Linda Skugge provokatör och vd

Vem är Linda Skugge, personen bakom mediemasken? Ungefär det där ville jag ta reda på och bokade en lunch. Men redan efter första tuggan blir det stopp.

– Jag har inget att säga. Om det är mig som privatperson har jag inget att tillägga. Jag har inget intressant att komma med, säger hon och drar handen genom det svarta håret.

Det hela är lite underligt. Här sitter en av Sveriges mest kända debattörer – älskad, hatad – som alltsedan hon började skriva krönikor om musik i Expressen 1993, lagt ut orden om det mesta. Men om sig själv har hon inget att säga. Det här vet vi: Hon upptäckte det då okända indiebandet Broder Daniel tidigt i sin karriär. Hon dissade sin omvärld som ingen annan – tråkiga vuxna som gick på parmiddagar, pundiga frisörer som trodde de var konstnärliga, brudar som sminkade sig som porrstjärnor. Hon stod på tjejernas sida, var råfeminist och redaktör för den uppmärksammade antologin »Fittstim«. Hon raljerade över författaren Björn Rane­lids läppglansläppar. Hon skapade rubriker när hon lät sig fotas med oansad bikinilinje för tidningen Bon.

Men sedan hände något. Hon blev tråkig vanlig svennemorsa och flyttade till radhus i Sollentuna. Och för snart tre år sedan slutade hon, råfeministen Linda Skugge, att kalla sig för feminist.

Nu driver hon boksajten Vulkan tillsammans med Sigge Eklund, skriver krönikor i tidningar som Amelia, Chic, Icakuriren och Svenska Dagbladet, och gnäller på skatterna i Skattebetalarnas tidning. Det finns de som tycker att hon sålt sin själ och blivit högerspöke.

– Ha ha ha. Jag har alltid varit konserva­tiv, men aldrig röstat på kristdemokraterna.

Hon tycker att det är roligt att folk tror att de vet saker om henne.

– Man ger ju så här lite av sig själv, säger hon och visar med pekfingret och tummen. Det är det som är det fina med att blogga. Alla bloggare bara sitter och hittar på. Ha ha.

Vid en genomläsning av Linda Skugges krönikor är det svårt att förstå att folk blev så uppretade. Humorn är så påtaglig. Ta till exempel hennes sågning av Anna Maria Corazza Bildt, som i en intervju sagt att jämlikheten drivits för långt i Sverige. »Det finns ett ställe där man kan stoppa upp sådana där åsikter som Corazza har, i RÖVEN«, skrev Skugge. Eller när hon gick på Nobelfesten för några år sedan och jämförde kalvfilén med torra bajskorvar. Mejlboxen svämmade över av arga brev. Men Linda Skugge bryr sig inte om sina belackare. De hon bryr sig om är de unga tjejerna. Pubbeungarna. De som skär sig och slutar äta. De som ingen ser. Hon får massvis med brev.

– Brev där de skriver »Linda du såg mig när jag var tio, nu är jag 18, jag vill bara säga tack«. Jag har tagit hand om dem. Miljarder. Jag blir helt matt. Ha ha.

Hon blir plötsligt allvarlig och tittar mig rakt i ögonen.

– Du skulle se min mejlbox. Jag är inte hatad. Jag är inte det.

Linda Skugge kan inte säga nej när unga behöver hennes hjälp. Senare i veckan ska hon träffa en tjej som förlorade sitt syskon i tsunamikatastrofen. Nästa vecka är det någon annan …

– Det är bland annat därför jag har så jävla lite tid. De här människorna är så snälla och om ingen ser dem då måste jag se dem. För jag lever mig in i hur det var när jag var ung. När jag var ung hade jag ingen, och nu ska fan de här tjejerna ha någon.

Linda Skugge återkommer gång på gång till hur ont om tid hon har. Att jobba, tjäna pengar och ta hand om de tre döttrarna – 8, 5 och 2 år – är vad hon hinner med.

– När det är fredag åker jag hem och lagar pannbiffar till barnen.

Hon säger att hon knappt umgås med någon. Vännerna är få.

– Jag brukar ringa dem från bilen på väg till förorten. Men jag har verkligen inte något behov av att träffa människor. Barnen tar som sagt all tid …

När det kommer till pappors roll att ta hand om sina avkommor gör hon sig inga illusioner. Pappor är överlag som ett skämt. Talar hon av egen erfarenhet? undrar jag och syftar på hennes make, musikern Johan Skugge.

– Jag pratar inte om honom i tidningar. Det enda jag kan säga är att män gör kons­tiga saker. Jag har en vän som är runt 25 som blev lämnad av sin man när hon var i nionde månaden. Har det någonsin hänt att en kvinna skulle lämna en man i en liknande situation?

Fortfarande upprörs många över att Linda Skugge har slutat kalla sig för feminist. Är det något hon står fast vid?

– Ja, men jag är fortfarande väldigt fördomsfull mot män. Tjejer ska försörja sig själva så de står helt fria från männen.

De sociala frågorna har alltid engagerat. Just nu skriver Linda Skugge på en pjäs om ungdomsvård som sätts upp på Göteborgs Stadsteater nästa vår. Hon har en del egna erfarenheter att ösa ur. Under grundskoleåren i Sollentuna hörde våldtäkt, knivslagsmål och fylla till vardagen.

– Jag var den snälla tjejen och jag var livrädd. Jag gömde mig i tolv år. Trots att jag hade alla rätt på proven fick jag ändå dåliga betyg, för att jag var svag i det muntliga. De betygsatte min personlighet.

För att vara en person som absolut inte vill prata om sig själv har mediemasken krackelerat, något. Där bakom skymtar Linda, Linda Skugge, som en gång hette Norrman och var argast i världen.