Tre av fyra vill se debatt med Sd

»Tiga ihjäl« har länge varit riksdagspartiernas strategi gentemot Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga partier. Men i valet i höstas fick Sverigedemokraterna ändå 2,9 procent av väljarnas röster och de senaste veckorna har flera ledande politiker från båda sidor om blockgränsen valt att möta sverigedemokrater i debatt. Det är bra, tycker tre av fyra tillfrågade i Fokus/SynovateTemos undersökning.

Men bland statsvetare går åsikterna isär huruvida en öppen debatt kommer gynna Sverigedemokraterna eller inte.

– Det är bra att man nu tar debatten. Det innebär att ta ansvar för demokratin. Sådana här debatter kan leda till att de etablerade partierna förlorar på kort sikt, men vinner i längden, tror Björn Fryklund, professor i internationell migration och etniska relationer vid Malmö högskola.

Andra bedömare är mer kritiska till omsvängningen.

– Sverigedemokraterna har nu fått ett definitivt genombrott. Exemplet Danmark visar att det sämsta man kan göra är att anpassa sig och gå främlingsfientliga partier till mötes, säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Han får medhåll av forskaren Carl Dahlström, som hänvisar till internationella studier som visar att högerpopulistiska partiers framgångar kommer när väljarna börjar uppfatta dem som legitima, som vilket annat parti som helst.

– I de debatter vi sett den senaste tiden har det nästan uteslutande varit invandringspolitiken som diskuterats, och det gynnar Sverigedemokraterna eftersom de är ett enfrågeparti, säger Carl Dahlström.

Experterna är överens om att taktiken från riksdagspartierna borde vara att inte låta debatten kretsa kring invandring, utan i stället prata andra politikområden.

Sverigedemokraterna använder invandrings- och flyktingfrågan som en organisationsprincip i alla samtal – oavsett vad som diskuteras. Den som går in i en debatt måste vara förberedd på detta och inte låta dem ta över samtalet, lyder rådet.

– Att Sverigedemokraterna graderar människor är en värdetanke som inte är acceptabel för en demokrat. Det är en bra utgångspunkt att börja i om man vill debattera med dem, säger Björn Fryklund.

Han är kritisk till hur Europas länder hanterat högerpopulistiska partier.

– Erfarenheten från de senaste 40 åren visar att strategin att möta främlingsfientliga partier genom att sticka huvudet i sanden inte fungerar. Tvärtom, de har blivit fler och vuxit sig allt större.

Att Sverige länge varit förskonat från ett stort, högerpopulistiskt parti beror, enligt Björn Fryklund, på att svenska politiker tagit debatten. När Ny demokrati skapades i början av 90-talet väcktes en livlig debatt där alla typer av åsikter vädrades.

– I slutändan visade det sig att Ny demokrati förlorade på det och att den toleranta opinionen vann. Då blåstes faran över och man slutade debattera, vilket ledde till att främlingsfientliga partier växte till sig igen.

Carl Dahlström är av motsatt åsikt.

– Det är just genom att inte prata om det här som Sverige under 40 års tid har klarat sig undan ett högerpopulistiskt parti. Ny demokrati var ursprungligen främst mot etablissemanget, och det var först mot slutet som de blev riktigt högerpopulistiska, vilket snabbt ledde till att de självdog, säger Carl Dahlström.

Om Danmark är en extrem, så är Belgien en annan. Där har de etablerade partierna slutit en pakt som innebär att alla förbinder sig att inte samarbeta med främlingsfientliga Vlams Blok.

Denna taktik har lett till att många väljare missnöjesröstar på just det partiet. Genom att skapa breda koalitioner som berövar väljarna alternativ så bidrar man till att ge de högerextrema partierna legitimitet. Det är en läxa som Sverige bör dra nytta av, menar de forskare som Fokus talat med.