Så värvas svenskar till Al Shabaab

Det är tidigt på morgonen den 22 juni när den Nationella insatsstyrkan svänger in till Rinkeby. De är här för att gripa en 26-åring på sannolika skäl misstänkt för stämpling till terroristbrott. Det betyder att han själv beslutat sig för – eller försökt förmå någon annan – att utföra ett attentat, i detta fall i Somalia.

En dryg månad tidigare greps en 22-åring i Göteborg under samma brottsrubricering. Fallen har en koppling till varandra. 22-åringen hade bara hunnit vara hemma i ett par månader när polisen knackade på dörren. I mars återvände han från Somalia, dit han rest sommaren 2009 med sin 16-åriga flickvän och deras lilla dotter. Vad paret gjort där är oklart.

Enligt en av tidningen GT:s källor ska 22-åringen i ett telefonsamtal till sin mamma ha berättat att han krigade för terrororganisationen Al Shabaab. Senare skulle han ha sagt sig vara lurad av organisationen, men inte kunna ta sig ur situationen.  Åklagare Agnetha Hilding Qvarnström uppger för Fokus att åtal sannolikt kommer väckas mot de frihetsberövade 22- och 26-åringarna under oktober.  Men de är inte ensamma om att engagera sig i en splittrad, global kamp för islam.

Sedan 2006 har ett 20-tal svenska medborgare rest till Somalia för att delta i träning kopplad till terrorism, eller olagliga våldshandlingar. En handfull har dött. Fenomenet är inte nytt, folk har rest från Sverige till konfliktområden i decennier; Balkan, Afghanistan, Irak. Men aldrig så här många, berättar Säpos kontraterrorismanalytiker Malena Rembe och Martin Risinggård. De sitter i Säkerhetspolisens bunker på Kungsholmen i Stockholm, där de arbetar med att kartlägga terrorismens förgreningar i Sverige.

Regeringen är oroad. De har gett Säpo i uppdrag att utreda den våldsbejakande islamistiska extremismen i Sverige. Rapporten ska vara klar den 15 december.

Al Shabaab eller »Ungdomarna«, startade som en väpnad vinge av de Islamska domstolarnas union, ICU, en sammanslagning av små lokala shariadomstolar i ett Somalia som helt saknade rättsväsen. En del var strikta och andra mer liberala i sin religionsuttolkning. Domstolarnas mål var att få slut på bråken mellan landets olika klanledare, som hållit nationen gisslan sedan diktatorn Said Barre föll 1991.

Sommaren 2006 lyckades ICU att mobilisera ett stort folkligt stöd och slängde ut de somaliska krigsherrarna ur Mogadishu. Men när ICU gick över till att bekämpa Somalias övergångsregering (som hade stöd av USA) så fick den övervägande kristna grannen Etiopien nog. Att ha islamister vid makten på andra sidan sundet från Jemen, som räknas till ett av Al Qaidas fästen, var varken populärt hos dem eller i USA.

Etiopien gick in militärt i Somalia och slog tillbaka ICU. Så småningom nåddes en fredsöverenskommelse mellan delar av ICU och övergångsregeringen och de etiopiska styrkorna drogs tillbaka mot att ICU fick 200 säten i parlamentet.

Men Al Shabaab, ICU:s militära vinge, lät sig inte inlemmas i parlamentet och har helt ändrat karaktär de senaste åren. Vad som började som en lokal motståndsrörelse har utvecklats till en allt mer centraliserad och utländskt styrd jihadistgrupp med en global agenda, enligt den medlingsorganisationen International Crisis Group. Många av dagens ledare är somalier som återvänt från väst.

Al Shabaabs första steg mot global terrorism kom i somras, med två självmordsattentat i Kampala, Uganda. Det var den 11 juli, bara två veckor innan Afrikanska Unionen skulle ha ett toppmöte i staden. 76 människor dog på två uteserveringar och ugandiska medlemmar av Al Shabaab, som numera uppskattas kontrollera 80 procent av Somalia, har arresterats för dådet.

Till Al Shabaabs högsta ledare hör den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf, även kallad Fuad Shongole. Detta faktum, i kombination med att svenska ungdomar som varit nere och slagits återvänder hem till Sverige, underlättar svensk nyrekrytering till Somalia. Och frågan är vad Al Shabaab tänker använda dessa kontaktytor till.

