Elisabeth Massi Fritz om malmöläkar-målet

Advokat Elisabeth Massi Fritz har varit målsägandebiträde för den 23-åriga patienten i det så kallade Malmöläkar-målet som avgjordes i måndags.

Vad tror du händer när målet kommer upp i hovrätten?

– Risken att det ska bli ett friande tror jag är minimal, med tanke på att domen är så väl motiverad. Men det finns ett stort utrymme för att det här brottet ska rubriceras som en grov våldtäkt.

Finns det tendenser i hovrätten att ofta fria i våldtäktsmål?

– Nej, däremot finns det ofta plats för subjektiva bedömningar och attityder – bevisningen värderas väldigt olika. I just våldtäktsmål har det stor betydelse vilka personer som sitter i rätten – även om det egentligen inte borde vara så.

Vad tycker du om medierapporteringen i det här målet?

– Jag tycker att det är viktigt att media täcker betydelsefulla processer av det här slaget. Samtidigt beklagar jag att vissa medier väljer att hänga ut personer med namn och bild innan de har dömts.

Hur tycker du att sexualbrotts­lagstiftningen fungerar i dag?

– Det finns i dag en bestämmelse som är avsedd att skydda kraftigt berusade eller neddrogade kvinnor i en utsatt ställning – personer som befinner sig i ett »hjälplöst tillstånd«. Men i praktiken så står vi och stampar på samma ställe som för femtio år sedan. Här måste vi se över lagstiftningen men också hur den tillämpas. Det bästa vore om vi kunde inrätta specialdomstolar för de här målen där de som dömer har kunskap om hur offer påverkas och hur gärningsmän agerar i olika situationer.

Försvarsadvokaten Per E Samuelsson hävdar att det i själva verket är de anklagade som diskrimineras och utsätts för rättsövergrepp i rättssalarna och blir oskyldigt dömda – hur ser du på det?

– Jag instämmer verkligen inte i den bedömningen. Snarare friar domstolarna hellre än fäller – i större utsträckning än de borde, anser jag.

Men i domstolen fälls ju nästan nio av tio åtalade för våldtäkt – menar du att det är åklagarna som inte åtalar tillräckligt ofta?

– Det är väldigt stor skillnad på olika åklagare. Oerfarna osäkra åklagare tenderar att oftare lägga ned åtal – som en assistentåklagare nyligen gjorde i det senaste fallet med de så kallade Stureplansprofilerna.

Skulle ett krav på samtycke från båda parter hjälpa?

– Jag är inte främmande för den tanken men befarar att det kan försvåra bevisläget ytterligare. I dag tillåts att ointressanta, irrelevanta frågor ställs i rätten – något som brottsoffer ofta upplever som kränkande. Det finns känsliga frågor som har betydelse och som ska ställas men problemet är att det alltför ofta är kvinnorna och deras sexuella vanor som ifrågasätts och utreds utan att det har någon relevans för den juridiska prövningen.

Vad kan man göra åt det?

– Det handlar om att rättens ordförande bör markera att vissa frågor faktiskt inte hör dit – något som tyvärr sker alltför sällan.

Den här debatten har ändå pågått i flera år – hur tycker du att attityderna inom rättsväsendet har förändrats under den tiden?

– När det gäller sexualbrott finns det attityder som det kommer att ta flera generationer att förändra.

– I dag finns det väldigt duktiga jurister som dömer – och det är dem man vill ha i den här typen av mål. Sedan finns det dessvärre domare som man definitivt inte vill ha – folk med förlegade attityder som sitter med den här makten. Men det här är inte något man talar mycket om.

Vad kan det vara för attityder?

– Det handlar om skuldbeläggande av kvinnor – med fokus på deras sätt att klä sig, att dela taxi med någon eller att ha sex med någon man inte känner. Det är helt fel – det som är frivilligt är förstås tillåtet på samma sätt som ett nej är ett nej oavsett vilken stil och klädsel man har.