Statistisk tuppfäktning

1. Tillväxt

Oppositionen: »Den svenska arbetslösheten har stigit mycket mer än den tyska. Ändå är Borg nöjd, det är inget gott tecken att finansministern är nöjd när vi har massarbetslöshet.«

Regeringen: »Det är dags att resa frågan om Sverige har klarat sig bättre genom den ekonomiska krisen än vad vi befarade.«

Är Sverige ute ur krisen? Har vi klarat den bättre än övriga länder och, i så fall,  vem kan ta åt sig äran för det? Det är frågor som kommer att sysselsätta våra politiker ända fram till valdagen. En knapp halvmiljon arbetslösa svenskar – 9,3 procent av arbetskraften, den högsta siffran sedan 1990-talets krisår – skulle förmodligen ha svårt att stämma in i finansministerns tillförsikt.

Ändå talar mycket för att Sverige är på väg att ta sig lindrigare ur krisen än flertalet andra EU-länder. Vi drabbades av ett något högre BNP-bortfall än EU i genomsnitt, men kan i gengäld hävda att vi också ligger en bit under samma genomsnitt i termer av arbetslöshet. Tyskland har med 7,5 procent visserligen färre arbetslösa, men kan inte mäta sig med Sverige när det gäller de offentliga finanserna. Med ett underskott på fem procent av BNP och en skuldkvot på 75 procent, jämfört med två procent respektive 41 procent för Sverige, är Sverige långt bättre rustat att hantera den känsliga återhämtningsfasen än våra tyska grannar.

2. Skatter

Oppositionen: »Regeringen låter skattesänkningar för miljonärer gå före pensionärerna.«

Regeringen: »När s sänkte skatterna så sänkte man inte för pensionärerna. Det gör vi.«

Uppdelningen av väljarna efter ålder är ett retoriskt grepp som blir allt populärare i takt med att väljarkåren åldras. Faktum är att alla regeringar under 2000-talet, oavsett politisk färg, har genomfört ekonomiska reformer inriktade mot Sveriges äldsta. Socialdemokraterna bland annat genom att flera gånger höja pensionärernas bostadstillägg, och den borgerliga regeringen genom sina nu två successiva sänkningar av skatten för pensionärer. Men den större frågan är huruvida det är korrekt att i dag göra åtskillnad mellan »pensionärer« och »miljonärer«. Även om det framför allt i högre åldersgrupper alltjämt finns många fattiga folkpensionärer, visar SCB:s statistik att runt var tredje pensionär har en nettoförmögenhet på minst en miljon kronor.

Den förra s-regeringen sänkte förmögenhetsskatten och eliminerade arvs- och gåvoskatten. Dagens regering sänkte fastighetsskatten och slopade helt förmögenhetsskatten. Det är ekonomiska reformer som, sammantaget, mer än några andra gynnar Sveriges pensionärer.

3. Statsfinanser

Oppositionen: »Regeringen lånar till skattesänkningar.«

Regeringen: »Vi har sparat i ladorna under de första åren och kan nu satsa.«

Huruvida regeringen nu satsar med sparade eller lånade pengar är också det till stor del en tolkningsfråga. Sett över de senaste åren har [[Thomas Östros]] rätt: statsbudgeten väntas som en följd av lågkonjunkturen gå med ett totalt underskott på totalt sett nära 240 miljarder kronor 2009 och 2010, vilket ger ett underskott i det offentliga finansiella sparandet på mer än två procent totalt i år. Samtidigt kan [[Anders Borg]] med rätta hävda att åren som föregick finanskrisen var synnerligen goda.

Åren 2005–2008 hade staten ett budgetöverskott på totalt 270 miljarder kronor. Det offentliga finansiella sparandet år 2007 uppgick till 3,8 procent av BNP. Så ja, ladorna vid tidpunkten för krisens utbrott var sprängfyllda och kunde väl motivera den typ av »aktiva konjunkturpolitik« som båda blocken i grunden är förespråkare av.

I slutänden hänger svaret ihop med utvecklingen för resten av ekonomin. Både regeringen och Konjunkturinstitutet räknar med att statsskulden, trots det förväntade valfläsket, sjunker från drygt 46 procent av BNP 2004 till runt 35 procent av BNP år 2011 – en siffra som, om den blir verklighet, torde ge visst stöd åt Anders Borgs tolkning.

4. Jobb

Oppositionen: »Regeringens facit är 100 000 förlorade jobb.«

Regeringen: »50 000 fler är sysselsatta i dag jämfört med 2006.«

Att jobben blir en viktig valfråga är en gissning med mycket låga odds. Sålunda gäller det för båda blocken att snabbt vinna den retoriska kampen om statistiken. Beroende på vilka perioder du jämför med får du radikalt olika uppgifter om statusen på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har ökat med drygt 100 000 personer om man jämför exempelvis oktober 2006 med oktober 2009, men med knappt hälften av det om man i stället ser till snittdata för respektive år. På samma sätt har sysselsättningen ökat med 135 000 personer om man jämför februari 2006 med februari 2010, men med bara runt 7 000 personer om man i stället jämför fjärdekvartalen för 2006 respektive 2009.

Fakta i målet är således att båda har rätt. Men Thomas Östros missar att också berätta att en stor del av den ökade arbetslösheten beror på att arbetskraftsutbudet, tvärtemot tidigare trender, faktiskt har ökat under den gångna lågkonjunkturen – vilket på sikt är bra för ekonomin. Och Anders Borg kryddar just nu sina utspel med jobbprognoser som många ekonomer, i ljuset av lågkonjunkturens omfattning, anser vara alltför optimistiska.