Reklam i skolbänken

I ett klassrum på Fittjaskolan i Botkyrka är det dags för läsårets första SO-lektion. Klass 9A startar terminen med en kurs i demokratiarbete och läraren Marikka Patrakka ritar upp en tankekarta på den vita tavlan, ordet demokrati står i mittenrutan.

– Tyvärr har vi inte fått in de nya skrivblocken så ni får börja med de här reklamböckerna så länge, förklarar hon medan det färgglada gratismaterialet delas ut i klassen.

De tio femtonåringarna skriver koncen­trerat i blocken i A4-format som innehål­ler reklamtryck för gymnasieskolor, språkreseföretag och idrottsorganisationer. Eleverna själva verkar inte särskilt ledsna över gratismaterialet. Kommentarer som »snyggt« och »det här är ju bra« hörs i klassrummet.

Fittjaskolan Botkyrka Norra har telekomföretaget Ericsson, IT-jätten IBM och Hammarby Fotboll som officiella samarbetspartners. I fjol fick åttondeklassare under ledning av en projektledare från Ericsson bland annat genomföra en marknadsundersökning bland konsumenter om vilken sorts mobiltelefon de vill se i framtiden. Projektet pågick under ett helt läsår.

– Företagen är väldigt intresserade av att lära känna den svenska skolan och hur dagens ungdomar tänker, säger rektor Susanna Åhs.

Skolan i Botkyrka är långt ifrån unik. I mars presenterade Lärarnas tidning en undersökning som visar att sex av tio svenska grundskollärare använt mate­rial från företag och organisationer i undervisningen. Det är en 50-procentig ökning jämfört med för åtta år sedan. Och en tredjedel av de tillfrågade lärarna är positiva till att använda sponsrade läromedel, enligt undersökningen. Förutom läromedel och informationsverksamhet så är företagssponsrade datorer mycket efterfrågade.

Fenomenet är inte nytt, redan för tjugo år sedan väckte de sponsrade läromedlen starka reaktioner.

»Elever i grundskolan har rätt att slippa den påverkan som sponsringen kan ge. Visar det sig att sponsringen sprids till fler kommuner får vi överväga åtgärder. Vi kan inte släppa principen att grundskolan ska vara objektiv.«

Orden är Göran Perssons, och uttalades den 7 augusti 1989. Den dåvarande skolministern som sedermera blev statsminister markerade kraftfullt mot sponsring.

Ändå är det i dag vanligare än någonsin på svenska skolbänkar.

I dag finns ingen statlig myndighet eller annan organisation som ansvarar för att granska skolböcker och välja ut läromedel. Något sådant övergripande ansvar har inte funnits i Sverige sedan 1991, då Statens institut för läromedel, SIL, gick i graven. Det skedde samtidigt som Göran Persson och hans socialdemokratiska kollegor kommunaliserade den svenska skolan.

Enligt Skolverket  bör eventuella klagomål eller synpunkter på specifika läromedel anmälas till skolans rektor. Ulrika Lindén, chefsjurist på Skolverket, säger att Sverige saknar specifika regler om sponsring och hänvisar till de enskilda kommunerna, som ansvarar för sina respektive skolors utbildningsmaterial.

Det innebär alltså att det i princip går att använda vilka läromedel som helst i undervisningen, så länge ingen protesterar.

Per-Arne Andersson, chef för avdelningen för lärande och arbetsmark­nad hos Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, bedömer inte att det är särskilt vanligt att kommunerna har en uttalad policy, men har inga exakta siffror på hur det ser ut. Med eller utan policy så är det viktigt att ansvariga inom kommunen tar ställning i frågan hur sponsrade läromedel ska hanteras, poängterar SKL-chefen.

2004 utarbetade Skolverket, Konsumentverket och Svenska Kommunförbundet (nuvarande SKL) ett antal riktlinjer. Det finns ingen lagtext som uttryckligen förbjuder sponsrade läromedel, men enligt skollagstiftningen får de endast fungera som ett mindre komplement till ordinarie undervisningsmaterial. Läroplanen ställer krav på saklig och allsidig undervisning. Och i skollagen slås det fast att läromedel i huvudsak ska vara skattefinansierade. Sponsorerna får heller inte göra reklam eller uppmana till konsumtion.

