Konstgjord andning
När Angela Merkel framträdde på bilmässan i Frankfurt och talade om den tyska bilindustrins framtid var hon lättad. Trots allt. Hon hade under ett par månader satt hårt tryck på General Motors ledning att avsluta försäljningen av sorgebarnet Opel – ett tyskt Saab – före valet.
Merkel behövde lugn och ro, hon ville absolut inte ta en debatt om den osäkra framtiden för Opels 25 000 tyska bilarbetare mitt i valrörelsen. Så, den 10 september såldes 55 procent av det blödande bolaget till kanadensiska Magna och ryska Sberbank. Resten behåller GM (35 procent) och personalen (10 procent).
Merkel har pumpat in miljarder i Opel under våren för att rädda bolaget. Mot löfte att inga fabriker ska stängas. Neddragningar kommer förstås så småningom, men det blir längre fram. Efter 27 september.
Den globala ekonomiska kris som slog till förra året kunde ha knäckt Merkels valrörelse. I stället har Tyskland under hennes ledning klarat kraschen över förväntan, trots sitt stora beroende av exportindustri, som bilindustrin. Efter ett kraftigt tillväxtras i våras, det värsta på över 40 år, nära sju procent jämfört med ett år tidigare, har ekonomin nu stabiliserats. Industriproduktionen faller visserligen fortfarande, men exporten har försiktigt vänt upp under sommaren.
Framför allt har arbetslösheten hållit emot och inte ökat så mycket som i många andra EU-länder. Den ligger nu på 8,3 procent, en svag uppgång från 7,6 procent. Det är visserligen mer än Sveriges knappt 8 procent, men det är en mindre ökning.
Skälet är enkelt – Merkel har pumpat in miljarder i statliga bidrag. Bland annat har hon skapat ett stödprogram, som gjort det möjligt för företagen att behålla arbetskraft under svackan. Stödet går ut på att personalen har arbetat färre timmar när produktionen är lägre, men fått behålla lönen. Och skrotpremier för äldre bilar har hållit bilförsäljningen uppe. Detta har gjort att även konsumtionen har hållits uppe – den har bara fallit marginellt, med 0,1 procent, det senaste året.
När den konstgjorda andning som detta stöd utgör nu försvinner blir det tuffare. Dels blir de varsel som hållits tillbaka av stimulanserna verklighet, dels kommer de företag som avstått från att säga upp anställda före valet för att inte skapa oro, att börja dra ned. Nu har tillväxten visserligen vänt upp svagt, liksom i övriga Europa. Efter fyra kvartal med fallande BNP kom en liten ökning med 0,3 procent under andra kvartalet. Men även om botten är nådd kan det komma en kraftig baksmälla efter valet, om arbetslösheten då ökar faller konsumtionen och därmed tillväxten igen.
Swedbanks prognoser pekar mot att den tyska ekonomin backar med 5,5 procent i år. Många bedömare efterlyser reformer, exempelvis på arbetsmarknaden, och skattesänkningar för att stimulera ekonomin, men menar samtidigt att om valet resulterar i en ny koalition mellan socialdemokraterna SPD och Merkels kristdemokrater CDU/CSU så kommer det inte att bli mycket gjort.
Merkels löfte i slutet av valkampanjen att sänka skatterna kom ganska oväntat, det är en av de frågor där motsättningarna mellan CDU och SPD är tydliga. Men i en koalition med liberalerna FDP skulle skattesänkningar kunna bli verklighet. Det räcker dock inte på långa vägar.
Inte bara exportindustrin befinner sig i ett osäkert läge, även de statliga/regionala bankerna har också stora problem som måste redas ut. De har under uppgången agerat lite som de svenska lokala sparbankerna gjorde under fastighetsboomen på 80-talet, det vill säga tagit risker som går långt utanför deras horisont. De har därför tagit mer stryk än de privata affärsbankerna. Samtidigt är det ingen händelse att Angela Merkel kommer till Frankfurt och talar på bilmässan om den tyska bilindustrins framtid. Tyskland är tillsammans med Sverige det land i världen som är mest beroende av sin bilindustri. I exempelvis USA är industrins storlek per capita bara en tredjedel av den tyska och svenska.
Efter subventionerna kommer baksmällan. Valets vinnare behöver hitta en återställare som är mer varaktig.
