Feminist, nejvisst

Någonting verkar vara på gång med vänsterpartisterna. Det märktes när Aron Etzler reste till Göteborg för att prata strategi en kväll i september. De var knappt tjugo fritidspolitiker i ett grått kommunrum, upplivat av gardiner mönstrade med stora lejon. Där satt de och hörde partisekreteraren prata om att människor inte ville kalla sig feminister eller socialister men gillade värdegrunderna och att partiet därför skulle prata mer om själva innehållet, än slänga sig med epitet som kunde skrämma bort väljare.

Sådant hade han tänkt ut efter att den nya partiledaren Jonas Sjöstedt inte alls fick opinionssiffrorna att stiga som förväntat. Två undersökningar visade att även om många svenskar sympatiserade med partiets ideologi, skulle de inte våga låta det sköta landets ekonomi.

Aron Etzler – tidigare chefredaktör för Flamman, författare, strateg – listade olika kommunala exempel på att vänsterpartiet visst kan regera. Fagersta. Malmö. Umeå.

Han sa att vänsterpartisterna måste komma med enkla och klara budskap som betonade värderingarna: »De tror på girighet, vi tror på omtanke«, i stället för komplicerade maktanalyser och faktatunga inlägg.

En man i skägg såg orolig ut efter presentationen.

– Jag måste bara fråga. Var det nåt särskilt som gjorde att Göteborg inte var med bland de goda exemplen? Tycker du inte vi har lyckats bra?

– Nej nej, det är snarare tvärtom. Ni har lyckats bättre än många. Jag hann bara inte uppdatera presentationen, svarade partisekreteraren, som åker runt till kommun efter kommun och pratar på samma sätt.

Man skulle kunna tro att vänsterpartisterna – individualister som alltid kräver utrymme för sina personliga hjärtefrågor – skulle sura över en strateg som kom och pratade om att man ska skära ner på användningen av orden feminist och socialist. Men under partisekreterarens framträdande hördes inga sådana synpunkter.

– Vänsterpartister har alltid velat ha friheten att ifrågasätta och ha en egen inställning. Men det har skett en viss förändring. Man kan inte rikta stridskrafterna inåt när det har varit en borgerlig regering i sju år. Kommunistdiskussionen under Lars Ohlys tid kan också vara en delförklaring till ett mildare tonläge, säger Katarina Barrling, statsvetare som forskar om partikulturer.

Det går bra för partiet. I opinionsinstitutet Ipsos septembermätning sjönk förtroendet för de flesta partier i de flesta sakfrågor. Utom för vänsterpartiet. De hade till och med ökat förtroende i jobbfrågan, knappast en vänsterpartistisk paradgren. I en tid när de flesta tappar medlemmar får vänsterpartiet fler. Och i veckan sa sju av elva LO-distrikt till Svenska Dagbladet att de förväntar sig att om Stefan Löfven får uppdrag att bilda regering, då ska vänsterpartiet vara med.

Nu försöker partiledningen med två saker. De förnekar valanalyser som sa att tanken på Lars Ohly i en regering skrämde socialdemokratiska väljare till att byta block. Och de utnyttjar pratet om att folkpartiet kan tänkas svika alliansen för en blocköverskridande regering. Den som vill vara säker på rödgrönt styre utan blåa influenser 2014 bör rösta på vänsterpartiet och därmed tvinga socialdemokraterna att bilda regering med dem, låter argumentationen.

Frågan är bara om Aron Etzler på sin kommunturné lyckas övertyga gräsrötterna. I veckan fick han problem med en ersättare i en stadsdelsnämnd i Nybro, som också var regionordförande för Ung Vänster. Han hade skrivit twitter-inlägg med hot mot Jimmie Åkesson under partiledardebatten. Partisekreteraren bad honom avsäga sig sina politiska uppdrag. I sms kommenterade Nybropolitikern till P4 Kalmar: »I Fagersta kan man införa LOV och föra en ärkeborgerlig politik och hyllas av partiledningen, men skriver man ett par frasradikala slagord på Twitter så åker man ut fortare än man kan säga ›Profitkvotens fallande tendens‹«. Han sa också att Ung Vänster inte tror på parlamentarism. Han var bara tjugo år och hade troligtvis ingen lysande partikarriär framför sig, men det är ändå inte vad en strateg behöver just när han vill sälja in vänsterpartiet som regeringsdugligt.

I januari ska kongressen ta ställning till ett uttalande som baserar sig på Aron Etzlers strategi. Då om inte förr lär ledningen bli varse hur mycket av den kritiska kulturen som finns kvar i vänsterpartiet.