Gud på internet

Flickan som läspar fram psalm 23 från Gamla Testamentet, den om att gå genom dödsskuggans dal, är kanske fem år gammal. På hennes tröja står det »princess«. Solen lyser in från ett köksfönster.

»Surely?«, frågar hon sin pappa bakom kameran. »Surely«, svarar han. Flickan fortsätter.

I dag är hon, tillsammans med fenomen som Lonelygirl15 och massor av gulliga katter, en av världens stora webbvideostjärnor.

Videon »Little Girl and Psalm 23« har setts fem och en halv miljon gånger. Inte på Youtube, utan på Godtube, som när den lanserades officiellt i augusti direkt blev USA:s snabbast växande sajt. I dag har man över tre miljoner unika användare per månad.

För drygt två år sedan läste Chris Wyatt, en före detta tv-producent och internet-entreprenör som just blivit kristen efter en tuff period i livet, en undersökning som visade att 35 procent av USA:s kristna kommer att gå till kyrkan 2025, jämfört med 70 procent i dag.

– Det är den typen av statistik som hade startat fyrverkerier om den hade kommit fram i en kommersiell industri, sade Wyatt till ABC News, precis efter att han med hjälp av sin nystartade kristna marknadsföringsbyrå skapat just denna kommersiella plattform: en Youtube-klon där användarna kan titta på video, chatta eller träffas vid en »bönevägg«.

I dag har Godtube fått med sig de flesta amerikanska megakyrkor och andra stora kristna organisationer. Man sträcker ut handen till mindre församlingar, som alla ska kunna få sin egen sida på sajten – sin egen virtuella kyrka. Godtube säljer annonser och information om sina användare till de kyrkor som involverar sig.

– Vi kallar det inte att gå till kyrkan, utan att själv vara kyrkan, säger Jason Illian, Godtubes chef för webbstrategi. Han har tidigare skrivit böckerna »Undressed: The Naked Truth about Love, Sex, and Dating« och »MySpace MyKids: A Parent’s Guide to Protecting their Kids and Navigating MySpace«, båda riktade till kristna föräldrar och ungdomar.

– Annonser är majoriteten av vår inkomst, men vi vill ännu hellre vara partners med företagen. Kristna människor köper också skor och går på bio. På You-tube kan vem som helst ladda upp vad de vill, mjukporr eller obscent språk. Vissa personer har värderingar som innebär att de kanske inte vill ha svärande i sitt hushåll. Vi ger dem en möjlighet.

Illian berättar att sajten inom de två närmaste månaderna kommer byggas om, för att mer likna sociala nätverk som Facebook och Myspace än Youtube. Det är vad deras partners egentligen efterfrågar.

Godtube påstår sig i dag vara den mest trafikerade kristna sidan på internet, men man är inte ensam om att se potential hos en religiös publik. Mychurch.com och Mypraize.com är andra Myspace-kloner. Muxlim.com siktar på muslimer som vill fildela och ladda upp videor. Conservapedia.com är den amerikanska kristna högerns svar på Wikipedia.

En taleskvinna för Spark Networks, ett företag som bygger dejtingsajter för judar, katoliker, mormoner och sjundedagsadventister, berättar för tidningen Forbes att »Om folk delar en tro betyder det så mycket mer än om de delar ett intresse för golden retrievers eller något«.

– I mediekulturen finns det just nu i allmänhet en stor rörelse mot nischer. Godtube är ett exempel på det. Genom att skapa ett eget hörn och med hjälp av ny teknologi dra folk dit, kan man också få ut sitt bakomliggande budskap, säger Heidi Campbell, professor i kommunikation från Texas som studerar länkar mellan ny media och religion.

Andra amerikanska kommunikationsforskare, som Stephen Leary, har jämfört religionens tidiga steg ut på nätet med hur den första bokpressen gav möjlighet att distribuera religion till vem som helst och hur den katolska kyrkans monopol därigenom bröts. Leary tror att internet har samma möjlighet att ändra sätten folk tror och ber på.

Heidi Campbell ser snarare hur troende använder internet som ett komplement till att träffas i kyrkan. Mia Lövheim, en svensk forskare som studerat ungdomar och religion på nätet, håller med. Hon berättar hur religiösa communities fyller en viktig funktion hos svenska troende ungdomar.

– Man visar att man är modern, att man är normal. Att man inte är teknikrädd eller okunnig om andra människors ungdomskultur.

Att ens tro är något som, precis som allt annat, kan finnas på internet.

– I dag har vi ju en minskande trend av folk som söker sig till organiserad tro. Men de som gör det kan få en ytterligare anledning att stanna kvar tack vare sajter som Godtube.

På Godtube finns det väntade »ungdomliga« innehållet: kristna rappare, en cover av Sir-Mix-A-Lots »Baby Got Back« (»Baby Got Book«), gulliga barn och djur som sjunger. Där finns också en man som bevisar Guds existens genom att föreläsa om bananens snillrika design. Bananen, säger han, är »ateistens mardröm«.

Godtube har, precis som Youtube, förmågan att sätta ljuset på de något mer skruvade dragen hos sina användare. Man måste stå ut för att synas.

Under mitt samtal med Jason Illian, strategen från Godtube, påstår jag att sajter som hans, som drar religionen in i dagens individfixerade internetsamhälle, kanske på sikt kan förändra synen på tro som något som för människor samman i den riktiga världen.

Illian påpekar snabbt att de »bara vill jobba med hur man håller kontakten även efter söndagens gudstjänst«, att »Godtube försöker träffa folk där de är« och att de aldrig har velat ersätta kyrkorna.

Alla är överens om att dessa sajter fungerar just så i dag, som ett komplement. Publiken vill se en liten flicka traggla sig igenom psalmer av samma anledning som man vill titta på gulliga djur. Men Godtube är inte ett idealistiskt projekt skapat för att stödja amerikansk religion, utan ett medieföretag med en noggrant utarbetad affärsplan. Kanske man på sikt kan tänka sig att vara en kyrka också? Det är nog där den riktigt stora affären ligger.

Läs mer på fokus.se om: Religionens revansch, gud på universitetet, intervju med ärkebiskopen, de nya ateisterna.