Den av företagsinformation fullspäckade gratisboken som niondeklassen på Fittjaskolan använder får en att undra var gränsen egentligen går.

Lagen skiljer på sponsring och kommersiell marknadsföring. För att anses vara sponsring får endast företagsnamnet vara nämnt – utan att närmare gå in på vidare information om dess produkter och tjänster. Om det däremot finns sådan information så gäller i stället marknadsföringslagens regler. En viktig grundregel är då att reklam måste kunnas identifieras som sådan och ta särskild hänsyn till barn och unga, vilkas naturliga godtrogenhet och bristande erfarenhet inte får utnyttjas.

Malin Lindquist Skogar jobbar med barn-, ungdoms- och skolfrågor på Konsumentverket. Hon känner igen problematiken, men berättar att Konsumentverket inte jobbar aktivt med just denna fråga.

– Trycket på de enskilda lärarna är oerhört hårt från företagshåll, de översköljs med information och erbjudanden om gratismaterial.

Ansvaret att granska de enskilda skolornas verksamhet vilar på Skolinspektionen. Men inte heller där läggs någon särskild vikt vid fenomenet sponsrade läromedel.

– Vi lägger inget särskilt fokus på detta inom ramarna för vår regelbundna tillsyn. Vi måste prioritera vad som är viktigast vid vår tillsyn av skolorna, säger undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo på Skolinspektionen.

Myndigheten lägger i normala fall en arbetsdag på att inspektera en normalstor skola, men det finns även möjlighet att gå in och specialgranska enskilda skolor efter anmälningar om missförhållanden.

Dan Gustafsson är biträdande rektor på Viktor Rydbergs Gymnasium i Djursholm. En skola där eleverna har höga betyg, kommer från studievana miljöer och är insatta i samhällsdebatten. Ändå är Dan Gustafsson, som även undervisar i ekonomiska och samhällsvetenskapliga ämnen, mycket skeptisk till att använda företagssponsrat material i undervisningen.

Det kan vara okej att använda som komplement på tillvalskurser i årskurs tre, exempelvis inom aktiekunskap. Då är eleverna myndiga och bör vara mogna att hantera informationen. Men han tycker inte att dessa läromedel hör hemma på en obligatorisk kurs i de lägre årskurserna, och ännu mindre i grundskolan, som är obligatorisk för alla och där kraven på objektivitet och oberoende är högre.

– Det läggs för stort ansvar på de enskilda lärarna. Det är eviga avvägningar som ställer läraren inför svåra moraliska dilemman eftersom det ofta inte finns ett godtagbart alternativ till gratismaterialen.

Men utbildningsminister Jan Björklund har inga planer på att se över frågan eller ändra i regelverket. Sponsrade läromedel är tillåtet under givna förutsättningar och så länge reglerna följs.

– Det är en fråga om bedömning från fall till fall, och det är helt och hållet upp till den enskilde läraren att avgöra kvaliteten på materialet. Jag är övertygad om att svenska lärare är fullt kapabla att avgöra om det aktuella läromedlet lever upp till kraven, säger han.

Enligt utbildningsministern är det inte heller aktuellt att införa åldergräns eller att konkret reglera hur stor del av undervisningsmaterialet som får ha en kommersiell avsändare. Däremot ska Skolinspektionen få högre budget, skarpare granskningsmöjligheter och göra fler inspektioner. De ska även få ökade befogenheter att utöva sanktioner mot skolor som inte sköter sig, enligt Jan Björklund.

För Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, är det ökande användandet av sponsrade läromedel ett sedan länge känt fenomen.

– Det är djupt beklagligt att lärare tvingas beställa gratisläromedel för att de ordinarie läroböckerna är för gamla och dåliga och läromedelsanslagen för snålt tilltagna. I vissa kommuner är läromedelsanslaget per elev och år inte högre än en årsprenumeration på Kalle Anka, konstaterar hon.

Samtidigt är det en ekonomisk realitet som lärare tvingas acceptera. Det större problemet är att det är en skiftande kvalitet på svenska läromedel i stort – även de ordinarie.

