Utredningen som snöade inne
Bild: Tomas Oneborg/scanpix
Väderomslaget kom vid värsta tänkbara tidpunkt. Samtidigt som svenskarna inledde sitt julresande 2001 började snön vräka ner och vinden uppmätte stormstyrka. Det dröjde inte länge förrän spårväxlarna började krångla och lok och vagnar blev stillastående på grund av nedisning. 210 000 resenärer drabbades av förseningar.
När krisen var över kallade dåvarande näringsministern Björn Rosengren till sig cheferna för Banverket och tågoperatörerna. Budskapet var tydligt: Så här fick det inte gå till. I mitten av februari 2002 överlämnades resultatet »Vinterutredning – Åtgärdsprogram inom järnvägssektorn«.
Listan på löften var lång. Här är ett axplock:
• Banverket sätter in mer resurser för snöröjning.
• Operatörerna förbättrar vinterunderhållet av sina fordon och ställer högre krav på sina underleverantörer.
• Fordonen kommer att förberedas enligt särskilda dokumenterade vinterprogram, både vad gäller själva fordonen och deras utrustning i syfte att klara driften.
• Resenären har alltid en garanti att snarast möjligt bli transporterad till färdbiljettens slutstation oavsett störningar.
• Avisningskapaciteten ska utökas och beräknas efter ett behov av att alla fordon ska kunna avisas med ett intervall på högst fem dygn.
Åtta år senare har återigen »extremt« väder drabbat tågtrafiken och den här gången med betydligt allvarligare konsekvenser än 2001. Irritationen bland resenärerna är om möjligt ännu större. I Skene i Marks kommun slås en snöröjare medvetslös av en uppretad man. Hallands Nyheter rapporterar om hur snöröjningsmaskiner attackeras av människor utrustade med snöskyfflar. Och på landets busshållplatser utspelas dramatiska scener. Politiker lovar nya utredningar och från Banverket och SJ lovar man åtgärder för att problemen inte ska upprepas.
– Väldigt lite har hänt, men det behövs ingen ny utredning. Det räcker med att damma av den som gjordes 2002, säger en av de personer som tidigare satt på en central post inom järnvägssektorn.
– Det var ju samma frågor som ställdes då som nu. Men operatörerna har ju vinstmaximering som mål och det är klart att då vill man inte satsa på sådant som kanske inte inträffar.
På SJ:s presstjänst har man inte ens hört talas om Vinterutredningen. Det ifrågasätts till och med om vd Jan Forsberg – som har jobbat på företaget sedan just 2002 och inte är anträffbar för en kommentar – känner till den. Lika förvånade miner hörs på Banverkets presstjänst. Men efter ett tag hittar man en person som kommer ihåg.
– Många av idéerna i Vinterutredningen har genomförts fullt ut, och det är ju en himla tur. Problemet är att åtgärderna inte har räckt till. Det är väsentligt fler tåg på spåren nu och helt andra förutsättningar än 2002, säger Tommy Jonsson, chef för Banverkets leveransdivision.
Infrastrukturminister [[Åsa Torstensson]] är inte imponerad.
– Banverket klarar inte av att sköta underhållet och tågoperatörerna har inte koll på sina fordon. När den kombinationen inte fungerar blir det ohållbart.
Samtidigt gör järnvägssektorns aktörer, som i så gott samförstånd plitade ner Vinterutredningen 2002, sitt bästa för att skylla bristerna på varandra. SJ skyller på att Banverkets järnvägsspår är slitna och dåligt underhållna. Banverket skyller dels på SJ – som köper in tåg som tillverkas nere i Europa och inte alls är anpassade för stränga, nordiska vintrar – och dels på regeringen, som inte har prioriterat underhållet av järnvägsnätet på många år.
