Y-faktorn

Strax före valet 2010 lanserades boken »Den nya vänstern«. Politikjournalisten Christer Isaksson hade följt socialdemokraterna under många år, både som skribent och som medarbetare i regeringskansliet under Ingvar Carlsson. Med hjälp av en valkompass och intervjuer ritade Christer Isaksson, som själv stod nära Mona Sahlin, upp en karta av det ledande skiktet i partiet.

Allra längst ut till vänster, placerade han en 40-årig man från Stockholms stad. Anders Ygeman. »Tänkbar som statsråd?« frågade han sig, och svarade: »Nej.«

Fem år senare kallas Anders Ygeman för »tillförordnad landsfader«. Han hörs i radion i gryningen och står i tv vid läggdags. Är det inte en akut presskonferens om gränskontroller, så är det terrorjakt i Boliden.

Medan statsministern har kritiserats – för att inte höras, för att snubbla på orden, för att försöka plocka politiska poäng på terrorhot – har inrikesministern hyllats. De allt mörkare ringarna under ögonen och den allt djupare rösten tycks bara förstärka intrycket hos publiken av en minister som gör sitt allra yttersta.

»Vad skulle vi ta oss till utan Anders Ygeman«, löd en rubrik i Expressen förra veckan. På Twitter skapades hashtaggen »Ygemania«.

Så vem är denne Anders Ygeman? Och hur blev han »tillförordnad landsfader«?

Det kan faktiskt vara värt att reda ut. För svaren säger en del om både socialdemokraterna och om regeringen.

Anders Ygeman växte upp i söderorten Hagsätra. Han förälskade sig i punk och politik på fritidsgården Oasen i Rågsved, där Ebba Grön börjat sin bana under hans barndomsår.

Det blev mer politik än punk och några år senare var Anders Ygeman ordförande för det vänsterlutande SSU-distriktet Stockholms stad. Därifrån ledde han ungdomsförbundets nej-kampanj i EU-omröstningen. Dessutom blev han en av huvudspelarna på vänstersidan i ungdomsförbundets bittra strider. Först valdes han in i förbundsstyrelsen genom en o-helig allians av höger- och vänsterförbund. Några år senare kuppades han bort sedan sprickan mellan hans egen vänsterfalang och högerdistrikten blivit oöverstiglig i spåren av Göran Perssons budgetsanering.

Konflikten skulle pågå i många år och skapa slitningar i hela socialdemokratin. På motsatt sida stod högerprofiler som Mikael Damberg, i dag näringsminister, och Ardalan Shekarabi, i dag civilminister.

Anders Ygeman ansågs av många så konfliktanfrätt att man räknade ut honom som statsråd. I synnerhet hos en partiledning med högerprofil. Men de fick fel.

Själv uttryckte Anders Ygeman också viss överraskning över själva portföljen: polis, säkerhet, gränskontroll. Med sina 20 år i riksdagen var han visserligen erfaren, men i helt andra frågor: den senaste mandatperioden som ordförande i trafikutskottet, och den föregående som ordförande i miljö- och jordbruksutskottet.

Så vad är det som gör Anders Ygeman så framgångsrik just nu?

Det mest uppenbara svaret har inte att göra med Ygeman själv, utan med omvärlden. I allmänhet gynnas statsråd, precis som partier, av att deras fråga står i centrum för debatten.

I Ygemans fall ska man lägga till en medveten strategi. Det började redan med terrorattentaten i Paris och Köpenhamn i januari. Anders Ygemans
pressekreterare ringde själv upp kvällstidningarna och bad om att ministern skulle få ge en kommentar till attacken på Lars Vilks och Ygeman lät sig intervjuas på plats i Paris.

Strategin bottnar i en bitter erfarenhet. Finns det någon kris som sitter i det socialdemokratiska minnet så är det tsunamin. Anders Ygemans nuvarande statssekreterare Ann Linde upplevde till exempel händelsen på nära håll som internationell sekreterare i partiet. När larmen började komma den där decemberdagen 2004 dröjde det länge innan både statsministern och utrikesministern uttalade sig. Platsen fylldes i stället av Fritidsresors informationschef Lottie Knutson.

Lärdomen bland de inblandade var att regeringen snabbt måste ta initiativet, synas och tala om det den vet.

Anders Ygeman har alltså synts. Till det kan läggas att den hökighet som nästan per automatik följer med inrikesministerjobbet möter en tacksam opinion. En opinion som Ygeman delvis tycks ha anpassat sig till snarare än själv ha skapat. Efter attacken mot Charlie Hebdo i januari sa han exempelvis att Sverige hade »bra koll« på återvändande IS-krigare, distanserade sig från dem som »skriker efter mer övervakning och mer avlyssning« och betonade att tillit i samhället i sig är ett skydd mot terrorism. Det kan jämföras med höstens beslut om gränskontroller och betoning av övervakning och kriminalisering.

Men det här med att Ygeman är vänstersosse då? Borde inte det göra det svårare för honom att inta rollen som hök?

Invändningen må låta logisk i en tid då moderaterna åter försöker göra restriktiv invandringspolitik och ökad kontroll till en högerfråga. Men i socialdemokraterna är hök och höger inte liktydigt.

Partiideologen Anne-Marie Lindgren har påpekat att det finns två värdeskalor i socialdemokratin. Den ena rör traditionella frågor om ekonomisk politik. Den andra kallar hon för antidiskrimineringsdimensionen, men här kan man även placera frågor om invandring och synen på brott och straff.

Det var aldrig som motståndare till polis och övervakning som Anders Ygeman definierades som vänster, det var på grund av hans motstånd mot EU som en väg mot mer marknadsekonomi.

Ett tomrum efter statsministern, en mediestrategi, en hökig post i en hökig tid – så skapades alltså en ställföreträdande landsfader.

Hur länge till kommer Ygemania att pågå? Är det rentav en blivande partiledare vi ser?

Terrorfrågan har än så länge varit tacksam för en minister att hantera – han behöver bara synas och inge lugn. Om intresset för den avtar så återstår flyktingfrågan. Där gäller inte de tillfälliga krisernas regel om att det räcker med att vara först på bollen.

Inom partiet jämför man snarare flyktingfrågan med finanskrisen. Reinfeldt och Borg kunde kapitalisera på den ekonomiska krisen eftersom deras parti redan hade ett förtroende i den ekonomiska politiken – det var fler väljare som litade på moderaternas ekonomiska politik än som normalt sett skulle rösta på dem. I migrationspolitiken finns det inget parti som har det förtroendet. Och inte heller något statsråd.

Och för Ygemans egen del kan man tillägga: i socialdemokraterna är det knappast en fördel att användas som slagträ mot sin partiledare.

Fakta | Riksdagsledamot sedan 1995

Anders Ygeman – fram till nu en av regeringens doldisar – har suttit i riksdagen sedan 1995 och har bland annat varit ordförande i miljö- och jordbruksutskottet och i trafikutskottet samt ledamot i krigsdelegationen.

Han är 44 år, uppvuxen i söderförorten Hagsätra och bor numer i Årsta. Är gift med Elisabeth Brandt-Ygeman och tillsammans har de två barn.

Terrorskärpning

I veckan meddelade Anders Ygeman att regeringen, vänsterpartiet och de fyra borgerliga partierna kommit överens om att snabba på en skärpt lagstiftning mot terror. Detta skedde efter några dagar av höjt terrorhot i Sverige och ett gripande i Boliden, som dock slutade med att misstankarna mot den 22-årige mannen avfördes.