Slaget om Landskrona

Jörgen Svensson trodde inte att det var sant, det som den uppjagade rösten i telefonen sa. Något om sparkar, slag, en äldre kvinna som fallit till marken och en ung man som gasat där­ifrån. Det hade just hänt, kompisen ringde från parkeringen utanför köpcentret Infarten alldeles i närheten.

När han fick klart för sig att bråket handlat om en parkeringsplats och nyhetssändningarna pratat om att kvinnan inte skulle klara sig satte han sig ner. Han kände bara hat.

– Men det gick över till sorg efter ett par dagar, säger Jörgen Svensson.

Sorgen gjorde att han startade en grupp på nätverkssajten Facebook för »att visa att jag brydde mig«, som han säger. Han var inte beredd på gensvaret. Han hade tänkt sig att kanske 40–60 personer skulle ansluta sig. Men på bara ett par dagar hade gruppen 20 000 medlemmar. Sidan fylldes av kommentarer och hälsningar till det gamla paret och deras anhöriga.

Men snart ändrade språket karaktär. Det blev hatiskt, grova rasistiska påhopp, långt innan någon misstänkt fanns. Jörgen Svensson försökte rensa så gott han hann, lade till fler administratörer men det var en kamp mot tiden.

Parallellt med Jörgen Svenssons grupp lades också en rad andra sidor upp, på Face­book såväl som på mängder av andra sociala medier. Flera av dem med uttalat stöd för främlingsfientliga organisationer.

Hur kom det sig att det som hade kunnat stanna vid en tragisk dödsmisshandel blev något som lyftes upp på en symbolisk politisk nivå? Har det med staden Landskrona att göra? Den lilla kommunen mitt i expansiva Öresundsregionen borde ha ett superläge. Men i stället är det en stad som brottas med stora sociala problem och Skånes högsta arbetslöshet.

För att förstå måste vi backa ett par decennier, till den stora varvskrisen som gick hårt åt staden och fick dem som kunde att flytta därifrån.

Vid samma tid ökade invandringen till Sverige, många kom till södra Sverige och fastighetsägarna i Landskrona behövde fylla sina tomma lägenheter. Det stack i ögonen på många Landskrona­bor som tyckte att staden i första hand skulle bry sig om dem som redan bodde där.

Valet 2006 blev ett tydligt bevis på missnöjet, sverigedemokraterna fick 22,3 procent av rösterna. Partiet mobiliserade också ganska omgående när nyheten om misshandeln blev känd. På torsdagen utfäste partiet en belöning på 5 000 kronor till den som kunde komma med avgörande tips så den skyldige kunde gripas.

Detta var innan misstankarna riktades mot en ung man från en familj med utländsk bakgrund. Men namnet på den misstänkte fanns ute på nätets bakgårdar redan flera dagar tidigare.

När den 23-åringe mannen greps i fredags växlade debatten på nätet upp till orkanstyrka. Påeldad bland annat av den sverigedemokratiske kandidaten Kent Ekeroth, som namngav mannen på sin blogg.

På söndagen kände Bassem Ahmad från Grupp 194 (organisation för palestinska flyktingars rätt att återvända) att det var dags att kalla till en presskonferens. Gruppen gick ihop med tre andra kulturföreningar i Landskrona och läste upp ett uttalande som manade till försoning och tog avstånd från allt våld. Den gripne 23-åringens två bröder fanns på plats och vittnade om de många hot familjen fått ta emot.

Först nu började påskfirande svenskar på allvar inse att det som hänt i det lilla skånska samhället var stort. En insikt som kyrkoherde Bengt Karlgren i Landskrona församling vid det laget levt med i snart en vecka.

När beskedet kom på onsdagen att den 78-åriga damen avlidit ringde han sin vän i Islamiska församlingen och kallade till en manifestation. De fick snabbt med sig de andra religiösa samfunden i staden.

Bengt Karlgren insåg tidigt hur mordet skulle kunna öka motsättningarna i staden.

– Är det något Landskrona inte behöver så är det just det, säger han.

– Det finns tyvärr krafter  som gärna vill exploatera sådant här. Men Landskrona ska inte få vara sverigedemokraternas spelplan nummer ett.

Till manifestationen i kyrkan i måndags hade medvetet inga politiker bjudits in, inget parti, sverigedemokrater eller andra, skulle få chansen att utnyttja händelsen.

De 700 platserna på bänkraderna fylldes snabbt och kyrkoherde Karlgren talade om att »inte låta Facebook döma, det har vi domstolar till«.

En liten bit därifrån, på Rådhustorget, hade samtidigt flera tusen Landskronabor samlats för en annan lika stillsam manifestation.

Författaren och skådespelaren Kurdi Kara var en av initiativtagarna. Även han hade tidigt insett risken att dådet skulle kunna få obehagliga efterverkningar.

– Ilskan kommer leda till ondska. Vi behövde göra något.

Manifestationen på torget i måndags var precis vad Landskrona behövde, menar han.

– Inga tal, bara en tyst minut tillsammans, alla visste varför vi var där.

Han menar att händelserna förra veckan kan bli ett sätt att börja om för Landskronaborna.

– Vi kan börja tro på varandra, så vi vågar gå ut, säger han.

En dryg vecka efter påsk är nu diskussionen om själva dådet borta, i dag kretsar samtalet kring vilken utveckling allt runt omkring tagit. Det är inom den närmaste framtiden det avgörs om dödsmisshandeln på parkeringsplatsen blir en parallell till det rasistiska mordet som satte skånska Klippan på kartan 1995.

Kyrkoherden Bengt Karlgren tror inte att det blir så, i alla fall vill han väldigt mycket att det inte ska bli så. Men han medger att det som utspelat sig på nätet visar att vi egentligen redan är där.

Karlgren håller visserligen inte själv till på nätet. Han har fått vissa diskussioner refererade för sig, och är glad att själv slippa ta del.

– På något sätt är det skönt att inte se all mänsklig dynga, konstaterar kyrkoherden.

Av just den anledningen har nu Jörgen Svensson stängt sin Facebookgrupp. Det gick inte att hålla ordning bland de tusentals kommentarerna.