Med rent samvete

Sjuksköterskan och abortmotståndaren Ellinor Grimmark sökte och fick vidareutbildning till barnmorska betald av Jönköpings landsting. Färdigutbildad krävde hon att slippa arbeta med aborter och preventivmedelsrådgivning på grund av sin kristna tro. Hon nekades jobb.

Grimmark och hennes advokat Ruth Nordström stämde landstinget. De åberopade samvetsfrihet, alltså att vårdpersonal ska ha rätt att vägra vissa arbetsuppgifter, men tingrätten ogillade deras klagan.

Nuvarande abortlag – att kvinnan själv bestämmer om hon vill avbryta en graviditet till och med vecka 18 – antogs 1975. Innan dess krävdes att två läkare intygade att kvinnans liv eller hälsa hotades. Samvetsfrihet för vårdpersonalen diskuterades i lagens förarbeten, men skrevs inte in i lagtexten. Grimmark och Nordström ämnar nu dra Sverige inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter för att tvinga fram samvetsfrihet. Europadomstolen är Europarådets domstol och har inget med EU att göra. Europarådet består av 47 länder som undertecknat Europakonventionen om fria val, religions- och yttrandefrihet och frihet från tortyr och dödsstraff.

Vad är Grimmarks och Nordströms chanser? Abortmotståndare har tidigare klagat i Europadomstolen för att deras religionsfrihet kränkts. De har inte fått rätt. Europadomstolen hade till exempel inget emot att norska staten avskedade en präst som arbetsvägrade i protest när fri abort infördes 1985. De hade inte heller något att anföra mot att holländsk polis avlägsnade en grupp abortmotståndare som tagit sig in på en abortklinik och stod och bad böner i korridoren. Domstolen gav också en engelsk arbetsgivare rätt när man avskedade en kristen parterapeut som vägrade behandla homosexuella.

Om Nordström och Grimmark trots allt skulle vinna i Europadomstolen, kan den inte tvinga Sverige att införa samvetsfrihet för vårdpersonal. Europadomstolen står inte över medlemsländernas lagstiftning och kan inte ändra beslut fattade av deras domstolar. Detta skiljer den från EU-domstolen.  Ett land som beter sig riktigt illa kan visserligen uteslutas ur Europarådet – så skedde med Grekland under militärjuntan. Och Ryssland får inte längre rösta i Europarådets parlamentariska församling sedan man annekterat Krim. Men inget straff har drabbat Storbritannien som styvnackat vägrar att låta sina fångar rösta, i trots mot Europadomstolen som slagit fast att det bryter mot Europakonventionen.

Vi behöver alltså inte lyda om vi inte vill. Vi kan stå upp för den viktiga mänskliga rättigheten att bestämma över sin kropp och reproduktion.

Samvetsfrihet för vårdpersonal är ett reellt hot mot kvinnans aborträtt i många europeiska länder. I Italien, där samvetsfrihet råder i dag, fördröjs aborter när vårdvägrande personal sinkar processen. Detsamma gällde Frankrike på 1970-talet; kvinnorörelsen fick upprätta listor över abortvägrande läkare så att man kunde undvika att hamna i klistret hos en sådan. I dagens Polen vägrar de flesta läkare att utföra aborter och de illegala ingreppen är nu långt fler än de legala.

Kanske är det möjligt att tillåta samvetsfrihet och samtidigt garantera att kvinnor som söker abort eller vill ha preventivmedel inte hamnar hos vårdvägrare. Men det kräver att sjukvården hittar på särskilda arbetsuppgifter åt sådana personer. Grimberg och Nordström anser att det är kvinnosjukvårdens plikt. Men sjukvården är till för patienterna. Den har oändligt många mer angelägna uppgifter än att bereda sysselsättning åt personer vars samvete säger dem att delar av verksamheten är moraliskt förkastlig.