Fler får tillgång till vaccin

Fredagen den 27 mars var historisk. Ur ett fraktplan på flygplatsen utanför Rwandas huvudstad Kigali lastades kartonger med 1,6 miljoner doser av vaccinet Prevenar som ska skydda rwandiska barn från hjärnhinneinflammationer och lunginflammationer till följd av invasiv pneumokock-infektion – en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga i världens fattigaste länder.

Det märkvärdiga i ögonblicket var att ett så modernt preparat nådde ett utvecklingsland så kort efter att det introducerats. Prevenar lanserades i USA år 2000 – och infördes i det svenska barnvaccinationsprogrammet så sent som den 1 januari i år.

Historiskt har det annars tagit 15-20 år för nya vacciner att sprida sig från den priviligierade världen till utvecklingsländer som Rwanda.

Men under de senaste åren har något radikalt börjat hända. Flera av de stora läkemedelsbolagen har närmat sig snabbväxande ekonomier, som Indien, Kina och Brasilien. Plötsligt finns det en marknadspotential där. Och med intresset har det följt en öppnare attityd mot andra utvecklingsländer.

Många läkemedelsbolag har stuvat om i sina strategier. Ett exempel är att världens största läkemedelskoncern Pfizer – som nyligen köpte det amerikanska bolaget Wyeth, som skänkte Prevenar-doserna till Rwanda – för ett år sedan tillkännagav en plan där »emerging markets« framhölls som särskilt intressanta för framtiden.

Om marknadspotentialen inte finns, som i de fattigare länder, så får man konstruera den genom att tillföra pengar som attraherar läkemedelsbolagen. Det är denna logik som organisationen The Global Alliance for Vaccines and Immunization, Gavi, byggt sin verksamhet kring.

– Jag är förstås påverkad av var jag jobbar, men det är klart att vi har haft betydelse för den här utvecklingen. Sedan vi startade vår verksamhet 2001 har mycket förändrats, säger Jon Pearman på Gavis sekretariat i Genève.

Det vore dumt att avfärda det han säger som skryt. Organisationen har snabbt blivit en betydande aktör i kraft av sina ekonomiska resurser. Dess övergripande syfte är att sprida modernt vaccin till världens minst utvecklade länder och på så vis bidra till millenniemålen att sänka dödligheten bland barn yngre än fem år med två tredjedelar.

Gavi finansieras bland annat av EU-kommissionen, enskilda nationer (Sverige är en av de största givarna) och fristående donatorer som Microsoft-grundaren Bill Gates och hans hustru Melindas stiftelse.

Enligt en bedömning av Världshälsoorganisationen, WHO, har 3,4 miljoner människors liv sparats sedan millennieskiftet, tack vare Gavis verksamhet. Men i ett stort perspektiv är det inte tillräckligt. Världens ojämlika tillgänglighet till vaccin är fortfarande slående. Vid ett seminarium i förra veckan gjorde Gavis högste chef Julian Lob-Levyt ett uttalande riktat till världens ledare som i sommar samlas vid G8-mötet i Italien:

»Hur kan regeringar satsa triljoner dollar på att rädda banker och samtidigt ignorera situationen för de barn i utvecklingsländer som dör av sjukdomar som hade gått att förhindra? Om G8-ländernas ledare inte agerar nu kommer vi inte bara att ställas inför en finansiell, utan även en moralisk kris. Och för världens ledare kommer det inte att vara möjligt att hävda att de inte visste bättre.«

När Wyeth skänkte bort sina doser med Prevenar pekade Gavi ut Rwanda som ett av två utvecklingsländer med tillräckligt utbyggd infrastruktur för att klara av att hantera ett så avancerat vaccin (det andra landet var Gambia). Men förutom detta har organisationens verksamhet hittills handlat om att sprida redan beprövade och väletablerade vacciner till utvecklingsländerna. Nästa steg, som inleds inom några månader, blir att på allvar ge de modernaste vaccinen spridning – till priser som ligger långt under de nivåer som välmående länder betalar.

– I stället för att sälja 30 miljoner doser av ett vaccin kan läkemedelsbolagen sälja 130 miljoner doser – och samtidigt göra det rätta, säger Jon Pearman.

Mycket talar emot att läkemedelsindustrin ska »göra det rätta«. Det finns annat som lockar mer. Förutom att industrin historiskt inte har sett utvecklingsländer som potentiella marknader – snarare som högst tänkbara tjuvar som inte drar sig för att kränka bolagens patent – har dess generella intresse för vaccin mattats avsevärt.

I mitten av 60-talet sysslade närmare 30 företag med utveckling och tillverkning av vaccin. I dag ägnar sig knappt en handfull åt det. Förklaringen, menar bedömare, vilar på ekonomiska grunder; vaccin är dyrt att utveckla och går sedan bara att sälja i begränsad mängd (mottagarna behöver ju bara en eller ett par sprutor). Dessutom säljs vaccin oftast till offentliga upphandlare, vilket gör det svårt att pressa priserna uppåt.

Medicin för att bota, lindra eller hålla en kronisk sjukdom stången är däremot en annan historia; den går att sälja i större volymer. Dessutom köps den till stor del på en konsumentmarknad, vilket gör det lättare att hålla priserna uppe. Och konsumtionen kan stimuleras med reklam – enligt WHO lägger läkemedelsindustrin en tredjedel av sina intäkter på marknadsföring, vilket är ungefär dubbelt så mycket som dess investeringar i forskning och utveckling.

Försäljningen av Prevenar, 2000-talets mest inkomstbringande vaccin, är ungefär en miljard dollar per år i USA. Medan preparat mot håravfall, högt blodtryck eller vikande potens årligen ofta inbringar runt sju miljarder dollar eller mer. Det mest extrema exemplet är intäkterna från kolesterolsänkaren Lipitor som 2005 var större än intäkterna från hela den globala vaccinmarknaden.

Medicinernas kommersiella kraft syns i de stora bolagens utbud; de storsäljande produkterna finns i olika varianter från flera tillverkare som slåss om konsumenterna, medan några av världens viktigaste vacciner bara tillverkas av ett enda eller möjligen två företag.

De senaste årens ansträngningar att skapa marknader i utvecklingsländer är därför något mycket positivt, menar Hans Rosling, professor i folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet. Industrin får konkurrens från de framväxande ekonomierna som har resurser och kunskap för att själv tillverka – men knappast utveckla – vaccin. Priserna kommer att sjunka, men marknaden växa.

– Kritik från vänsterhåll gör ofta gällande att läkemedelsbolagen är för kommersiella. Men det är inte mindre marknadsekonomi som behövs, utan mycket mer, säger Hans Rosling.