Babybacklash

Det jäser i Sverige. Är man kvinna och i fertil ålder så är det stor chans, eller risk, beroende på hur man ser det, att man har en högkonjunkturkryddad bulle i ugnen. Barnen är på god väg att ta över det offentliga rummet. Både medierna (barnsajter, föräldraforum och nannyprogram) och det rent fysiska rummet (nya dagis i varje gathörn och föräldralediga i lattetörstiga flockar).

Det senaste exemplet är förstås den hyllade dokuserien »Barnmorskorna«, som får alla att snyfta i kapp med de nyförlösta föräldrarna. Ett mer extremt tecken på samma tema är att hard core-kristna organisationen Levande familjer i helgen ordnar europeisk äktenskaps- och familjekonferens i Stockholm med den ödmjuka titeln »God’s Plan«.

För balansens skull känns det ändå lite skönt att det finns tecken på en växande motståndsrörelse. En gerilla, om man så vill. Barnmotståndarnas Che Guevara heter Corinne Maier, det kommunistiska manifestet har bytts ut mot hennes bok »No Kid. 40 skäl att inte skaffa barn«. Tvåbarnsmamman gillar att provocera och det lyckas hon rätt bra med när hon konstaterar att hon ångrar sina två barn. Boken borde ha goda förutsättningar att bli en bibel bland medlemmarna i föreningen No Kidding. Genom det amerikansk-kanadensiska nätverket träffas barnfria vuxna som tröttnat på reproduktionshetsen och som medvetet valt att inte föra sina gener vidare. På hemsidan skrattar knubbiga vuxna klädda i likadana t-shirts i kapp mot kameran likt en förvuxen dagisklass.

Cirkeln är sluten.