Lundgren valets rookie
Junilistans partiledare Nils Lundgren upprepade en replik på torgmötena i EU-valrörelsen: »Systemet är riggat för att hålla kritiska röster utanför«. Det blev ett mantra om det nya partiet som slogs på folkets sida mot etablissemanget. Under valrörelsens sista fyra dagar spurtade junilistan från tre procent i opinionsmätningarna till 14 procent i valresultat.
I september nästa år kan succén upprepas, menar några av landets ledande inrikespolitiska statsvetare. Junilistan är det enda av de tre nya partierna som kan klara riksdagens fyraprocentsspärr, bedömer de.
– Junilistan har redan väljare. Till skillnad från feministiskt initiativ och sjukvårdspartiet har junilistan faktiskt ett stort antal personer som har valt att rösta på dem, säger Marie Demker, professor vid Göteborgs universitet.
Fokus har talat med tio statsvetare, i första hand professorer, från universiteten i Göteborg, Uppsala, Lund, Umeå och Örebro samt Södertörns högskola. En majoritet av dem pekar ut junilistan som riksdagsparti efter valet.
Valet i september har utmålats som den stora kampen mellan socialdemokraterna och moderaterna. Men den centrala frågan, vilka som kan bilda ny regering, avgörs snarare av de små partiernas resultat, menar statsvetarprofessorn och valforskaren Sören Holmberg. Och där ingår nykomlingarna: junilistan, feministiskt initiativ och sjukvårdspartiet.
Än så länge har de tre partierna passat på ett klart svar om vilken regering de kommer att stödja. Men enligt statsvetarna är det junilistans ställningstagande som kommer att bli mest intressant.
– De andra partierna har för stora utmaningar att klara av före valet, säger Gullan Gidlund, professor vid Örebro universitet.
Feministiskt initiativ ses som det bredaste partiet med starkt väljarstöd i en profilfråga som blottar samma typ av ideologiska klyfta som klasspolitiken. Men samtidigt bedöms partiet ha bränt sina skepp efter interna konflikter.
Sjukvårdspartiet betraktas av statsvetarna som mest likt dagens riksdagspartier genom sin inriktning på klassisk fördelningspolitik. Men de läggs till last för att inte ha fått med alla lokala och regionala sjukvårdspartier i riksdagssatsningen, och för att vara alltför inriktade på en fråga.
Junilistan beskrivs vara mest likt ett populistiskt missnöjesparti. Partiet har dessutom stora interna problem med tunga avhopp och missnöje med maktkoncentrationen kring Nils Lundgrens person, visar granskningar i medierna. Man har vacklat i frågan om samarbete med sjukvårdspartiet. Och högt upp i hierarkin har det funnits stark kritik mot att ställa upp i riksdagsvalet.
Men flera statsvetare menar tvärtom att Nils Lundgren har hög trovärdig bland väljarna. Ytterligare andra pekar på att partiet ligger stadigt runt tre procent i opinionsmätningarna och har en stabil ekonomi genom representationen i EU-parlamentet.
– Det finns en väldig olust bland väljarna inför vårt medlemskap i EU. Det gör att jag tror att junilistan har störst chans även i riksdagsvalet, säger Leif Lewin, professor vid Uppsala universitet.
Att tio potentiellt starka partier ställer upp i valet är dock inget som garanterar en bättre representativitet i riksdagen. Konkurrensen leder snarare till att det blir färre partier än nu, bedömer Anders Sannerstedt, docent i Lund och Sören Holmberg vid Göteborgs universitet.
– Det är troligare att det är fyra, fem som kommer in än nio. Nu är vänsterpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet hotade av varje nysning från de nya partierna, säger Sören Holmberg.
