Med vitkål mot OS-guld

Den nyblivna guld- och -bronsmedaljören i vinter-OS, amerikanen Lindsey Vonn, brer österrikisk färskost på sitt skadade ben för att lindra benhinneinflammation. Konkurrenten Anja Pärson använder vanlig vitkål för att lägga om sina inflammerade knän.

Det må låta helt galet att några av världens främsta idrottare lägger om sina skador med mejeriprodukter och grönsaker. Men egentligen är det inte så konstigt att de greppar efter halmstrån. Hela deras liv hänger på att de ska prestera. De kräver 100 procent av sina kroppar och har inte tid att låta skador läka. Elitidrottare är patienter med extremt höga krav och en sänkning av prestationsförmågan med ett fåtal procent kan avgöra om de vinner eller förlorar. Kroppen är deras heltidsjobb och måste helt enkelt fungera.

– Jag är mycket skeptisk till dessa metoder. Det är rent lycksökeri, säger sjukgymnasten och doktorn i idrottsmedicin Carl Askling om ost- och kål-behandlingarna.

Men även en behandling som går ut på att lägga omslag med en till synes harmlös produkt kan ha bieffekter: när en hudyta exponeras för en substans ökar risken för allergiska reaktioner. Ändå är det relativt ofarligt om man jämför med den potentiella risken att injicera något i kroppen, som exempelvis den lårskadade trestegshopparen Christian Olsson gjort.

Han har i flera intervjuer berättat att han fått hjälp av den tyske idrottsläkaren och homeopaten Hans-Wilhelm Müller-Wohlfart i München. Under behandlingen har han fått ett 70-tal homeopatiska vitamininjektioner rakt in i muskeln.

Hans-Wilhelm Müller-Wohlfart brukar använda ett preparat som heter Hylart där en av ingredienserna är vätska från ungtuppars kam. En annan av hans metoder är att injicera ett preparat baserat på kalvblod. Bland tyskens tidigare patienter finns några av idrottsvärldens största namn som friidrottarna Tyson Gay, Asafa Powell och Paula Radcliffe, samt fotbollsspelarna Franz Beckenbauer, Michael Ballack och Michael Owen.

De mer konventionella förespråkarna inom idrottsmedicinen har i dag blivit tvungna att acceptera att de alternativa behandlingsmetoderna har kommit för att stanna. De som sysslar med idrottsmedicinsk forskning är noggranna med att påpeka att de använder sig av behandlingsmetoder som är vetenskapligt dokumenterade.

– Vi försöker hjälpa elitidrottare med våra metoder men om de ändå vill söka andra vägar och botemedel så kan vi inte hindra dem, säger Karin Henriksson-Larsén, läkare, professor i idrottsmedicin och rektor vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

I grunden finns det egentligen bara två sätt att angripa en idrottsskada. Den ena metoden går ut på att patienten passivt får ta emot behandling, exempelvis massage eller laserbehandling. Den andra metoden, som Carl Askling förespråkar, är att patienten är aktiv, och genom träning och olika former av belastning rehabiliterar sig själv. Kroppen har en enorm förmåga att läka om man utsätter den för rätt sorts belastning.

Carl Askling behandlar många idrottare som dragit på sig skador. Hans specialområde som han doktorerat på, är de för många fotbollsspelare och friidrottare så vanliga skadorna i hamstring, musklerna i lårets baksida. De uppkommer ofta när man springer i hög hastighet och kan vara svåra att läka. Mest känd är kanske Carolina Klüft, som förra sommaren drog av hela hamstringsmuskulaturen. Tack vare hård träning varje dag är hon nu på väg tillbaka, enligt Carl Askling.

I Uppsala pågår just nu ett omtalat projekt med nålar modell större. Där behandlar läkaren Joel Fries och naprapaten Mårten Prosell svårläkta idrottsskador. Det handlar inte om akupunktur, utan om mekanisk behandling där nålen sticks in i den skadade kroppsdelen, exempelvis en inflammerad benhinna. Trycket under benhinnan lättas och lindrar därmed smärtan. Och genom att med nålen bearbeta en gammal och dåligt läkt skada kan kroppen triggas att sätta i gång sin egen läkeprocess, enligt Joel Fries.

Häcklöparna Sanna och Jenny Kallur har haft stora problem med stressfrakturer i smalbenen som de också har opererats för. Sanna Kallur har i flera intervjuer berättat om hur nålbehandlingen haft stor effekt för att lätta på trycket i de smärtande benhinnorna, och nu hoppas hon kunna göra comeback på tävlingsbanorna i vår.

Joel Fries är också läkare i allsvenska hockeylaget Almtuna IS och behandlar skadade spelare med sin metod. Joachim Gellerstedt är lagkapten och har fått stor hjälp av nålbehandlingen, även om han i början var något skeptisk.

– Det lät lite speciellt att gå in i en skada med en nål, men jag var ändå beredd att prova, säger Joachim Gellerstedt.

Både blödningar i fötter som träffats av hårda hockeypuckar och ljumskproblem har läkt snabbare med hjälp av Joel Fries nålar, berättar lagkaptenen.

För att få vetenskapliga belägg för att nålmetoden har effekt genomförs just nu en studie i Uppsala på 16 patienter med benhinneproblem. Halva gruppen behandlas med nålar i benhinnan, halva får nålar instuckna någon centimeter bredvid, i muskeln. Patienterna vet inte själva vilken av grupperna de tillhör. Studien är så gott som slutförd och resultaten kommer snart att presenteras.

I Sverige finns det ingen specialistutbildning för läkare inom området idrottsmedicin. Detta trots att Svensk idrottsmedicinsk förening, där Karin Henriksson-Larsén är ordförande, startade redan på 1950-talet och därmed är en av de äldsta sektionerna inom Svenska Läkaresällskapet.

De som arbetar med idrottsmedicin framhåller gärna att det är en medicinsk genre som ofta ligger i forskningens framkant och att det till skillnad mot vad man kanske kan tro inte alls är ett snävt medicinskt område. Artroskopi, ortopedisk titthålskirurgi, är ett medicinskt ingrepp i leder som har sitt ursprung inom idrottsmedicinen men som i dag används flitigt inom den övriga sjukvården. Även behandlingen av broskskador, som är vanligt förekommande bland idrottsutövare, har senare kunnat appliceras på bland annat trafikskakade personer.

I de alpina backarna i Whistler går OS nu mot sitt slut. Både Anja Pärson och Lindsey Vonn har förklarat att de inte bryr sig om huruvida deras respektive metoder har någon vetenskapligt bevisad effekt eller inte. Huvudsaken är att det verkar hjälpa just dem, och då är det av underordnad betydelse om det är placeboeffekten som gör jobbet.

– Placeboeffekten kan förklara 30–35 procent av ett behandlingsresultat. Och att linda eller lägga om en skada innebär kanske att man automatiskt håller den kroppsdelen stilla, vilket i sig kan vara läkande, säger Karin Henriksson-Larsén.

Läs Fokus stora reportage om alternativmedicin: Mirakel för miljarder