Köttsuget fyller badet med gödsel

Den fräna ammoniaklukten sticker i näsan. Flugor surrar runt högar med halvruttna kycklingkadaver. Gummistövlar och ett okänsligt luktsinne är ett måste när man ska vada genom detta av människan skapade träskområde. Det består av rester av döda djur och enorma mängder djuravföring och urin.

Östersjön håller bokstavligt talat på att fyllas med skit. Jättelika djurfabriker i länder som Polen och Ryssland läcker gödsel, urin och döda kadaver rakt ut i den känsliga havsmiljön. Det handlar om gris- och kycklinguppfödning i industriell form, gårdar som producerar lika mycket avföring som mindre städer med skillnaden att de saknar reningsverk. Och 20 000 grisar producerar lika mycket skit som 60 000 människor gör.

I dokumentären »Vårt grisiga hav« som sänds i SVT på söndag, visar filmaren Folke Rydén och vetenskapsjournalisten Ulrika Björkstén hur Östersjön riskerar att omintetgöra politikernas miljonsatsningar och räddningsplaner. »Det är skrämmande, sorgligt och gör mig förfärligt arg«, kommenterar Sveriges miljöminister Andreas Carlgren filmens avslöjanden.

– Det är ett ganska okänt problem som har vuxit fram successivt under de senaste 20–30 åren. Jag tror inte att politikerna har insett hur pass stort och omfattande hot det här faktiskt är, säger Fredrik Wulff, professor i marin systemekologi vid Stockholms universitet.

Han anser att debatten mest har fokuse­rat på de etiska och djurskyddsrättsliga aspekterna av att äta djur. I praktiken är konsekvenserna av vårt köttätande långt större än så.

De senaste 50 åren har svenskarnas köttkonsumtion ökat med 70 procent. Mönstret ser likadant ut världen över: när välståndet ökar äter vi mer och mer kött. För att möta efterfrågan och konsumenternas blodade tänder krävs en industrialisering av jordbruket. De små gårdarna försvinner och i stället kommer stora köttproducerande företag med tusentals djur. En gård i Ryssland har 5 miljoner värphöns och det finns planer på att bygga en grisfarm med 400 000 djur.

Just nu sker stora strukturomvandlingar och moderniseringar av jordbruket på andra sidan Östersjön. I Ryssland säger statliga direktiv att landet år 2021 ska vara en stor köttexportör. Vitryssland satsar på att bli ledande inom köttförädling, och tar redan emot slaktade djur från ett stort antal länder som de sedan förädlar till köttprodukter. I Polen har stora interna­tionella köttföretag etablerat sig.

Gris- och hönsgårdarna producerar enorma mängder fosfor som bidrar till övergödningen av Östersjön och gynnar den giftiga algblomningen.

– Ska vi ha den här köttproduktionen så går det åt skogen med Östersjön, säger Fredrik Wulff.

Seppo Knuuttila, forskare vid Finlands miljöcentral i Helsingfors, har till uppgift att övervaka läget i Östersjön runt Finska viken. Han har själv dokumenterat de gårdar runt St. Petersburg som dumpar gödsel rakt ut i naturen. I »Vårt grisiga hav« visar han hur utsläpp av enorma mängder gödsel skapat egna sjöar runt St. Petersburg. Laguner av avföring som tar död på all växtlighet. Seppo Knuuttila låter dyster när han talar om Östersjöns framtid.

– Vid några av platserna är läget till och med värre nu än det var när filmen spelades in. En stor gödseldamm brast tidigare i våras och släppte ut tiotusentals kubikmeter gödsel, säger han.

Fortsatt övergödning av Östersjön tillsammans med allt tunnare ozonskikt gynnar bland annat den giftiga cyanobakterien Nodularia spumigena, även kallad mördaralg. Den gynnas av att det är lite kväve i vattnet men tillräckligt mycket fosfor. Östersjöns biokemi är sådan att kväve försvinner betydligt snabbare än fosfor, vilket bland annat leder till att alger frodas. Om kvoten mellan kväve och fosfor förändras så att mer kväve finns kvar så kan cyanobakterierna som ligger bakom den giftiga algblomningen konkurreras ut, enligt Malin Mohlin, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet som doktorerat på ämnet Östersjöns övergödning och algblomning.

– Fosfor är boven i dramat. Sedan flera hundra år tillbaka ligger det stora mängder fosfor på Östersjöns botten. Det är arvet efter jordbruksutsläpp, industrialiseringen och utdikningar av naturliga våtmarker, säger hon.

Nyckeln till framgång är enligt forskarna att ta hand om djuravföringen precis på samma sätt som görs i städer. Och om att finna teknik för att återanvända den fosfor som finns i djuravföring. Att omvandla gödsel till energi i form av biogas är en lösning. Men experterna är överens om att det inte räcker för att lösa frågan med den storskaliga och ständigt växande djurproduktionen runt Östersjön. Såväl Seppo Knuuttila som Fredrik Wulff ser det som ofrånkomligt att vi måste vänja oss av med att äta så mycket kött som vi gör i dag.

– Som konsument kan man välja att äta mindre kött. Själv äter jag främst lamm, fisk och lite nötkött. Men det är lätt för mig att säga, jag har råd att välja bra kött. Det är inte alla som har råd att välja bort fläskfilé för 39.90 kronor kilot, säger han.

»Vårt grisiga hav« sänds i SVT2 den 15 maj kl 20.00.

Fakta | Östersjön

Sedan 1940-talet har tillförseln av näringsämnena kväve och fosfor flerfaldigats och bidragit till övergödning.

Havsområdet drabbas ofta av syrebrist och stora delar av Östersjöns djupområden blir därför otjänliga som livsmiljöer för högre organismer. Djurlivet flyr eller dör och det syrefria djupvattnet gör att torskens ägg dör.

Cyanobakterier, blågrönalger, gillar samma väder som vi. Sommar och varmt, soligt och lugnt. Om det dessutom finns gott om fosfor i vattenmassan så massförökar de sig, blommar, och gör vattnet grumligt och omöjligt att bada i.

Källa: Havsmiljöinstitutet