Kungen av Kungsan

»En bankman är någon som lånar ut ett -paraply till dig när solen skiner, men vill ha det tillbaka så fort det börjar regna.«

Frågan är om inte Mark Twain-citatet flög genom huvudet på direktörerna i flygbolaget SAS häromveckan. En kreditfacilitet – ett slags checkkredit för stora bolag – på 366 miljoner euro skulle omförhandlas. Åtta banker stod för krediten. Sju gick med på en fortsättning. En vägrade – Handelsbanken.

Sådana är de, direktörerna på Sveriges kärvaste bank.

Det har gett resultat.

Handelsbanken är just nu Europas kanske klarast lysande stjärna när det gäller förmågan att låna pengar av andra. Räntan som banken lånar till, mätt som marknadspriset på så kallade CDS-värdepapper, är i skrivande stund den lägsta för alla banker i Europa. Enligt banken själv lånar den just nu billigast av alla i euro, dollar och pund. Handelsbanken betalar i dag mindre för sina nya lån än Frankrike.

En del av förklaringen finns i boksluten, men bara delvis.

Handelsbanken är den minsta av de fyra svenska storbankerna, med drygt 26 miljarder i intäkter under årets nio första månader, men är fantastiskt lönsam. Dock inte allra bäst. Swedbank noterade till exempel samma period högre vinst i relation till såväl omsättning som eget kapital.

Avgörande för en banks lånekostnader är buffertar. Handelsbankens så kallade primärkapitalrelation – mängden eget -kapital i buffert ställt mot det kapitalet som är riskerat i utlåning – är bäst i Sverige med över 20 procent. Men de andra bankerna nafsar i hälarna. Handelsbanken har också det bästa betyget hos kreditvärderingsinstituten. Men även Nordea ligger på samma nivå.

Nej, för att förklara Handelsbankens särställning måste vi gå bortom siffrorna, och granska det vidare begreppet kreditvärdighet – som ofta baseras på såväl historik som något slags allmän image. Här står banken verkligen ut.

Handelsbanken var till exempel den enda bank som inte fick statligt stöd under den svenska 1990-talskrisen. SEB bad om hjälp, men visade sig senare inte behöva den. Handelsbanken var också den enda av de fyra storbankerna i Sverige som inte tvingades ta in nytt kapital under krisen 2008–2009.

Sedan var det detta med kärvheten. -Genom historien finns en räcka händelser som har skapat bilden av banken som det snålaste barnet på skolgården. SAS i inledningen är en. En annan är händelserna i Stockholm hösten 2008, veckorna efter Lehman Brothers konkurs.

Flera banker hade då problem att få ihop kapital vid slutet av varje dag, och var tvungna att låna via Riksbanken, där andra banker satt in sitt överskott. Handelsbanken hade som vanligt inga problem och satte sig plötsligt på tvären och vägrade sätta in pengar i Riksbanken. Det hela gick så långt att riksbankschefen Stefan Ingves kallade till sig Handelsbankens vd Pär Boman. Enligt tidningen Affärsvärlden blev Boman utskälld efter noter, men vägrade att vika sig. Allt slutade med att övriga banker fick låna, men betala mer till Handelsbanken.

Sådan vrånghet gör intryck på kreditmarknaden.

Roten till denna bankvärldens Lilla My-personlighet finns i kulturen. Som i sin tur beror på människorna. Någon har beskrivit Handelsbanken som en mildare variant av en sekt. Och visst finns komponenter på både hög och låg nivå i banken som vittnar om en osedvanligt stark sammanhållning med flera synliga och osynliga regler.

Även om Handelsbanken i dag är Stockholmsbörsens äldsta noterade aktie är denna gnetkultur av relativt kort datum. I februari 1970 for Sundsvallsbankens chef Jan Wallander söderut till Stockholm för att ta över vd-jobbet i den då krisdrabbade Handelsbanken. Wallander minskade -antal nivåer i banken till tre – kontoren i botten, koncernledningen i toppen och åtta nyinrättade regionbanker däremellan.

Alla brukar prata om kontorschefernas starka position i Handelsbanken, men frågan är om inte regionstrukturen är än viktigare. Före Wallander hade regionerna varit 20 till antalet och hans reform innebar en omfattande skärpning av kreditkontrollen. I dag, fyra decennier senare, är organisationen i stort densamma med 13 regionbanker i var och en av de tre nordiska länderna samt fyra i Storbritannien.

En annan del i det Wallanderska kulturbygget kom 1973. Då instiftades personalstiftelsen Oktogonen, som genom åren har investerat bonusar i Handelsbanksaktier och gjort mångåriga kassörskor och kamrerer till miljonärer.

Även på högsta nivå har kulturen närmast jesuitiska drag. Till skillnad från SEB som styrs av familjen Wallenberg genom ett antal familjestiftelser, har Handelsbanken genom åren saknat storägare. I stället har banken i praktiken ägt sig själv, genom att dess pensionsstiftelser – indirekt via investmentbolaget Industrivärden – har byggt upp stora kontrollposter med aktier. Största enskilda ägare är till exempel just Oktogonen.

I stället för personer ur en familj har en liten grupp bankdirektörer och andra tjänstemän, likt Jan Wallander, erövrat närmast permanenta maktpositioner i Handelsbanken och den bolagsgrupp som byggts upp däromkring. I denna grupp finns Sveriges största bolag Volvo, skogsjätten SCA, ståljättarna Sandvik och SSAB, samt byggkoncernen Skanska.

Det handlar om tjänstemän som mer -eller mindre rekryterar varandra. Som alla är män. Jan Wallander gick för övrigt i en berömd debattartikel i DN 2003 till storms mot idén om kvotering till bolagsstyrelser.

»Jag har alltså i styrelsesammanhang eller vid utseende av företagens ledningar«, skrev Wallander, »inte upplevt någon diskriminering av kvinnor, men väl motsatsen. Alltså att duktiga män fått stå tillbaka för mindre duktiga kvinnor.«

Häromveckan kom en stor nyhet om en förändring i denna herrklubb. Dagens Industri avslöjade att Anders Nyrén, vd för det ovan nämnda Industrivärden, i vår kommer att föreslås till ny ordförande i banken – den kanske enskilt viktigaste maktpositionen i bolagsgruppen.

Fram tills för några år sedan gällde principen att ordföranden hämtades inifrån banken. Men 2008 rasade ett storbråk i banken, mellan vd Pär Boman och ordföranden och Bomans föregångare på posten, Lars O Grönstedt. Styrelsen tog Pär Bomans parti och Grönstedt gick eller fick sparken. Kompromisskandidaten Hans Larsson fick bli ordförande.

När Larsson nu avgår kommer ännu en person från utanför bankmurarna. Visserligen var Nyrén vice ordförande i den styrelse som avpolletterade Grönstedt. Och banken har ju klarat sig hyfsat sedan dess. Pär Boman själv fick i början av november ta emot utmärkelsen Årets ledare för sitt hanterande av banken. Men den som är orolig över Handelsbankskulturen på sikt bör följa utvecklingen med intresse.

Allt är heller inte uppåt i Handelsbanken. Nyligen avslöjades att banken var en av förlorarna på konkursen i kontanthanteringsbolaget Panaxia. Även bankvärldens sol har sina fläckar.