Posten privatiseras

Någon minut efter elva i tisdags fick näringsutskottet oväntat besök. Maud Olofssons statssekreterare Ola Alterå kliver in och ber att få ordet en kort stund. För de häpna riksdagsledamöterna berättar han att den svenska och danska Posten ska slås samman. Han beklagar att de ytterst ansvariga för statens bolag får kännedom om affären så sent, men att han ändå vill informera dem innan nyheten offentliggörs en timma senare. Sedan hastar han vidare till ett lika överkört trafikutskott.

Kvällen innan träffade Eva-Lena Jansson sina gamla brevbärarkompisar hemma i Örebro. Hon hade lovat att komma till fackmötet och berätta vad politikerna tänker om Posten och framtiden. Hon om någon borde ju veta. 2006 kom hon in i riksdagen för socialdemokraterna och som nykomling blev hon suppleant i både trafik- och näringsutskottet. Tidigare satt hon i fackförbundet Sekos förbundsstyrelse som de postanställdas högsta företrädare.

– Vad dum jag känner mig. Mina gamla jobbarkompisar tror förstås att jag visste om affären men satt och lurade dem i måndags. Men vi är totalt rundade och har inte fått minsta vetskap. Och Alterå sade förresten inte ett ord om planerna på att börsnotera Posten. När jag fick höra det fick jag ett blodtryck utöver det vanliga, säger hon.

Beskedet om svenska och danska Postens samgående kom som en överraskning för alla.

– Vi är rätt duktiga på att hålla tyst och har hanterat processen i en trång krets. Men företagsledningarna har arbetat med frågan i över ett år, säger Postens kommunikationsdirektör Per Mossberg.

Initiativet kommer från de båda företagsledningarna och är ett led i Erik Olsson tillväxtstrategi. Affe Mellström är Sekos företrädare i koncernstyrelsen. Han säger att skälet till affären är att både den svenska och danska Posten är hårt trängda från sina grannländer. Tyska Posten är en stor spelare på den danska marknaden för logistik. Och svenska Posten pressas av norska Postens dotterbolag, det tidigare svenska City Mail.

– City Mail tar andelar i städer som Uppsala, Eskilstuna eller Västerås och vi får övertalighet, säger Affe Mellström.

De senaste tio åren har Posten gjort sig av med tusen anställda om året.

Norska Posten köpte nyligen in sig i finska Postens printverksamhet. Det har lett till spekulationer om ett samgående mellan norska och finska Posten.

– Norrmännen drev svenskar och danskar i armarna på varann. Och det ska vi tacka dem för, den här strukturaffären är nödvändig och bra, säger Affe Mellström.

Men det håller inte hans tidigare kollega i Sekos förbundsstyrelse, Eva-Lena Jansson (s), med om. Hon tror att regeringen har fler överraskningar för Posten:

– Nej, jag är jättekritisk och tycker att facket tänker fel. Jag är övertygad om att regeringen redan nästa år säljer hela Posten med hänvisning till att EU 2010 avreglerar postmarknaden. Alternativet är att företaget börsnoteras som regeringen nu talar om.

Hon befarar att både Postens anställda och medborgarna blir förlorare på en privatisering:

– Posten är det enda företag som möter medborgarna varje dag. Det tror jag inte blir fallet på en avreglerad marknad. Nu får vi in riskkapitalister i en statlig infrastrukturverksamhet.

Eva-Lena Jansson fruktar att Posten kommer att agera som Telia gjorde mot de tidigare televerksanställda:

– De fick behålla sina löner och anställningsvillkor när Televerket blev Telia. Sedan sålde Telia verksamheter till privata bolag som Flextronics och senare Relacom. Då försämrades villkoren kraftigt och många förlorade jobben.

Posten går nu mot konsolidering i fyra dotterbolag: Posten Sverige, Posten Danmark, ett logistikbolag och blankettbolaget Strålfors.

Kommunikationsdirektör Per Mossberg avfärdar farhågorna om sämre service till medborgarna efter en privatisering:

– Samhällsuppdraget påverkas inte av ägarformen. Det regleras i FN-stadga, EU:s postdirektiv och i vår nationella postlagstiftning. Och ett privat ägt företag måste se till att ha god service åt kunderna.

Samtidigt har Erik Olsson redan tidigare, långt innan riskkapitalisterna kom in i bolaget, sagt att det inte är självklart att svenska folket ska få post fem dagar i veckan. Ingen av affärens arkitekter har heller förklarat varför detta är bra för de befintliga kunderna. Varför måste Posten växa i Europa när verksamheten har en bra vinst inom sitt lokala kärnområde? Om det inte är så att slutmålet redan är inofficiellt fastslaget, att staten säljer ut helt och hållet. I så fall är det logiskt att ha en tillväxtstrategi, annars vill ingen köpa.

Det finns också nordiska paralleller med statliga bolag som antyder att kundernas intressen inte alltid står i centrum. Vattenfalls framgångsrika erövringståg i norra Europa har skapat stora vinster åt ägaren staten, men knappast lägre priser för kunderna. Och skandinaviska delstatliga SAS är närmast sönderslitet av nationella maktkamper och konflikter.

Affären i korthet

Posten AB går samman i ett gemensamt bolag med Post Danmark, som har 21 163 anställda, omsatte 12,1 miljarder kronor i fjol och gjorde en vinst på 700 miljoner. Riskkapitalbolaget CVC Capital Partner äger 22 procent av danska Posten och tillsammans äger de båda 50 procent av belgiska Posten.

I det nya bolaget får svenska staten 58,2 procent av kapitalet, danska staten och CVC 38,8 procent och de anställda 3,0 procent.

Styrelseordförande blir danska Postens ordförande Fritz H Schur, som också är ny ordförande i SAS. Vd blir svenska Postens vd Erik Olsson.

Läs mer på fokus.se om: Privatiseringen av posten, utförsäljningen av Vin & Sprit.