Vilse i bajsplocket
Facebookinlägget från riksdagskandidaten och den föräldralediga pressekreteraren hos statsministern, Edvard Unsgaard, har genererat en mediebevakning som skulle göra chefen för Saab Automobiles stolt. Den är enorm.
För att bara nämna ett par rubriker: »Moderatpolitiker i blåsväder på nätet« (Svenska Dagbladet), »Reinfeldts pressekreterare i blåsväder« (DN.se). DN.se-artikeln har citerats av 54(!) bloggar. Man kan diskutera om detta inte är en icke-händelse som fått för stora proportioner, men det lämnar jag åt andra och bidrar själv med ytterligare några tecken om »skandalen«.
Edvard Unsgaard säger att han är feltolkad.Utan att ha läst alla bloggar och all medierapportering om inlägget har jag svårt att se att han är särskilt tolkad alls. Vad är det exakt för typ av blåsväder som den föräldralediga pressekreteraren är i?
Först en resumé – inlägget på Facebook:
»...tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!«
Första frågan: är det den koloniala attityden som stör oss? Att en välbeställd man som Edvard Unsgaard alls uttalar sig om vem som plockar bajs i hans trapphus? En »ny moderat« dessutom – de skulle ju vara annorlunda förgusskull!
Eller är det att han vill koppla det till politiken, till arbetslinjen, som är osmaklig? Exempelvis Svd-journalistens frågor till Unsgaard pekar åt det hållet.
En tredje för-djävligt-vinkel är på metanivån: hur kan statsministerns pressekreterare vara så ytterligt korkad att han uttrycker sig så slängigt, i ett så offentligt medium som Facebook? Den linjen är Martin Gelin (som var den som uppmärksammade inlägget först och förmedlade det på Twitter) inne på i sin debattartikel i Expressen i dag.
Själv höjer jag nog på ögonbrynet för samtliga tre faktorer ovan – men ännu mer kanske åt en fjärde. Nämligen användningen av ordet »invandrare«.
Frågan är om det inte är det som är mest problematiskt med hela kommentaren. För det första är det inte bra för någon att använda ord som man inte vet vad de betyder. Är en invandrare någon som kommit hit tillfälligt från ett annat för att jobba ? Eller någon som kom för fyrtio år sedan? Eller – som det ännu konstigare uttrycket »andra generationens invandrare« antyder – är barn till någon som kom för fyrtio år sedan.
Det är dessutom ett ord som markerar onödig distans. Jag undrar till exempel om någon i USA skulle beskriva en person som städar i deras trappuppgång som »immigrant«.
Man kan tycka att det är präktig politisk korrekthet att reagera så, men jag tror att det finns åtskilligt att vinna med nya, mer exakta och nyanserade ord. Om man ens ska behöva markera att någon råkar komma från utanför landets gränser.
Så trots att det handlar om en icke-händelse – så mycket debattkrut på så lite utrymme som Edvard Unsgaard lyckades producera är det få som klarar under en hel livstid. Så låt diskussionen fortsätta!
Själv är jag annars rätt nyfiken på halsduken.
