Ingen chans mot Migrationsverket

Livet kunde varit så annorlunda för Sherzai Khan. Som son till föräldrar med lantegendomar och inflytande var vägen utstakad: skola, universitet, fint jobb och markägare i den bergiga, böljande Paktikaprovinsen. Men Afghanistans inbördeskrig och uppslitande moderna historia kom emellan. För fem år sedan var läget akut; hans pappa hade mördats, mamman och tre yngre systrar försvunnit. Sherzai Khan fick i stället ta vägen över bergen, till fots, han tror att det var till Uzbekistan, där människosmugglare satte honom på en lastbil. En månad senare, den 29 april 2004, anlände han till Sverige.

Nu befinner Sherzai Khan på hemlig ort, men låter sig intervjuas hemma hos en vän där det bjuds på afghanskt te med den afghanska tv-kanalen Ariana i bakgrunden. Han har gått under jord av rädsla för att skickas tillbaka till Afghanistan – i hemprovinsen rasar konflikten mellan talibaner och regeringsstyrkor och i Kabul väntar guvernören som hotat honom till livet och vill åt familjens egendomar. Hans asylärende hos svenska myndigheter har tröskats i ett par år och förra året fick han avslag på sin ansökan om prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen.

– Jag skulle vilja förklara min sak för Migrationsöverdomstolen och få den prövad på ett rättvist sätt, säger han.

Det är han inte ensam om. Nära nog varje person som får avslag på sin asylansökan överklagar till migrationsdomstol och sedan till Migrationsöverdomstolen. Förra året var det nästan 12 000 personer som överklagade till Migrationsöverdomstolen. 102 fick prövningstillstånd.

Sedan Migrationsdomstolen inrättades i mars 2006 har allt fler överklaganden inkommit varje år, och det är tydligt att enskilda har svårare att få prövningstillstånd än Migrationsverket. Sett över hela perioden från domstolens inrättande fram till årsskiftet, har de enskilda fått sin sak prövad i ungefär vart hundrade fall, medan Migrationsverket får vart fjärde överklagande prövat.

– Det är bekymmersamt att det är så svårt för enskilda att få prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen, säger Advokatsamfundets general­sekreterare Anne Ramberg.

Hon pekar på två problem. Dels medför det viss rättsosäkerhet för den enskilde eftersom den lägre instansen, de tre migrationsdomstolarna, har utvecklat olika praxis på olika håll i Sverige. Dels har det inneburit att det råder brist på prejudikat från Migrationsöverdomstolen: det finns helt enkelt behov av att tolka den nya lagstiftningen och att klargöra och utveckla rättsområdet.

Svårigheten för enskilda att få sina överklaganden prövade i Migrationsöverdomstolen är en av de frågor som kan komma att uppmärksammas när regeringens utredare Bertil Hübinette kommer med sin utvärdering av asylprocessen i slutet av juni. Men redan nu reagerar många på obalansen. En av dem är den mångårige flyktingadvokaten Hans Bredberg som betecknar enskildas möjligheter att få sin sak prövad i Migrationsöverdomstolen som »obefintliga«.

Att det råder viss obalans mellan prövningstillstånd till enskilda och Migrationsverket har flera rimliga förklaringar. Migrationsöverdomstolen får bara ta upp mål som har prejudikatvärde eller om det har förekommit allvarliga fel under processen. Som prejudikatsinstans är det normalt att prövningstillstånd är undantag snarare än regel.

Eftersom enskilda asylsökande inte har något att förlora på att överklaga gör de allra flesta det till högsta instans utan att grubbla närmare över om det finns skäl för prövningstillstånd. Deras offentliga ombud ska dessutom överklaga när klienten så önskar – även om ombudet inte tycker att det finns skäl för prövningstillstånd.

Migrationsverket å andra sidan har tillgång till erfarna processförare, vars skyldighet i stället är att först bedöma om de anser att ärendet har ett prejudikatvärde. Först därefter ska Migrationsverket överklaga, vilket förklarar varför Migrationsverket överklagar förhållandevis få mål till Migrationsöverdomstolen.

Catharina Brege Gefvert, kammarrättståd på migrationsdomstolen, är inte förvånad över den stora obalansen mellan Migrationsverkets och enskildas möjlighet att få prövningstillstånd.

– Nyckeln är att vi bara har prejudikatsdispens och inte har rätt att ge prövningstillstånd även om det skulle finnas skäl att ändra en dom eller ett beslut i en viss fråga, säger honoch tillägger att en bidragande orsak kan vara att ombuden inte har riktigt klart för sig vad det innebär.  Enligt Catharina Brege Gefvert händer det att ombuden yrkar att ett beslut ska ändras på grund av att Migrationsverket har gjort fel – något som lagen alltså inte ger utrymme för.

Men Sherzai Khans ombud Thabo Muso, som har tittat närmare på statistiken, tycker ändå att obalansen är för stor.

– Det är ett övergripande problem att det är så oerhört få asylsökande som får prövningstillstånd. Med tanke på att lagstiftningen är så ny verkar det helt orimligt att så få fall skulle ha prejudikatvärde. Eftersom det handlar om så många enskilda finns det en stor variation i ärendena och olika omständigheter borde belysas av den instans som skapar praxis, säger han.

Inom kort kommer Sherzai Khan att ansöka om hinder mot avvisningen på grund av nya omständigheter. Det innebär att ärendet återigen kan komma att behandlas av Migrationsöverdomstolen, och Thabo Muso bedömer att det finns ett viktigt prejudikatvärde i att avgöra vilken roll förföljelse av anhöriga ska spela i ett asylärende. Då hoppas både Thabo Muso och Sherzai Khan att Migrations­överdomstolen ska ge målet prövningstillstånd, men statistiken talar emot dem.