Frihetshjältens fruktan

Den som behöver ett hotellrum i Burma måste ha tur. De flesta är redan uppbokade av utländska investerare med storslagna planer. Flera av dem svenska. Den 1 juni öppnade Ericsson ett kontor i den största staden Rangoon. Volvo förhandlar i dagsläget med burmesiska företag. Scania har redan 20 bussar rullande i landet.

– Nu planerar vi att börja sälja lastbilar, säger Scanias presschef Hans-Åke Danielsson när Fokus ringer upp.

För ett par månader sedan hade de svenska företagens investeringar i Burma bara varit en dröm. Landet har i årtionden styrts av militären och varit stängt för omvärlden. Men läget har förändrats snabbt. Burma har tagit flera viktiga steg i demokratisk riktning, bort från det totalitära militärstyre som rått i decennier. Den 23 april lyfte EU sanktionerna mot landet. En vecka senare följde USA efter.

Den politiska lättnaden har lett till att oppositionsledaren och nationalhjälten Aung San Suu Kyi gör sina första utlandsresor på 24 år. Den 14 juni besökte hon Schweiz för att hålla tal vid en konferens som anordnas av den internationella arbetarorganisationen, ILO. I helgen reser hon till Oslo för att hämta Nobels fredspris som hon tilldelades 1991, men då inte kunde ta emot personligen.

Matilda Hald är projektsamordnare på Svenska Burmakommittén, en ideell -organisation som arbetar med att informera om situationen i Burma. När hon besökte Burma för ett par månader sedan förklarade en taxichaufför att »förr rådde diktatur i Burma men nu är landet en demokrati«.

– På vilket sätt då?

– Ja, du vet, vi har en ny regering. Det är nya tider nu.

På grund av språkförbistringen tog samtalet slut där. Men när Matilda Hald väl var framme i Burmas före detta huvudstad, förstod hon vad taxichauffören menade. På trottoarerna såldes t-shirtar med Aung San Suu Kyis ansikte i svartvitt, på gatorna körde bilar med små NLD-flaggor (Suu Kyis parti) i fönstret. Vanliga människor kunde öppet svara på Matilda Halds frågor. De kunde prata om demokrati och rättigheter. Något som hade varit helt otänkbart ett år tidigare.

Den positiva utvecklingen i Burma har förvånat omvärlden. Men samtidigt som landet genomfört en rad demokratiska reformer, finns flera tecken på att Burma går i motsatt riktning.

Det finns ingen exakt tidpunkt då Burma började ta sina försiktiga steg mot att bli ett demokratiskt land. Ett tänkbart startskott är frigivningen av Aung San Suu Kyi den 12 november 2010.

Sedan dess har ungefär 200 politiska fångar släppts ut. Regeringen har slutat förhandscensurera tidningarna och burmeserna hur numera fri tillgång till internet. Vallagarna har ändrats och i november 2011 kunde NLD återigen registreras.

I april 2012 hölls ett fyllnadsval i landet, där NLD tog hem 43 av de 44 platserna som stod på spel. Suu Kyi blev därmed för första gången invald i parlamentet. Det var den händelsen som fick EU att släppa sanktionerna. Genom att ge landet en belöning ville man visa att man stödjer reformisterna inom den burmesiska regeringen. Robert Cooper från EU:s utrikestjänst jämförde den senaste utvecklingen i Burma med Berlinmurens fall.

Burma var från 1886 en del av det brittiska kolonialväldet. Efter andra världskriget ledde Aung San Suu Kyis far, Aung San, kampen för Burmas självständighet. Sex månader innan landet blev fritt från britterna 1948, mördades Aung San. Den 2 januari 1962 övertog militären kontrollen över Burma genom en statskupp. Sedan dess har regeringen direkt eller indirekt kontrollerats av militären.

År 1988 utbröt stora protester mot militär-regimen. Folk demonstrerade mot fattigdomen och frånvaron av mänskliga rättigheter i landet. Armén slog ner upproret och dödade tusentals demonstranter. Massakern har liknats vid blodbadet på Himmelska fridens torgs i Beijing året därpå.

Samma år genomförde generalen Saw Maung en statskupp och blev landets nye premiärminister. Han utlovade fria val. Samma år hade Aung San Suu Kyi återvänt till Burma för att stötta sina landsmän i kampen för demokrati. Hon blev ledare för partiet National League for Democracy, NLD. Suu Kyi fick snabbt stöd av befolkningen. Detta oroade juntan som beslutade att sätta Aung San Suu Kyi i husarrest. Trots detta vann NLD en överlägsen seger i det fria valet 1990. Militärjuntan vägrade emellertid att erkänna valresultatet.

