»Bleka, blonda är svårast att rita«

Hur har du lyckats pricka in vartenda nummer?

– Ja, det är faktiskt märkligt. Jag är bara sjuk på jul och när jag är ledig.

Hur har de här åren varit?

– Väldigt roliga och intressanta. Genomgående har jag haft himla kul. Varje gång är det lika spännande att börja lägga ansiktsfärgen – jag håller på med det just nu faktiskt. På Anna Blomberg.

Hur går det till när du ritar?

– Först tar jag bilder, helst själv på plats men om det inte fungerar får jag leta bilder på nätet och skriva ut. Sedan väljer jag ut ett foto att teckna av. ­Ibland får jag komplettera med fler ­foton där man ser vissa detaljer bättre.

Vilka är de trevligaste luncher du varit med på?

– Annette Kullenberg var väldigt skojig. Peter Wolodarski mycket trevlig. Lunchen med Ann-Sofi von Otter blev lång och trevlig. Sigrid Kahle var intressant och hade mycket att berätta.

Var var maten godast?

– Lunchen på Lux med Jan Guillou var mycket god.

Var var maten sämst?

– Åh, jag minns inte. Men jag ­föredrar Riche och Gondolen framför ­vego-caféer.

Vilket porträtt är du mest nöjd med?

– Stefan Ingves, Jeanette Bonnier, Georg Riedel, och Torgny Lindgren.

Vem var svårast att rita?

– Alla bleka, blonda. Lena Endre till exempel. Och Bodil Malmsten. Personer med starka färger är mycket lättare – Alexander Bard till exempel.

Har du någon drömlunch:?

– Kronprinsessan Victoria kanske. Jag har ritat henne i ett annat sammanhang – hon sitter festklädd på ett utedass och har sina förfäder på väggen bredvid som stirrar på henne.