Armenisk själ

Min morfar sa ofta att han hade en armenisk själ. Jag förstod inte vad han menade, och vaddå armenisk? Han tog fram kartboken och pekade på det lilla landet öster om Turkiet.

– Där, sa han. Där i Armenien skedde ett fruktansvärt folkmord samma dag som jag föddes. Det var så många själar i luften den dagen att en av dem måste ha kommit till mig.

Jag tittade förundrat på honom. Han fortsatte:

– Minst en miljon människor dödades av turkarna.

– Nähä, det kan inte vara sant, sa den yngre upplagan av mig.

– Jo, sa morfar. Det är sant.

Många år senare, när morfar själv var borta sedan länge, blev jag plötsligt ståendes i en smal gränd i de äldsta delarna av Jerusalem. På en skrovlig husvägg satt en handritad karta med datumet 24 april 1915.

– Morfars födelsedag, konstaterade jag och det slog mig att jag befann mig i de armeniska kvarteren.

Kartan handlade om ett massmord, en veritabel slakt på över en miljon, mestadels kristna, i Armenien.

Nu när jag läst på mer (till exempel här och här) om vad som hände då under de blodiga åren blir jag arg och frågar jag mig varför man aldrig läste om detta i skolan. Kan inte minnas jag stött på någonting om detta folkmord mellan morfars kartbok och den där dagen i gränden i Jerusalem. Varför togs inte detta upp som en av många ”förintelser” i världshistorien? Det handlar om fruktansvärt många människoliv!

Exakt hur många som miste livet i det armeniska folkmordet har visserligen diskuterats. Armeniska myndigheter uppger själva att upp till 2 miljoner människor fick sätta livet till. Medan Turkiet, där ämnet är mycket tabubelagt, ändå medger att ”endast” 400 000 dog.

Däri ligger en del av bakgrunden till dagens akuta diplomatiska kris mellan Sverige och Turkiet. Var det ett avsiktligt folkmord, eller var det ”bara 400 000 som dödades för mycket länge sedan”?