Genväg till makten

Det är tacksamt att driva med Jean Sarkozy. Han är ung, snygg, framgångsrik och son till landets mäktigaste man. Och till skillnad från många andra franska 23-åringar så har han inga problem att komma in på arbetsmarknaden.

Jean Sarkozy är nämligen det hetaste namnet till posten som styrelseordförande i det offentligt ägda utvecklingsbolaget Epad, som driver affärs- och finansdistriktet La Défense, strax utanför Paris. Jobbet som Epads styrelseordförande innebär ett jätteansvar: företaget har en miljard euro i omsättning, tre miljoner kvadratmeter kontorsyta och 150 000 anställda.

Att lägga detta prestigeprojekt i händerna på en 23-åring som ännu inte avslutat sina juridikstudier ifrågasätts nu av franska politiker, bloggare och väljare. Kritiken, som stundtals är mycket hätsk, kommer från både höger- och vänsterhåll, även om den politiska oppositionen till Sarkozys regerande högerparti UMP skrikit allra högst.

Skämt som »Men pappa, jag önskade mig ju en iPod, inte Epad« är vanliga på webben och på nytryckta t-tröjor. Upprop på nätet har samlat 100 000 namnunderskrifter för att få Jean Sarkozy att backa från sin kandidatur. Och i Frankrike märks nu tydliga drag av en revolutionsanda som går tillbaka flera århundraden och för tankarna till både kunglig tronföljd, nepotism och maktmissbruk.

Huvudpersonen själv kämpar nu för att rädda sitt anseende och har inga planer på att dra tillbaka sin kandidatur.

– Jag har attackerats på alla plan: min ålder, mitt namn, mitt arbete och till och med på det mest privata planet, som min frus religion. Det är förstås inte roligt, men samtidigt är det ofrånkomligt att kritiseras som politiker, säger Jean Sarkozy till det franska nyhetsmagasinet Le Point.

Jean Sarkozy är folkvald i Parisförorten Neuilly-sur-Seine fullmäktigeförsamling. Detta är hans trumfkort mot de kritiker som nu talar om nepotism och bananrepublik. I intervjun med Le Point förklarar Jean Sarkozy att det är hans pappas politiska fiender som nu använder honom som måltavla för att komma åt presidenten.

– Står reaktionerna i proportion till det som hänt? Nej. Är de förvånande? Knappast. Allt jag gör, på det privata såväl som på det professionella planet, behandlas med samma överdriv­na intresse. Jag har förstått att om man heter Sarkozy så är vissa saker knepigare än för de flesta andra människor, säger Jean Sarkozy.

De mest högljudda rösterna jämför familjen Sarkozy med klanen Bush i USA. Men man behöver knappast åka över Atlanten för att finna exempel på politisk makt som går i arv.

Flera av Frankrikes mäktigaste män har söner som följt i deras fotspår. Charles de Gaulle, Georges Pompidou, Valérie Giscard d’Estaing och Francois Mitterrand är alla före detta presidenter. Alla har de söner som mer eller mindre framgångsrikt gjort karriär på antingen den franska eller den europeiska politiska arenan. Och trots att den franska monarkin sedan länge är avskaffad så är landets politiska och ekonomiska elit omvittnad. Majoriteten av landets höjdare har sedan 1945 utbildats på prestigeuniversitetet ENA, École National d’Administration. En skola för den verkliga eliten, där studenterna ofta har samma efternamn årskull efter årskull.

Att president Sarkozy har många och nära vänner inom det franska näringslivets absoluta toppskikt bidrar till kritiken mot honom och hans son. Att en 23-åring utan akademisk examen får ett av landets mest eftertraktade jobb sticker i ögonen, inte minst på många i hans egen generation som är andra generationens invandrare och aldrig fått en chans att komma in i samhället.

Vem är han egentligen, den tvålfagre ynglingen? Han beskrivs som en längre och blondare kopia av sin far. Han lyssnar på Bob Dylan och Jacques Brel, spelar piano, gitarr och fotboll och ska vara en ganska tillbakadragen typ, som politiskt står lite längre till vänster än sin presidentpappa. Föräldrarna skildes när Jean var nio år gammal, och han och den yngre brodern växte därefter upp med sin mamma Marie-Dominique Culioli.

Han gör allt i rekordfart och tycks försöka hinna med så mycket som möjligt före sin 30-årsdag. Detta gäller även på det privata planet.
I fjol gifte den blott 22-åriga Jean med den ett år yngre Jessica Darty, vars mor är arvtagare till den franska elektronikjätten Darty. Att hon kommer från en förmögen judisk släkt har uppmärksammats av vissa kommentatorer i den franska debatten, vilket har satt igång diskussioner om fransk antisemitism.

Jean Sarkozy berättar för Le Point att han beräknar vara klar med sina juridikstudier om ett och ett halvt år. När hans ofärdiga akademiska examen förs på tal kontrar han med att påpeka att hans ungdom och bristande erfarenhet inte behöver vara något negativt, tvärtom. Med ungdomlig energi och målmedvetenhet kommer man långt. Och han gör nu allt för att framstå som mogen, seriös och värdig uppgiften som styrelseordförande i Epad.

Jean Sarkozy säger att det var han själv som informerade sin pappa om planerna på att kandidera till styrelseposten. Han tycks full av tillförsikt inför framtiden.

– Oppositionens strategi bygger på lögner. 44 folkvalda ledamöter kommer att avgöra vem som är bäst lämpad för jobbet, säger Jean Sarkozy till Le Point.