Kina byter kurs

Huvudstaden är ännu smyckad av fem miljoner krysantemer, utplacerade från torget vid Himmelska fridens port till femte ringleden och skogen av förortshöghus. Kineserna vördar krysantemum. Den är en symbol för långt liv eftersom den kan blomma sent på hösten.

I denna inramning samlades kommunistpartiets centralkommitté för att klubba de nya riktlinjerna. Samtidigt började Beijingborna återgå till vardagen efter den veckolånga ledigheten vid nationaldagen. Det är en vardag som innebär monumentala trafikstockningar, smog, febril byggenskap, mer eller mindre spekulativa lägenhetsäffärer och ett alltmer uppslukande intresse för heminredning och mode.

Bara några mil upp i bergen utanför storstaden finns det människor som lever i påtaglig fattigdom. Generellt kan de flesta av Kinas bönder inte drömma om en livsstil som Beijingbornas.

Våra bekanta ägnade centralkommitténs möte ett förstrött intresse. De är upptagna av att hitta extraknäck, att bädda för att barnen ska komma in i de bästa skolorna, och att följa med boomen på aktiemarknaden.

Bilhandlarna i Beijing säljer cirka tusen bilar om dagen, enligt uppgift från stadshuset. Varje månad kommer det 30 000 nya personbilar ut på stadens gator och bidrar till trafikinfarkten. Några ser detta som den blinda tillväxten i sin prydno.

Detta är en av många utmaningar för landets ledare när de vill minska klyftorna. Städerna har sin egen dagordning, särskilt de stora metropolerna, även provinserna har sin egen dagordning.
Därför var det många lokala ledare som drog öronen åt sig när presidenten och partichefen Hu Jintao med buller och bång avsatte partichefen i Shanghai bara ett par veckor före centralkommitténs möte.

Anledningen till att Shanghais starke man Chen Liangyu fick sparken var anklagelser om korruption. Men budskapet till andra provinsledare var tydligt. Ingen sitter säkert i sadeln och alltför vidlyftiga egna projekt kan straffa sig.

På så vis var marken beredd inför partitoppens sammandragning och faktiskt även inför den stora partikongressen nästa höst. Chen Liangyu var en tänkbar utmanare till Hu Jintao.

Staden är ett fäste för den fraktion som kontrolleras av Hu Jintaos företrädare Jiang Zemin och en symbol för den ohejdade – och ojämlika – tillväxt som Hu Jintao vill ändra på. Dess extrema yttringar är överinvesteringar och fastighetsspekulationer där stadens ledare och nyrika entreprenörer bildar ett kotteri som exploaterar stadens mark.

Chen Liangyu blev till sist farligt exponerad när han lät använda stadens pensionsfonder till chansartade investeringar i infrastruktur och fastighetsprojekt – med egna släktingars bolag inblandade i affärernas ytterkanter.

Poängen som ingen missat är att det antagligen skulle gå att nysta upp liknande härvor kring ledare i de flesta andra storstäder och provinser. Därför ser analytiker avsättningen av Chen Liangyu som framför allt en politisk manöver där korruptionen är en ursäkt för att komma åt någon.

Inte på elva år har någon så högt uppsatt ledare fallit i en öppen uppgörelse. Parallellerna med arresteringen av Beijings partichef Chen Xitong 1995 är uppenbara. Den gången var det Jiang Zemin som behövde avväpna en rival och tog korruptionen i huvudstaden till intäkt för att komma åt honom.

Hu Jintao stärker alltså sin makt. Men det intressanta är att han tog hjälp av en kraft som står Shanghaifraktionen mycket nära, nämligen vicepresidenten Zeng Qinghong. Han var Jiang Zemins högra hand under dennes ledartid, men det är en man med mycket breda kontakter.
Hu Jintao lät Zeng Qinghong söka klartecken från veteranen Jiang Zemin för att ingripa mot Chen Liangyu. Det visar att dagens president inte är enväldig och att territorierna är viktiga. Hu Jintao är tvungen att operera diplomatiskt och försiktigt.

Centralkommittén bekräftade Hu Jintaos stärkta ställning genom att upphöja hans tankar om att skapa ett harmoniskt samhälle till »doktrin« – på nivå med de lärdomar från företrädarna Mao Zedong, Deng Xiaoping och Jiang Zemin som partiet tidigare kanoniserat.

Men Beijinggmötet, som avslutades under kristallkronorna i Stora folkhallen med de högsta ledarna bakom ett hav av gula krysantemer, stärkte också Zeng Qinghongs ställning. Han utsågs att leda det dagliga förberedelsarbetet inför partikongressen nästa år, en nyckelställning som betyder att alla blir beroende av honom.

Vi kommer alltså att få se Hu Jintao styra i tandem med Zeng Qinghong – med premiärministern Wen Jiabao som regimens vänliga ansikte utåt och som verkställare av de politiska och ekonomiska riktlinjerna i allmänhet.

Hu Jintao befinner sig någonstans mitt på skalan av åsikter inom partiet. Han är inte lika öppen som Shanghaigruppen för nära samarbete med de nya privatföretagarna. Hans företrädare släppte ju till och med in kapitalisterna i kommunistpartiet.

Men Hu Jintao står samtidigt fast vid de marknadsekonomiska reformerna. Han försvarar privatiseringen av exempelvis banker och tung industri. En nationalistisk vänsterfalang anser att detta är att sälja ut strategiska tillgångar.

Presidentens ideal om ett harmoniskt samhälle går långt tillbaka i den kinesiska historien, men i dagens läge är det i första hand ett kodord för minskade inkomstklyftor och minskad rovdrift på miljön.

Situationen på landsbygden börjar bli kritisk på många håll. Bönderna släpar efter mer och mer i utvecklingen. Konflikter kring mark och skatter ledde till 87 000 protester eller incidenter under fjolåret, enligt säkerhetsministeriet.

Kommunikén från centralkommittén nämnde också korruptionen och tillgången på utbildning och hälsovård såsom »problem och motsättningar som påverkar den sociala harmonin«. Målet är en mera stabil men ändå relativt snabb tillväxt, dock inte dagens snabba takt på drygt 10 procents BNP-ökning.

Många analytiker, även kinesiska, saknar en precisering i kommunikén om hur ett harmoniskt samhälle ska kunna förenas med enpartistaten.

Politiskt har Hu Jintao hittills enbart stått för en åtstramning.