Thaksin mobiliserar

Kuanchai Praipana, provinsledare för rödskjortorna, tar ett fast grepp om mikrofonen och går fram mot scenkanten, kisar mot den tusenhövdade folkmassan och tar ett djupt andetag. Tre års arbete, hundratals kampanjmöten och timmar i etern har burit frukt.

– Den militärstödda premiärministern Abhisit Vejjajiva måste avgå och ge tillbaka makten till folket, säger han och möts av ett öronbedövande jubel.

Efter många år som radiopratare vet han hur man fångar en publik. Genom lokalradiostationen Redshirt Radio har han rekryterat över 200 000 medlemmar och samlat in miljoner kronor i den fattiga provinsen Udon Thani. Pengarna har finansierat bussar, bensin och mat för den karavan av tiotusentals rödklädda Thaksinanhängare som under veckan har strömmat in till Bangkok. För att organisera de tusentals tillresta demonstranterna krävs en organisation av Roskildefestivalens storlek. På fältet bakom scenen är tusentals partytält uppslagna och här finns allt från mobila toaletter till gatustånd som säljer öl och röda sjalar.

Paquio Chanphakdee är en av de tillresta från landets fattiga nordöstra provins Udon Thani. Förutom resan är han utlovad drygt 100 kronor om dagen för att fortsätta demonstrera. Hemma lever familjen av en liten jordlott. Paquio Chanphakdees minns Thaksins år vid makten som goda.

– Sjukvården blev billigare, vi jordbrukare kompenserades och vår by fick ekonomiskt stöd, säger han.

Proteströrelsen Folkalliansen för demokrati mot diktatur, UDD, som står bakom kraven på nyval, är en brokig allians av affärsmän och fattigbönder som gynnades då premiärminister Thaksin satt vid makten 2001–2006.

– Om Abhisitregeringen upplöser parlamentet kommer vi att återvända till risfälten och våra arbeten i morgon, men om det inte sker trappar vi upp protesterna, säger Kuanchai Praipana.

Startskottet för denna den senaste kraftmätningen i thailändsk politik gick den 26 februari i år när Högsta domstolen beslagtog delar av de enorma rikedomar som tillhör den landsflyktige före detta premiärministern Thaksin Shinawatra. Men den politiska krisen i landet är äldre än så och har pågått närmast oavbrutet sedan Thaksin avsattes i en militärkupp 2006.

Krisen förvärrades när premiärminister Abhisit Vejjajiva tillträdde i december 2008 sedan en domstol avsatt Thaksinanhängaren Somchai Wongsawats dåvarande regering på grund av valfusk. I den politiska turbulens som uppstod gick en fraktion som tidigare stått bakom regeringspartiet över till oppositionen, de rojalistiska »gulskjortorna« Folkalliansen för demokrati, PAD, som sedan kunde bilda regering. Formellt var detta en korrekt parlamentarisk kohandel – men agerandet utlöste stor vrede bland Thaksinanhängarna, som har vunnit de två senaste valen utan att få behålla den politiska makten.

I tisdags protesterade de mot regeringen genom att hälla ut 1 000 liter blod på Bangkoks gator.

Elin Bjarnegård, doktorand i statsvetenskap med inriktning på Thailand, vid Uppsala universitet, tycker inte att det är konstigt att fattigbönder sluter upp bakom en korruptionsdömd miljardär.

– De tänker: om han kan nå sådana framgångar med sina företag, vad skulle han då inte kunna göra för Thailand?, säger hon.

Elin Bjarnegård säger att det historiskt sett har varit effektivt att bringa oreda i huvudstaden och se till att den politiska turbulensen blir så kraftig att den sittande regeringen tvingas utlysa nyval.

Men på onsdagsmorgonen ser tältlägren där tusentals demonstranter i dagar har sovit på kartonger ut som ett slagfält. Det varma vädret har förbytts i åska och regnet vräker ner över demonstranterna. Av de runt 150 000 demonstranter som samlades i Bangkok i söndags har de flesta rest hem.

På en vävd matta framför parlamentet kurar Paq Pow ihop sig och äter ris ur en plastpåse.

– Vi planerade att omringa byggnaden tills vi fick riktig demokrati i Thailand och vår älskade Thaksin tillbaka, säger hon, och är besviken över att det för var dag som gått har blivit färre och färre demonstranter kvar.

Men organisatörerna har planer på nya, ännu större demonstrationer. Först måste de bara hem till provinserna och ladda batterierna, hålla nya opinionsmöten och samla in mer pengar. Och även om demonstranterna nu drar sig tillbaka har de än en gång blottat den djupa klyftan mellan stad och land i thailändsk politik.

– Jag hade varit beredd att stanna här så länge det krävdes, vi hade mat, vi hade vatten och jag förstår inte varför vi ska ge upp, säger Paq Pow.

Elin Bjarnegård menar att det avgörande för den sittande regeringen under veckan varit att visa att den har kontroll över huvudstaden. Taktiken att låta demonstranterna hållas och undvika konfrontation ser dock ut att ha lyckats den här gången.

– Det finns inga snabba lösningar för Thailand, men på lång sikt är respekten för dem som vinner val och en tilltro till de demokratiska institutionerna nödvändig för att få slut på den politiska turbulensen, säger hon.