor från döda fåglar. Mer eller mindre korrekt försökte de genom att titta på planeternas rörelser, djurs inre organ, eller tecken i skyn – avläsa hur Gud kunde tänkas reagera på de beslut som härskaren fattade.

Nuförtiden har denna roll övertagits av ekonomer. Mer eller mindre korrekt försöker de utläsa hur marknaden kan tänkas reagera på det ena eller andra förslaget som politikerna lägger fram. Alla som har följt Anders Borgs bråk med Finanspolitiska rådet vet hur känsligt det kan bli – om man inte aktar sig. Alltså först tillsätter hovekonomer och sedan hotar med att ta deras pengar när de kritiserar ens politik.

»Gud skapade ekonomer för att få astrologer att framstå som trovärdiga«, skrev John Kenneth Galbraith. Men alla som undrat hur den ekonomiska vetenskapen kan berättiga sin existens efter den här finanskrisen, kan pusta ut. I dagarna har boken »Spousonomics: Using Economics to Master Love, Marriage, and Dirty Dishes« kommit ut. Paula Szuchman och Jenny Anderson lovar att förbättra våra kärleksförhållanden med ekonomiska principer. Huruvida de kan fixa Anders Borgs relation till Lars Calmfors återstår att se.

»Spousonomics« tar upp exemplet med Howard. När Howard kommer hem på kvällen brukar han bli rosenrasande: leksaker och trehjulingar ligger och dräller överallt och Howard blir tokig. Ingenting hjälper. Tills hans fru Jen börjar applicera Spousonomics.

Människor är själviska och reagerar på incitament, säger ekonomerna. Det måste löna sig att inte bli rosenrasande, säger Spousonomics. Så Jen skapar ett incitamentssystem: om Howard inte får utbrott på tre kvällar – då har hon sex med honom. Och mycket riktigt: snart slutar Howard att bråka. Ett bevis för att ekonomisk trade-off fungerar, kvittrar Szuchman och Anderson.

Tillbaka till femtotalet, skulle någon annan kunna säga.

Problemet med ekonomiska incitament är inte att de inte fungerar. Problemet med ekonomiska incitament är att de förutom att de fungerar, även förändrar en situations hela natur.

Ekonomer brukar inte tänka på det.

De israeliska forskarna Uri Gneezy och Aldo Rustichini upptäckte att när daghem införde böter för föräldrar som lämnade sent, blev konsekvensen att föräldrarna tvärtom började lämna ännu senare. Incitamentsstrukturen förändrade relationen. Föräldrarna kände inte längre att de hade någon skyldighet mot personalen att lämna i tid. Det gick plötsligt att »köpa« sig ur pliktkänslan. Och det var inte riktigt så man hade tänkt sig.

Om direktören vet att han får miljonbonus om företaget gör vinst kommer han att anstränga sig för att göra vinst. Problemet är att han på grund av hur bonussystemet har konstruerats även kommer att börja se företaget som en snäv fråga om kortsiktig vinst. Och det kan få förödande konsekvenser.

Precis som faktumet att Jen nu har förändrat sexualiteten i sitt äktenskap till ett belöningssystem kan få förödande konsekvenser. Howard blir ett barn som måste matas med sex för att hålla sig lugn. Jens kropp blir något att använda för att hålla män på gott humör. Det är en mycket gammal berättelse – hur många ekonomiska ekvationer den än kläs upp i.

Upplägget i »Spousonomics« är inget nytt. Böcker som »Freakonomics«, »Discover Your Inner Economist«, eller varför inte: »Find a Husband after 35 Using What I Learned at Harvard Business School«, har funnits i flera år. Och »Freakonomics« har sålt i över 4 miljoner exemplar.

Bokens premiss är att marknadens logik kan förklara precis allting om människan. Med hjälp av oerhört förenklade idéer om människors beteende (som inte stämmer med någon psykologisk forskning överhuvudtaget) kan man räkna ut rubbet. Från fördelarna med vaniljglass till människolivets värde.

Nationalekonomin har sedan 1800-talet drömt om att kunna förklara samhället på samma exakta sätt som Isaac Newton en gång tycktes ha förklarat universum. (Innan även det blev komplicerat.)

Och som Newton själv uttryckte saken: »Jag kan beräkna himlakropparnas rörelser, men inte människans galenskaper.«

***
Förövrigt har den första delen av filmatiseringen av Ayn Rands »Och världen skälvde« snart premiär. Och Raj Patels sammanfattning av boken är värd att påminna om:

»Det finns två verk som kan förändra en nördig 14-årings liv: »Sagan om ringen« samt »Och världen skälvde«. Det ena är en barnslig dagdröm som kan leda till ett känslomässigt och socialt förkrympt vuxenliv där stora delar av dagen används till att försöka få verkligheten att bli mer som en fantasyroman. Det andra är en bok om orker.«