Kinas år: Växande armé på offensiven

En krispigt kall novembernatt samlas 140 soldater nedanför en Boeing tillhörande flygbolaget China Southern.

Flygplatsen ligger i Zhengzhou, 700 kilometer sydväst om Beijing. De utvalda mannarnas blickar är spända under de blå FN-baskrarna. Om bara ett par minuter ska truppen, som tillhör Folkets befrielsearmé, lämna kinesisk mark för att lyfta mot Nyala i Sudans våldsdrabbade Darfurprovins. Den kinesiska truppen utgör avantgardet i den 26 000 soldater stora FN-trupp som säkerhetsrådet beslutat skicka till området. Uppdraget är återuppbyggnad av vägar och broar samt att sätta upp enklare baracker åt människorna som är på flykt.

– För oss kineser är detta ett enormt betydelsefullt uppdrag. Vi tar vårt ansvar för att finna en lösning på konflikten. Beijing har övertalat sudaneserna att fortsätta samarbeta med FN och försöker verkligen agera som en positiv kraft, säger Xin Hua, forskare vid Beijings institut för internationella studier.

En sak förvånar även de kinesiska journalisterna som samlats på flygplatsen: två av generalerna som kommit för att vinka av sina soldater bär fortfarande den karaktäristiska bruna uniformen à la Mao, som symboliserar att de varit i tjänst i minst ett halvsekel. Övriga bär buteljgröna dubbelknäppta uniformer och blänkande svarta skor som för tankarna till den amerikanska arméns klädstil. Att de gamla Maouniformerna fortfarande finns kvar beror på svårigheten att nyekipera 2,3 miljoner soldater på kort tid. Tre miljoner om man räknar in militärpolisen.

Arméns enda officiella uppgift är att bevaka Kinas gränser till de 14 grannländerna och dess 18 000 kilometer långa kustremsa, samt vara beredd på ett eventuellt anfall från Taiwan. Visserligen är antalet soldater inte så stort om man slår ut dem på den totala befolkningen: en per 433 invånare, jämfört med en på 157 i Frankrike. Men Kina rustar nu för fullt för att komma ikapp framför allt USA.

Militärbudgeten har under många år ökat med i snitt 10 procent per år. Men för ett år sedan meddelade kommunistpartiet att ökningen i år kommer att uppgå till hela 18 procent. Kina hade i fjol en militärbudget på 45 miljarder dollar, men det är en siffra som Pentagon anser är kraftigt underskattad: den korrekta siffran är snarare 105 miljarder dollar, enligt den amerikanska försvarsmakten. Och enligt CIA är summan mångfalt högre. Michael McConnell, chef inom den amerikanska underrättelsetjänsten, säger att Kina strävar efter att nå upp till USA:s nivåer på 645 miljarder dollar.

Ett viktigt led i upprustningen är att modernisera armén. Kommunistpartiets militära utskott blev brutalt medvetet om landets efterblivna militärteknik för mer än 15 år sedan, under det första Gulfkriget. Det var då ledningen beslutade att uppgradera arméns flygflotta med ryska förstklassiga jaktplan.

Satsningen blev dyr och tärde hårt på krediterna, eftersom militären tvingades att köpa allt material i utlandet. De kinesiska ingenjörerna var bättre på att kopiera befintlig teknik än på att utveckla egen. Sedan vapenembargot från väst inleddes 1988, och massakern på Himmelska fridens torg skedde året därpå, har Kina inget val. Ryssland är den enda tänkbara handelspartnern, och elektronik, som är nyckeln i all modern vapentillverkning, är inte ryssarnas starkaste sida.

Ytterligare en aspekt av militariseringen som det talas tyst om från regeringshåll är den del av den kinesiska armén som endast sysslar med missiler, bland annat kärnvapenbestyckade sådana. Kina har också köpt in stora mängder konventionella missiler, åtminstone 700 av dem är riktade mot Taiwan, och antalet ökar med ett 100-tal per år.

Det är också närmast Taiwan de kinesiska fotsoldaternas elitförband har installerats, och de har sällskap av både flygplan och marinflotta. Flottan består bland annat av 13 ryska ubåtar och 14 kinesiska. Ytterligare tio inhemska håller på att tillverkas. Den kinesiska marinen har också till uppgift att garantera säkerheten för de tankers som förser landet med olja och andra förnödenheter, även om den i nuläget knappast är stark nog för att verkligen fullgöra den uppgiften i ett krisläge.

Att budgetprioriteringen legat på att höja kvaliteten på det vapenteknologiska området innebär att fotsoldaterna blivit lidande. De utgör 70 procent av de totala styrkorna men deras tekniska utrustning är långt under den nivå som västerländska trupper befinner sig på. Datautrustning och informationsteknologi släpar efter.

– Det ligger minst 20 år framåt i tiden och försvårar för kinesiska truppers medverkan i internationella fredsbevarande insatser, säger en anonym militär expert.

Kinas kärnvapen

Beijing hävdar att landets kärnvapenarsenal är den minsta bland kärnvapenstaterna.
USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina räknas som officiella kärnvapenstater. Indien och Pakistan har gjort provsprängningar och även Israel anses ha kärnvapen. Irak, Iran och Nordkorea misstänks för att utveckla kärnvapen.

Källor: FOI, Svenska Freds

Mer ur reportaget:

Harry Potter får konkurrens
Industrin bygger egna varumärken
Tid för upprättelse
Global människohandel
Med rätt att döda
Martin Ådahl: Råttans år