Kadafi Hussein är 25 år och en lokal ungdomsledare som blev mediakändis i våras efter att ha berättat om ungdomsrekrytering från Rinkeby till krigets Somalia. Kadafi har sina egna tankar kring varför Al Shabaab investerar i att flyga ned västerländska ungdomar till Somalia, när det finns gott om rekryter på hemmaplan.

– Al Shabaab vill använda de här ungdomarna för att ta sig till västvärlden. Al Shabaab behöver dem, de vet hur Europa fungerar, säger han.
Kadafi Hussein minns de tre killar som sommaren 2008 åkte för att kriga i Somalia.

– De var de bästa ungdomarna som fanns i Rinkeby, säger han.

Kadafi berättar om Abdi, som var duktig i skolan. Lugn, trevlig, blyg. Om Ghedi som kom till Sverige som barn, pappan var tolk hemma i Somalia men jobbar nu som busschaufför. Ghedi dog i Somalia. Och den tredje, 26-åringen som återkom för fyra månader sedan och häktades den 22 juni i Rinkeby. Ingen av dem var religiösa till en början. Deras gemensamma nämnare var ungdomsledaren Nadif, som skulle ha haft kontakt med pojkarna i fyra år och till slut övertalat dem att åka med till Somalia.

Men Kadafi Hussein talar även om känslan av utanförskap.

– Ingen känner sig hemma här. Man känner sig utanför, statslös. Inte i sitt hemland. Inte här. Man kommer aldrig att bli svensk, förklarar han.

En tunnelbanestation bort verkar Sahra Bergadle, som 2005 tilldelades Fadime-priset för sitt arbete med Tensta kvinnojour. Hon tror att en av drivkrafterna bakom att engagera sig i Al Shabaab handlar om att ha missat sin framtid i Sverige. En kvinna i Tensta vars son återvänt till Somalia berättade för Sahra att hon varit minst lika orolig för sonen när han bodde i Sverige.

– Vad ska han göra här? Ta haschish och hänga i tunnelbanan och göra ingenting? Då kan han lika gärna dö där nere, hade hon sagt.

Men säkerhetspolisen tycker att det är svårt att hitta yttre gemensamma nämnare mellan ungdomarna. De kommer från alla olika hörn av Sverige och behöver inte ha somalisk bakgrund. Några är gifta, andra singlar. De flesta rekryteras inte i källarmoskéer, utan dras med av kompisar eller finner inspiration på nätet. De är alla engagerade i Somalias öde och attraheras av Al Shabaab och Al Qaida.

– Al Qaidas ideologi handlar bland annat om att knyta samman stora globala problem med personers utanförskap, säger Martin Risinggård på Säpo.

På senare tid har Al Shabaab förfinat sin retorik för att attrahera vilsna själar från väst. Numera finns filmer på olika språk. Deras våldsinslag uppfattas som spännande. Spridningen är större. Detta i kombination med att folk har rest och återkommit ger en uppmuntrande effekt.
Säpo arbetar främst förebyggande, de har samtal med personer som de misstänker har för avsikt att resa. Det handlar om 50-100 personer om året. Ofta tar deras familjer själva kontakt och ber om hjälp, andra uppmärksammas inom ramen för den ordinarie underrättelseverksamheten. Sedan 2003 träffar Säpo löpande muslimska riksorganisationer och andra, likt kvinnoorganisationer, som kan indikera ifall något nytt är på radarn.

– Vi har väldigt små möjligheter att fysiskt hindra personer att resa till konfliktområden. Det kräver starka bevis att de har för avsikt att delta i terrorattentat, förklarar Säpos pressansvariga, Patrik Peter.

Fotnot: Abdi, Ghedi och Nadif är fingerade namn.

Detta är Al Shabaab

Organisationen är svår att storleksbestämma men har enligt ICG (International Crisis Group) upp till 4 000 utländska krigare. De flesta är från andra östafrikanska länder, som Tanzania, Burundi och Uganda. Den västerländska klicken är försvinnande liten, men växande.
Den 1 februari gick Al Shabaab för första gången ut och deklarerade sina band till Al Qaida. Men Mats Utas, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, ifrågasätter omfattningen av deras samarbete.

– Al Shabaab säger en dag att de har bra kontakter med al Qaida och andra dagen inte, beroende på vad de har att vinna på det. Men får de stöd och resurser? Har de strategiska samarbeten?

Dessutom har Etiopien och Somalias övergångsregering allt att vinna på att blåsa upp eventuella Al Qaida-band. Det genererar stöd från USA.