Politisk passivitet om nazisternas konststölder

Nazisternas konstplundring har få historiska motstycken. Enligt en uppskattning stals cirka 650 000 konstverk och av dessa beräknas 110 000 fortfarande vara försvunna. Det samlade värdet på konstskatten uppgår till mellan 10 och 30 miljarder dollar.

Siffror som dessa är bra att ha i minnet när man läser artikeln i senaste Fokus, om den utdragna tvisten om målningen »Blumengarten« mellan arvingarna till den tysk-judiske affärsmannen Otto Nathan Deutsch och Moderna Museet i Stockholm.

För elva år sedan undertecknades de så kallade Washington-principerna, om hur konst som stals under nazitiden ska återbördas till sina ursprungliga ägare. Den gången var Sverige på plats, bland annat representerad av [[Pär Nuder]], då statssekreterare under [[Göran Persson]].

Inom ramarna för sitt EU-ordförandeskap arrangerar Tjeckien i sommar en andra konferens, där principernas effekt ska diskuteras. Häromdagen ringde jag en tjänsteman på UD som förklarade att frågan om det svenska deltagandet skickats uppåt i hierarkin, till den politiska ledningen. Nästa samtal gick till en pressekreterare i [[Carl Bildt|Carl Bildts]] närhet, som lovade att nysta i frågan om hur den svenska delegationen kommer att se ut och vem som har ansvar för den.

Sedan dess har det varit tyst. Och samma mönster i kontakterna med kulturdepartementet.

Anledningen till att de inte har ringt tillbaka är antagligen att det inte finns så mycket att berätta. Passiviteten är slående jämfört med USA:s utrikesdepartement som för någon vecka sedan arrangerade ett förberedande möte i Washington.

I ett brev till kulturminister [[Lena Adelsohn Liljeroth]] skriver advokaten David Rowland, som företräder »Blumengarten«-arvingarna, att nästa steg i tvisten med Moderna Museet kan bli att lyfta frågan i Prag. Att döma av den indignation som redan för många månader sedan hördes från kretsar som är engagerade i frågan om nazisternas konststölder, så tror jag inte att det kommer att behövas. »Blumengarten« blir helt säkert ett av de konkreta diskussionsämnena i sommar. Och den svenska regeringen tycks inte ha börjat fundera över vem som ska vara där och svara för Sveriges tolkning av Washington-principerna.