Polisens pr-fiasko

Under oroligheterna i Malmö­stadsdelen Rosengård förra året spelade polisen in ett band där en bråkstake kallades »Apa­jävel«. Bandet spelades upp för svenska folket och skandalen var ett faktum.

Polisen hade just lyckats städa undan efter den historien när den före detta polischefen Göran Lindberg i januari anhölls, misstänkt för upprepade sexualbrott.

Återigen chock och bestörtning. Men förvåningen var mer äkta den här gången. Trots de välkända attitydproblemen hade få kunnat föreställa sig att en före detta läspolismästare skulle gå till prostituerade. I synnerhet inte den som profilerat sig som en förkämpe för jämställdhet inom poliskåren.

Eftersom jämställdhet numera är ett av polisens uttalade ideal bör frågan ställas: Hur står det egentligen till med jämställdheten?

Enligt färsk statistik från Rikspolisstyrelsen, RPS, är nästan 40 procent av polisens anställda kvinnor och över hälften av dem som börjar på Polishögskolan är numera kvinnor. Det går alltså i riktning mot en poliskår som speglar befolkningen i stort. Men fortfarande är bara 22 procent av cheferna inom polisen kvinnor.

Det finns också andra tecken på att mycket kvarstår när det gäller arbetsmiljö, attityder och bemötande inom polisen. Efter Rosengårdshistorien och ett par andra incidenter förra året tillsattes en utredning där ett par forskare ombads att studera attityd- och bemötandeproblem inom polisen.

I rapporten presenterade forskarna Charles Westin och Angela Nilsson belägg för en negativ kåranda och prov på fördomar mot bland annat kvinnor. Exempel på en förlegad kvinnosyn var bland annat att en polis hade en affisch med en halvnaken, kvinnlig trafikpolis på väggen och att det på en annan polismyndighet hängde ett anslag om hur man bör förhålla sig till kvinnor »enligt en månadscykel som visar när kvinnor är mest eller minst retliga«.

Det ska sägas att exemplen tillhör undantag, inte norm. Enligt rapporten har attityderna mot kvinnliga poliser förändrats till det positiva under flera decennier. I dag är det ingen som ifrågasätter att kvinnor ska finnas i kåren och att de tillför något positivt. Samtidigt får de anstränga sig för att passa in, säger Angela Nilsson, en av rapportförfattarna.

– Kvinnor identifierar sig inte som kvinnor utan suddar ut sin könstillhörighet för att förhålla sig till den manliga normen.

Fokus har även talat med personer som har arbetat vid RPS, vilka vittnar om att det är den manliga ledarstilen som premieras. Deras erfarenhet är inte att kvinnor behandlas annorlunda eller fördomsfullt men att polisen är en tuff arbetsmiljö där alla, kvinnor som män, får anpassa sig till en hård hierarki.

– Många kvinnor i ledande positioner är nästan en parodi på stenhård chef, det är det manliga beteendemönstret som gäller, säger en person.

– Kvinnliga chefer måste i större utsträckning bevisa att de förtjänar en befordran eller ledande befattning, säger en annan.

RPS bedriver sedan ett par år ett aktivt utvecklingsarbete för att öka jämställdheten inom polisen. Det finns bland annat en nationell likabehandlingsplan, ett nätverk med representanter för alla polismyndigheter och uppföljning av myndigheternas jämställdhetsplaner. Jämställdhetsarbetet ska genomsyra rekrytering, tillsättning av chefer, kompetensförsörjning och organisationsutveckling.

– Sedan jag började som polis på 1970-talet har jämställdhet här gått från att vara en icke-fråga till en viktig fråga som tas på allvar på alla plan, säger Pia Müller som är ansvarig för mångfaldsfrågor vid Rikspolisstyrelsen.

Samtidigt säger polisforskaren Rolf Granér vid Växjö universitet att man måste skilja på den officiella och inofficiella inställningen till jämställdhet inom polisen. Han tycker att polisen utåt sett är en exemplarisk organisation där det är viktigt att upprätthålla en korrekt fasad.

– Men jämställdheten finns även informellt. Du lär inte hitta en polis i dag som öppet deklarerar att kvinnor inte hör hemma i poliskåren, däremot finns det de som tyst anser att muskelkraften är viktigast och att kvinnor inte duger till annat än »uniformerade vittnen« i dramatiska situationer. En kvinnlig polis som befordrats riskerar på motsvarande sätt att beskyllas för att ha fått tjänsten på grund av kön snarare än meriter, säger han.

Att en före detta länspolismästare nu sitter häktad misstänkt för sexuella övergrepp innebär att polisen kan få problem med jämställdhetsarbetet internt. Enligt Rolf Granér kan de som tidigare har varit skeptiska avfärda ansträngningarna med »kom inte med det där Kapten Klänning-snacket«.

Dessutom kan processen mot polischefen påverka förtroendet för polisen externt.

– Det är klart att vi inser att det här påverkar allmänhetens syn på polisen. Däremot kommer vi inte att förändra vår inriktning. Nu är det upp till bevis att visa att det vi gör är rätt, säger HR-direktören Marina Rydholm vid Riks­polisstyrelsen.

Detta har hänt

Den 25 januari greps den 64-åriga pensionerade polisen Göran Lindberg i Falun misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt av barn. Han sitter nu häktad på sannolika skäl misstänkt för samma brott. Antalet misstänkta gärningar har stigit under utredningens gång och kretsen av målsägande har vuxit till åtta personer, varav en minderårig. Åklagaren väntar sig fler anmälningar.

Lindberg har under sin karriär varit både rektor för Polishögskolan och länspolismästare i Uppsala. Dessutom har han engagerat sig för jämställdhet och anlitades ofta som föreläsare i ämnet vid sidan av polisyrket.