Robotdödaren

Det ser ut som platsen för ett lanparty. I källarlokalen på Upplandsgatan i Stockholm hade det lika gärna kunnat sitta ett gäng finniga, colastinna tonåringar och spelat World of Warcraft.

Men bakom ett av skrivborden sitter en skallig kille och handlar aktier.

De jättelika skärmarna blippar till av kursändringar och nyheter. En vinstvarning från ett småbolag flimrar till. Grafer ritas långsamt upp.

Merparten av handeln på världens marknader görs numera av maskiner – börsrobotar som systematiskt och genom algoritmer köper och säljer aktier. Men några människor finns fortfarande kvar. Som den här 36-åringen.

– Det är lite som i filmen »Matrix«. Man sitter här i en källare och slåss mot robotarna.

Möt John Skogman, fotbollstokig daytrader med anglofili och robofobi, tillika huvudperson i ett av de mer underliga rättsfallen i Sverige just nu.

Allt började i december 2012. Skogman hade fått information om att någon på marknaden försökte dumpa sitt innehav i Itab, ett bolag som säljer koncept till butikskedjor inom detaljhandeln.

Det där oroade Skogman, som ägde en massa aktier i bolaget.

Han var visserligen pappaledig då – men börsen tar inte föräldraledigt.

För att ta reda på om det var sant gjorde han som han brukar göra för att skaffa sig information; från sitt hem köpte han ett fåtal aktier för att se vilka aktörer som rörde sig på marknaden.

Men den som sålde just de aktierna var ingen människa. Det var en robot som fungerade som likviditetsgarant.

Att vara likviditetsgarant innebär att ett företag mot en avgift ser till att det går att handla i aktien. Det gör den genom att hela tiden erbjuda köp- och säljkurser.

Den här roboten var förmodligen felinställd. Varje gång Skogman köpte aktier höjde roboten kursen. Efter tre sådana småköp sålde Skogman sitt innehav. Han tjänade 2 175 kronor.

Det var det. Och med all sannolikhet hade ingen kommit ihåg transaktionerna efteråt om bolaget bakom roboten inte klagat till Stockholmsbörsen. Ärendet lämnades vidare till åklagare, som producerade en 95 sidor lång förundersökning och väckte åtal mot Skogman för otillbörlig marknadspåverkan.

Skogman fälldes i tingsrätten och dömdes till lite drygt 24 000 kronor i böter – även det en liten summa för någon som på en dag kan handla aktier för tiotals miljoner kronor.

Men Skogman överklagade, och den 4 februari kommer Svea hovrätt att ta upp fallet.

En gång i tiden var det daytraders som var snabbast på börsen – människor som John Skogman som snabbt kunde läsa igenom information och utnyttja felprissättningar för att suga upp tusenlappar här och där.

Under lite mer än ett decennium har robotar kontinuerligt tagit över handeln på världens börser. Det handlar dels om att fondförvaltare och andra klassiska investerare programmerar datorer för att långsamt köpa upp eller sälja av vissa innehav.

Men robothandel kan också avse så kallad högfrekvenshandel. Det innebär att tradingfirmor utnyttjar avancerad mjukvara och snabba överföringshastigheter för att få ett försprång gentemot andra aktörer på marknaden.

Algoritmerna är omstridda. De var en av anledningarna till den så kallade »flash-kraschen« på New York-börsen 2010, då kurserna på några minuter sjönk med nio procent för att sedan snabbt studsa tillbaka igen. I den uppmärksammade boken »Flash Boys« från 2014 argumenterar författaren Michael Lewis också för att robothandlarna i princip bara dammsuger börserna på lättfångade pengar – till men för småsparare, pensionsfonder och andra investerare.

Fördelen är att de nya aktörerna skapar likviditet. Det innebär att det alltid går att köpa och sälja aktier i börsens bolag.

Men vad händer om en människa lurar en robot?

Konflikten mellan människa och maskin är lika gammal som maskinerna själva. Den finns i konsten, i »Terminator«-filmerna och i Garri Kasparovs uppmärksammade matcher mot IBM-datorn Deep Blue. I Norge skar det sig redan 2008. Då upptäckte två investerare, att en börsrobot på aktiemäklarfirman Timber Hill betedde sig irrationellt. Varje gång någon köpte ett litet antal aktier höjde roboten kursen. De båda norrmännen pressade långsamt upp priset på aktierna i ett rederi och i ett energibolag. När de nått en viss nivå sålde de allt, och tjänade 165 000 respektive 105 000 norska kronor. De dömdes i tingsrätten till några månaders fängelse, men överklagade, och friades i Högsta domstolen.

Åtalet mot John Skogman har flera likheter. Den svenske åklagaren Jan Leopoldsson, på Ekobrottsmyndigheten, argumenterar också på samma sätt som hans norska kollega gjorde för några år sedan: att alla aktörer måste kunna lita på priset, att investerare försvinner om det blir för mycket fiffel och båg, och att det kan i sin tur leda till att samhället går miste om investeringskapital.

– Man förstör ju kursen. Ett sånt beteende har inte på en marknadsplats att göra, säger han.

En del stora investerare i Sverige har dock applåderat John Skogmans beteende. En av dem är Spiltans vd Per Börjesson. Han menar att Skogman »borde få medalj« för att han visat att börsen blivit ett kasino för robotar.

Aktörer som Fokus talat med hävdar också att Ekobrottsmyndigheten åtalat Skogman för att få pinnar i statistiken. Myndigheten har ont om pengar, har nyligen sagt upp finansmarknadsspecialister, och har i flera år fått kritik för att så få ekobrottslingar fälls.

Jämfört med exempelvis insiderbrott och svindleri är otillbörlig marknadspåverkan ett brott som går relativt snabbt att utreda. Skogman skulle då vara lågt hängande frukt.

Den kritiken avvisas dock av Jan Leopoldsson:

– Det är fullkomligt nonsens. Vårt uppdrag är att hålla rent på marknadsplatserna. Man såg ju vad som hände när Lehman Brothers gick omkull. Det är våra pensioner, vårt sparande, som finns på börsen. Om inte det fungerar drabbas hela vårt samhälle.   

Det handlar inte om mycket pengar. Ändå är insatserna onekligen uppskruvade i den här kampen.

Nästa vecka börjar andra ronden.