Rektor Susanna Åhs på Fittjaskolan håller med, där hon sitter bland böckerna i lärosalen. Hon har stora invändningar mot kvaliteten på de ordinarie läromedlen. De är ofta alltför svårt skrivna, med högtravande språk och ensidiga perspektiv, och har svårt att vinna elevernas intresse. Därmed inte sagt att de sponsrade läromedlen generellt är av högre kvalitet. Hennes skola har ingen specifik policy, utan det är varje arbetslag som tillsammans avgör vad de ska använda varje läsår.

Allt reklamfinansierat material måste dock rimma med skolans värdegrund, poängterar Susanna Åhs, som därför inte skulle acceptera ett företag som McDonalds eftersom skolan arbetar mycket med elevhälsa och kost. Men när näringslivet bjuds in i klassrummen kan det också leda till viktiga diskussioner om källkritik och avsändarens intentioner.

– Vi vill ha elever som värderar, analyserar och kritiserar, det är viktigare i dag än någonsin, säger hon.

När nu den ekonomiska verkligheten ser ut som den gör finns det ändå vissa krav som bör ställas, anser Metta Fjelkner. Förutom det självklara, att det tydligt måste framgå vem avsändaren på det sponsrade materialet är och att läraren resonerar med eleverna kring avsändarens motiv, så betonar hon vikten av att ha behöriga lärare som granskar materialet.

För omkring tjugo år sedan fanns det på varje skola en huvudlärare som ansvarade för granskning och inköp av alla skolans läromedel. Så är inte fallet i dag, men Lärarnas Riksförbund vill att huvudlärare ska återinföras i det svenska skolsystemet.

Trots invändningarna mot att ge företagen mer makt i klassrummen så är det flesta  eniga om att det finns positiva aspekter.

I en skola som Fittjaskolan Botkyrka Norra, i en av Stockholms mest invandrartäta förorter, så kan samarbetet med det privata näringslivet vara skillnad mellan ickegodkänd och en högre akademisk utbildning, menar Susanna Åhs.
När projektledaren från Ericsson kom till åttondeklassen började han med att fråga eleverna vad de vill bli när de blir stora. Alla svarade saker som »taxichaufför«, »restaurangägare« och »frisör«, präglade av den egna uppväxten och det omgivande vuxensamhället. När projektet avslutades ett år senare fick eleverna samma fråga. Då svarade nästan samtliga att de ville plugga på KTH.

– Samarbetet med Ericsson och deras fräscha arbetssätt var en bidragande orsak till att 90 procent av eleverna gick ut 9:an med gymnasiebehörighet. För bara några år sedan var snittet på den här skolan mellan 40 och 50 procent, säger Susanna Åhs.

Botkyrka, i likhet med Sveriges övriga kommuner, har med finanskrisen i ryggen en tuff tid framför sig.

Redan före sommarlovets slut sipprade rapporter om större skolklasser, indragna lärartjänster och andra sparåtgärder ut. Läromedel är en utgiftspost som självklart påverkas av de kärvare tiderna för kommunerna. Det innebär att det företagssponsrade materialet kan bli ännu mer efterfrågat av lärare bakbundna av sparkrav. Efter krisåren på 1990-talet blossade debatten om det sponsrade utbildningsmaterialet upp med jämna mellanrum.

Läromedelsanslagen har historiskt skiftat mycket från år till år och mellan kommunerna. Från grundskolarna i Skövde, som lade 7 700 kronor per elev på läromedel, utrustning och skolbibliotek under 2007, till Sollefteå, som samma år bara lade 900 kronor per elev och år. Snittet i Sverige var 3 000 kronor under 2007.

Per-Arne Andersson på SKL ser med oro på kommunernas pengatorka.

– Jag är mest orolig över att det är priset som får styra, att det tummas på kvaliteten om bara läromedlen är tillräckligt billiga eller rent av gratis.

Nu råder det köpstopp för Fittjaskolan i Botkyrka, precis som i många andra skolor runt om i landet.

Högst upp på rektorns önskelista står en sponsor som är beredd att betala bärbara datorer till eleverna.

Mer ur reportaget: Med barn som målgrupp