Det bränns, Carl Bildt

Den 1 juli greps journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson av etiopisk militär i Ogadenprovinsen. I veckan åtalades de i Addis Abbeba för terrorbrott och illegal inresa, eftersom de hade kommit till Ogaden »inbäddade« hos ONLF-gerillan.

Många har undrat vad Shibbye och Persson alls gjorde i området? Var de där som journalister eller ansvarslösa äventyrare?

De som tvivlat på att de är reportrar har fel. Shibbye och Persson har medverkat i ett antal tidningar, bland annat med reportage för Fokus. De är reportrar som fängslats under uppdrag.

Så långt handlar det »bara« om yttrandefriheten och den humanitära aspekten. Det räcker fullt ut för att kräva att regeringen gör sitt yttersta för att de två ska friges omedelbart.

I veckan besvarades många viktiga frågor. Shibbye och Persson reste i Etiopien för tidningen Filters räkning, säger Mattias Göransson, tidningens chefredaktör. De sökte efter belägg för Lundin Petroleums verksamhet i Etiopien, inspirerade av Kerstin Lundells prisbelönta bok »Affärer i blod och olja. Lundin Petroleum i Afrika«. Detta bekräftas av brev från Martin Shibbye till kamraterna på JMK i Stockholm.

Att resa i ONLF:s regi är det enda sättet för journalister att alls röra sig i området. Det skriver just Kerstin Lundell i en artikel i Dagens Nyheter. Hon hade själv övervägt att göra samma resa, med ONLF som »resebyrå«, men avstått av säkerhetsskäl.

Nu finns det många fler frågor att ställa, inte främst till Martin Shibbye och Johan Persson, utan till Carl Bildt och regeringen.

Carl Bildts enda kommentar hittills lyder:

– Det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område.

Ett otillfredsställande svar som manar fram en antydan om att killarna får »skylla sig själva«.

Med de nya bekräftade uppgifterna att Shibbye och Persson befann sig på sitt farliga uppdrag för att undersöka händelser som initierades på den tiden Carl Bildt själv satt i Lundin Petroleums styrelse, tar fallet ett leopardsprång rakt upp i regeringen. Och det är ingen kattunge Carl Bildt har fått i knäet, utan en politisk best med riktigt vassa tänder. Kan vi alls lita på regeringen?

Nu måste både statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt svara på berättigade frågor.

En fråga är varför Shibbye och Persson inte redan är hemma? Tre engelska journalister som greps under liknande omständigheter har den brittiska regeringen lyckats få loss. Av tradition är banden mellan Sverige och Etiopen väl så starka, med mycket bistånd genom åren. Naturligtvis kan den etiopiska regimen ha ett intresse av att statuera exempel; så här går det för journalister som trotsar oss. Ett scenario är att svenskarna döms till stränga straff, men benådas och utvisas. Etiopien har hur som helst ett objektivt intresse av fortsatt goda relationer till Sverige.

Carl Bildt borde ha ett objektivt intresse av att få hem de kritiska journalisterna fortare än kvickt. Risken finns förstås att de redan har skaffat material som kan bli graverande för utrikesministern personligen. Men bättre svälja en besk medicin och bemöta kritiken, än ovissheten som ökar för varje dag som Shibbye och Persson sitter inspärrade i Addis.

Den svenska opinionen kommer inte att bli nådig. Redan finns ett berättigat missnöje över att Sverige under tio långa år misslyckats med att få hem Dawit Isaak från Eritrea. Men få tvivlar på regeringens goda vilja, eller misstänker Carl Bildt för att inte göra sitt bästa. I det etiopiska fallet, däremot, lurar en politisk skandal om inte regeringen svarar på kritiken, och svarar tydligt. För första gången är det Carl Bildt som har bevisbördan helt på sin sida.

Ulrika Knutson är författare, kultur­journalist och Publicistklubbens ordförande.