I september 2007 inleddes den process som lett fram till dagens förändring. Under den så kallade Saffransrevolutionen demonstrerade hundratusentals buddistmunkar, studenter och vanliga människor mot förtrycket i landet. Regimen slog ännu en gång ner protesterna. Året därpå genomförde regimen en folkomröstning om en ny konstitution. Över 90 procent av befolkningen röstade ja i den riggade omröstningen. Därmed garanterades militären 25 procent av platserna i parlamentets båda kammare. Dessutom fick militären privilegiet att överta makten om »nationens säkerhet« skulle stå på spel.

2010 var det dags för ett nytt val i landet. I protest mot den nya konstitutionen bojkottade NLD valet, som slutade med att militärens eget parti USDP »vann« 76 procent av de valbara platserna i parlamentet. Landets ledare Than Shwe drog sig officiellt tillbaka och den före detta generalen Thein Sein blev Burmas nya president. Regeringen byttes ut och består nu till stor del av gamla militärer som tagit av sig uniformerna.

Valet blev hårt kritiserat av omvärlden. Men för burmeserna har den nye presidenten ingivit hopp om en bättre framtid i landet. Det är ändå Thein Sein som har startat landets öppning inför världen.

Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi har själv varit noga med att påpeka att Burma har lång väg kvar att gå. När hon fick frågan om var landets demokratiska utveckling står på en skala från ett till tio svarade hon: »Vi börjar närma oss ett.«

För samtidigt som Burma gör framsteg finns det skäl att vara vaksam.

Fyllnadsvalet i april gick rättvist till, enligt internationella observatörer. Men de 43 platserna i parlamentet ger knappast något reellt inflytande. Totala antalet platser är 664 och NLD har därmed bara en bråkdel av dessa.

Uppskattningsvis har 200 politiska fångar släppts. Men fortfarande sitter över tusen fängslade.

Dessutom pågår ett fullskaligt inbördeskrig i landet där de mänskliga rättigheterna ständigt frångås. Civila människor våldtas, torteras och byar bränns ner i Kachin-provinsen, enligt en nyligen publicerad rapport från Human Rights Watch.

Burmakännaren Martin Gemzell har tidigare arbetat på Olof Palmes internationella center och är nu stationerad i Kambodja. Han anser att man spelar den burmesiska regimen rakt i händerna – att framstegen Burma har gjort är helt och hållet en uttänkt taktik.

– Jag har väldigt svårt att tro att det pågår en genuin förändring i Burma.

Han tar den nya konstitutionen som ett exempel.

– Den är skräddarsydd för att behålla makten samtidigt som man genomför demokratiska reformer på ytan, säger Martin Gemzell.

Bland människorättsexperter finns också en oro över att näringslivets etablering i Burma. Landets naturresurser riskerar att exploateras av utländska bolag på ett sätt som missgynnar burmeserna.

I sitt tal i Bangkok den 1 juni uppmanade Aung San Suu Kyi utländska investerare att vara försiktiga.

– Även de bästa investeringslagar är oanvändbara om det inte finns domstolar som är rena och oberoende nog att se till att de efterlevs, sa hon.

Matilda Hald från Svenska Burmakommittén instämmer.

– Landet har inga minimilöner och fackföreningar har länge varit förbjudna. Det kommer att ta lång tid innan folk förstår hur de kan organisera sig fackligt. Fram till dess är arbetarna väldigt sårbara, säger hon.

Näringslivets intresse gäller naturligtvis naturresurserna och landet ligger dessutom väl placerat mellan Indien och Kina.  Lastvagnsjätten Volvo är ett av de svenska företag som nu vill komma in på den burmesiska marknaden.

– Burma är ett land med oerhörda möjligheter. Samtidigt får man komma ihåg att det här är ett land man förr inte kunde tänka sig att göra affärer med. Man får hålla ögonen på att det inte blir några bakslag. säger Volvos presschef Mårten Wikforss.

Samtidigt påpekar han att företaget kommer att förhålla sig till Burmas lagar och regler – inte Sveriges. Enligt företagets policy lägger sig Volvo inte i huruvida enskilda länder är demokratiska eller ej.

– Den bedömningen får andra göra, säger han och syftar på EU:s beslut att lyfta sanktionerna.

Flera Burmaexperter har varit kritiska mot att EU lyfte sanktionerna. Att EU därmed gjorde sig av med sitt enda förhandlingskort. Jesper Bengtsson är chefredaktör för tidningen Omvärlden och har skrivit flera böcker om Burma.

– Man släppte sanktionerna ett år för tidigt. Nu är risken stor att demokratiprocessen avstannar, säger han och får medhåll av Matilda Hald från Burmakommittén.

– Ett av kraven var att alla politiska fångar skulle släppas. Men det löftet har inte infriats så ur den aspekten var det för tidigt att pausa sanktionerna, säger hon och fortsätter:

– Och hur gör man om läget är detsamma om ett år? Är det ett argument för att återinföra sanktionerna? Det är väldigt tveksamt om man skulle göra det.